Varför ser Säffle ut som det gör – en stad fylld av hus byggda med rött tegel? Den frågan lär många Säfflebor ha ställt sig. Svaret står att finna i Andreas Hansens och Sven-Erik Dahlströms bok ”Ny stad i rött tegel” som handlar om hur Säffle formades under det expansiva 1950-talet.
Säffle var den sista köpingen i Sverige som fick stadsrättigheter. När Säffle utropades som stad var det också startskottet för en expansion och utveckling som präglades av framåtanda och optimismen och knappt hade några gränser. Den moderna stadsarkitekturen kom att förändra Säffle karaktär.
Uppvuxen i Råglanda
Om denna moderna lokalhistoria har Andreas Hansen och Sven-Erik Dahlström skrivit boken ”Stad i rött tegel” med underrubriken ”1950-talet formade Säffle”.
Andreas Hansen är bebyggelseantikvarie och har arbetat med kulturhistoria och bebyggelse i närmare 15 år. Han är bland annat expert på modernismens kulturarv. Hansen, som är uppvuxen i Råglanda på Värmlandsnäs, är sedan några år verksam vid Värmlands Museum och hans intresse för Säffles moderna historia föddes på allvar då han kom hit för att göra en kulturhistorisk utredning som bidrog till att sätta fokus på Säffles stadsmiljö från 50- och 60-talet och den händelserika expansion som då kom att prägla Sveriges yngsta stad.
Radikal förändring
Sven-Erik Dahlström är en välkänd Säffleprofil efter sina många år som journalist på Säffle-Tidningen där han också var chefredaktör i tolv år. Han har tidigare gjort böcker om bland annat Säffle kanals historia och Säffles förvandling från köping till stad. Det är böcker vars lokalhistoriska värden är odiskutabla. Dahlströms kunskaper om Säffles historia är lika välkända och respekterade som ovärderliga.
Mötet mellan Andreas Hansen och Sven-Erik Dahlström utmynnade alltså i en bok där de två experterna på ett strålande sätt har låtit sina vägar korsats. Hansen berättar om hur stadsbildningen, som skedde 1951, blev startskottet för en radikal förändring av stadsmiljön. Industrin expanderade, inflyttningen från landsorten var mycket stor och det uppstod ett enormt och närmast omättligt behov av nya bostäder med moderna bekvämligheter som toaletter, badrum, väl utrustade kök och centralvärme.
Det gamla revs
Byggnationen krävde att en betydande del av den gamla bebyggelsen revs men författarna påpekar att det var fallfärdiga och risiga hus som i många fall var uttjänta. Förvandlingen och tillväxten innebar att det under en förhållandevis kort period byggdes 1 200 nya lägenheter och mängder med nya butiks- och kontorslokaler. Men under samma expansiva behov byggdes också skolor, sjukhus, vattentorn, medborgarhus, stadshus och en mängd andra byggnader – för att inte tala om alla nya villor som i olika stadsdelar växte upp som svampar ur jorden.
Det är ett synnerligen intressant och imponerande arbete som Andreas Hansen har lagt ned för att få fram alla fakta som han för övrigt presenterar på ett färgstarkt och målande sätt. Med den här boken i handen har det blivit ett sant nöje att gå runt och titta på alla röda tegelhus – jag har själv bott i två av dem – på ett helt nytt sätt och upptäcka saker som jag aldrig tidigare har lagt märke till.
Historiska nedslag
Sven-Erik Dahlström ger boken ytterligare en dimension. Han berättar om vilka som bodde i husen, var affärerna låg och vad man kunde handla i butikerna. Han berättar om folkparkens betydelse, om hur vardagen såg ut innan vi hade bilar, teve, telefoner och varuhus att handla i. Han gör små historiska nedslag kring exempelvis Säffles första kvinnliga polis vilket gör boken extra livfull.
Dahlströms texter gör det enkelt och tydligt för läsaren att förstå vilken fantastisk utveckling och förändring som skett i Säffle på bara ett halvt sekel.
Rikt bildmaterial
Boken har ett rikt och omfattande bildmaterial med många bilder som inte varit publicerade tidigare. Det är bilder som man inte ser sig mätt på, bilder som får läsaren att förflyttas till en annan tid men också att inse vilken vacker stad vi lever i.
Boken har en mycket trevlig och snygg layout signerad Anders Falk, ett behändigt format och ett omslag som skapar intresse och nyfikenhet. Det är i själva verket en av de trevligaste och mest intressanta böcker jag någonsin har läst i kategorin lokalhistoria.
Claes Österman