Det finns två vattentorn i Säffle. Det ena fyllde 100 år redan för tre år sedan. Det andra kallas i dagligt tal för nya vattentornet. Det kan kanske ifrågasättas. Det nyaste är det förstås, men att säga nya är mer tveksamt. Det är nämligen 60 år sedan det började byggas.
Det var 1958 som arbetet inleddes med att ge Säffle ett nytt vattentorn. Det gamla hade helt enkelt inte tillräcklig kapacitet trots att det hade byggts till så sent som 1944. Meningen var att det nya vattentornet skulle tas i drift i oktober 1958. Så blev det inte. Vintern 1957-1958 var sträng – och lång. Byggarbetet kunde inte komma igång som planerat på våren. Det blev försenad byggstart och det försenade hela projektet. Inte förrän i april 1959 var vattentornet färdigt.
I september 1958 hade man i alla fall kommit så långt att det var dags att gjuta bottenplattan. Till denna skulle det användas 180 kubikmeter betong, som motsvarade en vikt av 380 ton. Och det var som sagt bara bottenplattan.
Bygget som sådant utgjorde en märklig syn. Det var en gigantisk träkonstruktion. Säffle-Tidningens reporter betraktade denna och konstaterade att det för en lekman tycktes vara virke som skulle räcka till ett litet egnahemssamhälle.
Innanför träkonstruktionen pågick arbetet med gjutning av tornets olika delar.
Högt över havet
För att få tillräckligt tryck i ledningarna gällde det att få en placering av cisternen så högt som möjligt. Berget där vattentornet byggdes ligger 80 meter över havet. Från berget till övre kanten på tornet är det 34,3 meter. Det finns också en överbyggnad överst på cisterndelen. Lägger man till den så är höjden 37 meter.
Säffle-Tidningen förutspådde bättre tider när det gällde trycket i vattenledningarna och skrämde säkert också en och annan som hade gamla vattenledningar i sitt hus.
– Härifrån måste det bli högtryck i även de vattenledningar, där man tidigare fått frambesvärja varje vattendroppe och det kan ännu en gång påminnas om, att det är nödvändigt att, åtminstone i äldre hus, prova rörens hållfasthet, innan vattenflödet från den nya reservoaren släpps på.
Inte lämplig för talare
Tidningen ville förstås också ge sina läsare en uppfattning om vad som pågick innanför det väldiga träskelettet. Vattenreservoarens storlek imponerade, Den var, skrev reportern, rymlig som en ordentligt tilltagen kyrkosal.
Samtidigt konstaterades att det nog inte skulle ha blivit någon bra kyrkosal. Ingen skulle nämligen efter någon minut kunna höra vad prästen sade.
– Så ekar det nämligen där nere. En vissling kommer tillbaka från alla håll, inte en gång utan flera, och till sist förenar sig ekona i ett enda kraftigt ljud. Märkligt minst sagt...
Arbetet med nya vattentornet fortsatte hösten 1958 och även under vintern som följde. Den försenade byggstarten spräckte den ursprungliga planeringen.
Det dröjde till slutet av april 1959 innan allt var klart och det var dags att fylla vattenreservoaren. Det var fortfarande vatten från vattenverket vid Harefjorden som skulle pumpas dit. Vattenverket som skulle förse Säffleborna med vatten från Vänern skulle inte komma att byggas förrän 1982.
Fylldes under två nätter
Det var förstås med stor spänning som man i Säffle väntade på att vattentornet skulle fyllas och vatten därifrån pumpas ut till hushållen. Enbart att fylla vattenreservoaren skulle ta två hela nätter i anspråk. På dagtid behövdes gamla vattenverkets kapacitet för att ge hushållen vatten i ledningarna. När Säffleborna sov kunde man börja fylla nya vattentornet.
De som först skulle få vatten via nya tornet var boende i Annelund och Norra Höglunda. Övriga delar skulle få vänta till början av maj. Innan man vågade släppa på för fullt skulle också tätningsprov göras.
Allt gick som planerat och därmed kunde också det gamla vattentornet tas ur drift. Det har under årens lopp förekommit många diskussioner om hur gamla tornet skulle kunna användas. Mer än idéer blev det dock aldrig. Vattentornet fick med sitt pampiga yttre naturligtvis stå kvar, men invändigt var det mest duvor som fick glädje av det.
Så var det i nästan sex decennier innan vattentornets inre sanerades och fick ge plats för glaskonst.
Erbjuder mäktig utsikt
Att ta sig upp till gamla tornets övre del för att där kunna njuta av utsikt över Säffle är inte något för höjdrädda. De trappor som leder uppåt har visserligen ett räcke, men inte mycket mer. Annat är det med nya vattentornet. Det konstaterade också ST:s reporter på visning när tornet var färdigt. Läsarna fick veta att tornet var försett med inbyggda bekväma trappor, som inte framkallar yrsel.
– Det enda är att en mindre vältränad besökare får ta sig någon minut att pusta ut mellan de olika etapperna i uppstigningen.
Från taket på nya vattentornet har man en mäktig utsikt.
Något utsiktstorn har emellertid inte det nya blivit. Med ett undantag. När vattentornet stod färdigt 1959 bjöd man in Säffleborna till en visning med trappvandring och utsiktsupplevelse. Många tog chansen och kämpade sig upp.
Når snart pensionsåldern
För några år sedan krävdes det renovering av vattentornet, som trots att det kallas det nya ändå har hunnit bli gammalt. Överfört till mänskliga jämförelser kan man säga att det nu närmar sig pensionsåldern. Men visst måste man konstatera att bygget 1958-1959 har tjänat Säffleborna väl. Det är fortfarande tryck i vattenledningarna.
Det gamla vattentornet, det vid Olof Trätäljakullen, hann inte ens bli ett halvt sekel innan det pensionerades.