Landsvägarna var dåliga och bilar hade man ännu inte sett. Järnväg fanns visserligen, men inget direktspår mellan Arvika och Säffle. I slutet av 1800-talet var det sjövägen som erbjöd det effektivaste sättet att färdas mellan de orterna.Man kunde resa med passagerarbåtarna Nordstjernan och Svea. Ganska snart dök också konkurrenten Alma upp.
De förstnämnda båtarna tillhörde Theodor Traung i Arvika, men redan år 1900 bildades ångbåtsbolaget Norden, som köpte in Alma. Det var en passagerarbåt med ångmaskin och tidigare hade Alma gått i trafik mellan Stockholm och Vaxholm.
Nordstjernan vid kajen i Säffle. Av mängden åskådare att döma bör bilden vara tagen vid något speciellt tillfälle. Så många brukade normalt inte bevittna Nordstjernans ankomst eller avg… Ångbåtsaktiebolaget Byelfven annonserade förstås om sina båtars avgångstider. Denna annons var införd i Västra Värmland 1911. Resan norrut har inletts. Nordstjernan passarar Billeruds bruk och järnvägsbron i Säffle. När annonserna med Almas turlista publicerades beskrevs hon som en snabbgående turistångare. Här närmar hon sig Säffle och glider under järnvägsbron. Alma Gillberga kunde man läsa på aktern av fartyget. Alma tog upp konkurrensen med Nordstjernan och Svea, men hamnade med tiden i samma ångbåtsbolag. När det var översvämning 1904 var det inte helt utan problem att torrskodd ta sig ombord på Nordstjernan från kajen i Säffle. Våren 1908 kantrade Göta Elf i Göteborgs hamn och 26 personer drunknade. Efter bärgning och viss ombyggnad för att öka sjösäkerheten döptes passagerarbåten om till Svea och sattes i tra… Det sista fartyget i reguljär trafik mellan Säffle och Arvika var Glafsfjorden. Trafiken upphörde 1935. Sedan dess har fartyget haft olika ägare. Idag finns hon i Enköping och det är oc…
Lokaltidningen beskrev Alma som mycket elegant och till det inre inredd med damsalong, för- och akter- samt röksalonger förutom sex hytter. I annonser kallades Alma för snabbgående turistbåten.
Det var bäddat för tuff konkurrens ångbåtsbolagen emellan och så blev det också. Att det nya bolaget inte bara värvade Nordstjernans kapten och en stor del av den övriga besättningen inklusive restauratrisen gjorde förstås inte känslorna svalare. Och Almas besättning skall dessutom ha utrustats med stiliga uniformer.
Riskfylld kappkörning
I Wermlands Läns Annonsblad, som kort tid senare slogs samman med Säffle-Tidningen, läste man sommaren 1900 en dramatisk skildring av en hetsjakt mellan Arvika och Säffle.
Alma hade lämnat Arvika en halv timme före Nordstjernans avgång. Sedan började jakten.
Så här beskrev tidningen det som sedan hände.
– Konkurrensen mellan ångbåtarna Alma och Nordstjernan, hvilka trafikera traden Seffle-Arvika och vice versa, är mycket stor och gör sig bl a gällande från den senares sida i försök att hinna fram till mellanliggande ångbåtsstationer, hvartill motivet lika mycket torde vara att söka i ärelystnaden att vara den förste och främste som att locka till sig passagerare och fraktgods ifrån den förhatlige konkurrenten. För att nå detta mål forcerar man båtens hastighet på ett sätt, som gör en resa med densamma hardt när fruktansvärd, ity de ombord varande kunna riskera att vid ångpannans eventuella exploderande eller sammanstötning göra sin sista resa och förpassas till en annan värld.
Kolliderade vid kajen
För att ytterligare understryka allvaret i detta beskrevs på ett målande sätt en nyligen gjord kappkörning där man på Nordstjernan eldat på allt vad tygen höll och till och med struntat i att lägga till vid några ångbåtsstationer med förhoppningen att kunna komma före Alma till Säffle.
Trots detta kunde Alma pressa sig före Nordstjernan när järnvägsbron i Säffle skulle passeras, men när Alma skulle lägga till vid ångbåtsbryggan i Säffle kom Nordstjernan i vägen och det slutade med en kollision konkurrenterna emellan, lyckligtvis då i så låg fart att inget allvarligare hände.
Hur opartisk artikeln var är omöjligt att bedöma, men man kan konstatera att det ena ångbåtsbolaget var flitigare annonsör i tidningen än det andra...
Flytande krogar
Nu hade ångbåtsbolaget Norden helt klart framgång med Alma och redan sensommaren 1900 sattes inhyrda Tessin också in på linjen Säffle-Arvika, dessutom med en kapten som värvats från konkurrenten. Norden hade samtidigt bytt namn till Byelfven.
Då hände något oväntat. Våren 1901 meddelades att ångbåtsbolaget Byelfven hade köpt både Nordstjernan och Svea. Plötsligt fanns inte längre något behov av att konkurrera.
Det var inte alla som uppskattade passagerarbåtarna. Somliga talade om ”de flytande krogarna”. Kanske inte utan orsak.
Det förekom krogrörelse ombord på både Nordstjernan och Svea och detta fördömdes från såväl predikstolar som flera kommunalstämmor. 1902 hade ångbåtsbolagets bolagsstämma att ta ställning till krav från flera kommuner och även en nykterhetsförening i Säffle att utskänkningen skulle inskränkas. Det beslutades på bolagsstämman att utskänkningen skulle upphöra på Svea. Det betydde kanske inte så mycket för Svea användes då inte längre lika mycket i reguljär trafik. Man hade ju nu även Alma att tillgå. På Nordstjernan och Alma skulle utskänkningen fortsätta om än med vissa inskränkningar. De som störde ordningen skulle vägras ytterligare servering och den ölförsäljning som skett i en särskild hytt på mellandäcket på Nordstjernan skulle upphöra.
Törstig behövde dock ingen bli i fortsättningen heller.
Köpte olycksfartyg
Ångbåtsaktiebolaget Byelfven gjorde 1909 ett uppmärksammat fartygsköp. Gamla Svea ersattes med en ny ångare, som också döptes till Svea. Just det passagerarfartyget hade emellertid en dramatisk händelse bakom sig. Våren 1908 hade det kantrat i Göteborgs hamn och 26 personer drunknade. Då hette det Göta Elf.
Att det var just olycksångaren Göta Elf som som kom för att som nya Svea trafikera Säffle – Arvika var ingen hemlighet. Om det skrev bland annat Säffle-Tidningen. Någon större oro såg man dock inte, men så hade också Göta Elf genomgått en omfattande ombyggnad innan hon blev Svea.
Ångbåts-AB Byelfven saknade i stort sett konkurrens efter köpet av Theodor Traungs båtar. Det skulle förändras. 1915 bildades Ångbåtsbolaget Glafsfjorden, som köpte ångbåten Väddö. Det var ingen nybyggd ångare. Den hade redan nästan ett halvt sekel bakom sig när den döptes om till Glafsfjorden och fick ny hemmahamn i Värmland.
1919 övertogs även Glafsfjorden av Ångbåts-AB Byelfven och kom att bli det sista passagerarfartyget i reguljär trafik mellan Säffle och Arvika. Svea och Nordstjernan hade 1920-1921lämnat vattnen mellan Säffle och Arvika – Svea till ny hamn i Örnsköldsvik och Nordstjernan till upphuggning. Alma hade gjort sitt 1927. 1935 seglade Glafsfjorden därifrån för sista gången. Då hade konkurrensen från bussarna blivit övermäktig.
Fyller snart 150 år
Glafsfjordens historia har emellertid fortsatt och fortsätter ännu. Glafsfjorden blev m/f Soten med hemmahamn på Västkusten och med tiden återvände Soten till Enköping som också blev dess nya namn. Där kan man fortfarande se fartyget i drift. Nästa år blir det 150 år och är sedan länge världens äldsta passagerarfartyg med propeller. Allt enligt Lloyds register.
Med tiden kom andra fartyg att trafikera Harefjorden och Glafsfjorden, men då var det inte reguljär trafik utan mer turisttrafik och så är det ju ännu i dag. Det är en helt annan historia.