När man i dag passerar skyltfönstren i centrum så är det svårt att undgå att se att många lokaler står outhyrda. I många finns verksamhet av annat slag än affärsverksamhet. I andra används skyltfönstren, men dörren är låst och lokalen i övrigt öde. Det är stark kontrast mot 1950-talets Säffle. Om det kan dåtidens telefonkatalog berätta, till exempel den från 1956.
På den tiden fanns två telefonkataloger i Säffle. Det var dels en rikstelefonkatalog, dels en lokal telefonkatalog. Säffles telefonnummer hittade man i katalogen för Värmland – eller Karlstadsdelen som den kallades. Också var det den lokala. Den trycktes av Säffle-Tidningens tryckeri och utgavs av Säffle-Tidningen AB och Säffle Köpmannaförening. Den kostade 2,50 kronor och fanns i de flesta hem och företag. Den var 215 sidor tjock.
1956 hade telefonstationen i Säffle ännu inte automatiserats. När man ringde fick man använda en vev på telefonen. Då svarade en telefonist och man fick uppge vilket nummer man ville kopplas till. Lägsta numret var 1. Ringde man det numret hamnade man hos Stina Hygerth, som då bodde i Kanalvillan. De högsta numren från 2050 och uppåt gick till stadshuset. Ett par år senare kom telefoner med nummerskiva. Man kunde ringa direkt utan att gå via telefonist. Då blev alla nummer femsiffriga.
Omfattande yrkesregister
I telefonkatalogen finns ett yrkesregister. Där hittar man dåtidens affärer, hantverkare och industrier. Åtminstone de som hade egen telefon. Det hade de flesta 1956. Det är fascinerande läsning. Man kan förstå att det inte var många lokaler som stod tomma.
Det fanns fem banker, åtta bagerier, sju blomster- och grönsaksaffärer, tretton charkuteriaffärer, tre båtbyggerier, nio byggmästare, tre tobaksaffärer, åtta cykelaffärer, tio damfriseringar, fem herrfrisörer, tolv affärer för manufaktur och damkonfektion, sex herrekiperingar, fem elfirmor, tre fotoateljéer och ett par fotoaffärer, nio butiker som sålde färger och oljor, tre guldsmeder, sex konditorier, tre möbelaffärer, tre optiker, sex rörfirmor, fyra skoaffärer, 28 (!) speceriaffärer, sju sportaffärer, fyra tandläkare, sju hotell och pensionat, fem urmakare och femton åkerier. Listan kunde göras mycket längre.
Det fanns rejäl konkurrens i de flesta branscher. Inte minst när det gällde försäkringar. Där kunde man välja mellan närmare 30-talet som alla hade representanter i Säffle. Alla behövde lokaler.
Bilar i postlokalen
Västra Storgatan upplevs knappast som någon stor affärsgata nu för tiden. Annat var det på 50-talet. Där Hemmabutiken nu finns låg då Varuhuset Levander & Co. Strax intill hade Posten sin lokal. Dock inte längre än till 1958 när det nya telegraf- och posthuset stod färdigt lite längre ner längs samma gata. Där spelas det bingo numera.
Postens gamla lokaler på Västra Storgatan 18 övertogs av Bildepån, som sålde Volvo. Några år senare invigdes Bildepåns nya lokaler och verkstad. Där finns Brandts i dag.
Hörnhuset Västra Storgatan – Billerudsgatan finns kvar. Där fanns bland annat Hotell Sifhälla.
Mitt emot i samma korsning låg Reinhold Nilssons speceriaffär. Det huset skulle snart rivas och ge plats för ett nybygge.
På andra sidan ligger det så kallade Zetterlundshuset. Ombudsman B A Zetterlund ägde huset och hade sin verksamhet där. En gång i tiden höll legendariske konditor Rohdin till i huset, men det var i seklets början. Även på 50-talet bakades det dock i huset. Då var det Bengtssons bageri som låg där. I samma hus fanns också bland annat Gunnar Norléns frisersalong och en förnicklingsverkstad i källaren.
Flera herrekiperingar
Längre ner längs Västra Storgatan låg Dahlqvists herrekipering. I dag är det pizzeria där. Snett mitt emot låg en av konkurrenterna, nämligen Holms herrekipering med anor från tidigt 1900-tal. En tredje herrekipering hittade man till höger om entrén till Saga-biografen. Det var Wernbergers, som dock snart skulle flytta till Östra Storgatan.
I den ännu existerande tegelbyggnaden, som en gång var telegrafhus, var det på 1950-talet möbelaffär, nämligen Möbelkompaniet Form. Ytterligare en möbelaffär låg vid Kanaltorget i det som i dag är bibliotek. Det var Möbeltjänst. Det fanns också en tredje, men den låg på östra sidan, nämligen Grorfeldts möbelaffär, som är ursprunget till det som i dag är MIO i Åmål.
Strax intill Möbelkompaniet Form låg en av de många speceriaffärerna, nämligen J O Jacobssons.
Missionsbokhandel
På många gamla vykort från Säffle kan man läsa att de utgivits av Säffle Missionsbokhandel. Den affären låg ungefär där Pingstkyrkan ligger i dag. Missionsbokhandeln hade startats redan 1899 av pastor K E Jansson, övertogs 1926 av Märta Wester och drevs från 1936 vidare av systern Nina Wester. Huset revs för att ge plats åt Pingstkyrkan och då upphörde också missionsbokhandeln.
I hörnet Västra Storgatan-Hamngatan låg Henrikshuset. Där fanns Henriks Färg, men på hörnet också Säffle cigarr- och pappershandel. Fortsatte man över Hamngatan kom man till Nordströmshuset där det under många år hade varit bank. Handelsbanken flyttade dock i början av 50-talet till Kanaltorget och snart hittade man Radiocentralen i före detta banklokalen. Där var det många som lyssnade på grammofonskivor innan de gjorde sitt val.
City-magasinet, Regina-magasinet, Strumpcentralen och Oscaria skoaffär var andra affärer som man hittade längs Västra Storgatan.
Bion lockade publik
Mitt emot Henrikshuset låg en mindre träfastighet. Där fanns Systrarna Ödqvists hembageri, som alltså var ett av åtta bagerier – konditorierna inte inräknade – i Säffle på den tiden.
Sagabiografen hade sin kanske framgångsrikaste tid just på 50-talet och publiken strömmade till. Det kunde ibland bli mer än en föreställning per dag. Snart skulle bion få svår konkurrens, nämligen när televisionen slog igenom. Om det visste man emellertid inte så mycket 1956.
Biografens närmaste granne var Konsum, som några år senare skulle byggas om och bli Domus.
På andra sidan av gatan, alltså närmare kanalen, hade Säffle Taxi sedan 1952 sina lokaler och i samma byggnad fanns också Taxi-kiosken. Åtminstone kallades den så i folkmun. Det var där man utrustade sig med godis inför biobesöken.
Vid Kanaltorget fanns förutom redan nämnda Möbeltjänst och Handelsbanken också Cejis Järn och Apoteket Svanen.
Man skall förstås inte oreserverat säga att det var bättre förr, men en sak är säker. Det var definitivt livaktigare verksamhet längs Västra Storgatan på 50-talet.