I folkmun har huset genom decennier kallats bankhuset eller åtminstone tidigare Wermlandsbankshuset. Ändå hade det inget med någon bank att göra när det stod färdigt 1904. Där det med tiden skulle bli bank såldes det från början mössor och hattar.
När kvarnägare Emil Nilsson lät bygga huset innebar det en stor förändring vid torget. Där hade Viktorinska huset byggts lagom till sekelskiftet och söder om torget hade predikanten Gillén 1902 byggt det som skulle komma att kallas Apotekshuset. Nu kom det tredje stora stenhuset på plats vid torget.
I slutet av 1800-talet låg Skråens träfastighet där det strax efter sekelskiftet skulle byggas ett pampigt stenhus. I huset som revs hade bland annat legendariske konditor Rohdin sitt k… När bygget började växa på höjden samlades byggnadsarbetarna på dess övre del för att bli fotograferade. Den som lät bygga huset var kvarnägare Emil Nilsson. Huset stod färdigt 1904. Fr… När huset var färdigt blev det hatt- och mössaffär i den lokal som 1916 skulle bli banklokal. Nybygget fick pryda ett kolorerat vykort. Så här såg huset ut på 1950-talet. Bröderna Anderssons charkuteriaffär till vänster, garnaffären Textil i mitten och Wermlandsbanken till höger. På 1980-talet hade bankhuset krympt. Den del där charkuteriaffären låg hade rivits och ersatts med en byggnad i ett plan. Stortorget hade ännu inte byggts om. Bilparkeringen låg på torg… I flera decennier låg Bröderna Anderssons charkuteriaffär i bankhuset, närmare bestämt i den södra delen som revs på 1970-talet. Innan det hände hade det emellertid också hunnit vara bl… Vid mitten av 1990-talet förändrades Stortorget. Kiosken revs och parkeringsytan togs bort, men bankhuset såg ut ungefär som i dag. Banken hette fortfarande Wermlandsbanken.
Där det byggdes hade det tidigare legat ett litet oansenligt trähus, allmänt kallat Skråens eftersom dess ägare bar just smeknamnet Skråen. I det huset hade J F Jansson sin affär innan den flyttades till Viktorinska och där hade den diktande konditor Rohdin sitt konditori. Han fortsatte sin rörelse vid Västra Storgatan.
Att Skråens ersattes av en pampig tre våningar hög tegelbyggnad blev ett lyft för torget och dess omgivning. Det var förresten snudd på fyra våningar för det fanns också en vindsvåning med lägenheter.
Huset byggdes till
Ganska snart skulle tegelbyggnaden växa i riktning söderut. Det skedde genom att grannhuset, som bland annat hade inrymt August Olssons skoaffär, fick ge plats för tillbyggnad med både affärslokal och lägenheter. Teglet kom också att döljas av ny väggbeklädnad.
1916 inträffade det som kom att ge huset namn som bankhus. Wermlands Enskilda Bank, senare Wermlandsbanken, flyttade dit. Banken hade från början haft sin lokal på andra sidan av Östra Storgatan där det senare öppnades kemikalieaffär och från 1902 i det då nybyggda Apotekshuset. Nu flyttade banken för att stanna. I dag heter banken som bekant Nordea.
Det var ett hus fyllt av verksamheter. I tillbyggnaden hittade man Bröderna Anderssons charkuteriaffär. Det var Torsten Andersson som 1915 hade flyttat till Säffle och övertagit en charkuteributik. Han fick en bror som kompanjon, därav firmanamnet.
Mellan charkuteributiken och banken låg Säffle Ullspinneri som tillhörde familjen Enger i Åmål. Butiken, som var en garnaffär, blev senare Textil. Husmödrar som stickade eller sydde hade ofta anledning att besöka den affären.
Bageri i källaren
På sidan mot Östra Storgatan fanns en skoaffär. Det var August Olsson som flyttat dit när hans tidigare lokal försvann inför tillbyggnaden. August Olssons skoaffär blev så småningom Dahlströms Skor, fortfarande i bankhuset.
Verksamhet fanns det också i högsta grad i källaren. Där fanns Säffle Ångbageri. En trappa ledde ner från gatuplanet till brödaffären.
Man kan också tillägga att det en gång fanns läkarmottagning i huset. Det var en trappa upp. Doktor Folke Wahlin hade sin mottagning där innan han flyttade till det på 1930-talet byggda Sparbankshuset i hörnet av Sundsgatan och Östra Storgatan.
När man kom in i Wermlandsbankens lokaler möttes man i äldre tider av en tung respektingivande miljö där banktjänstemännen satt bakom en bastant disk av mörkt trä. Oljemålningar på väggarna bidrog till att förstärka det respektingivande intrycket.
Bank i Silvénska villan
Den stora förändringen kom 1976. Då gjorde Wermlandsbanken en genomgripande förändring av det anrika huset. Denna var så omfattande att bankverksamheten måste flyttas ut och lösningen blev Silvénska villan, som då ägdes av banken. Några år tidigare hade banken planerat att riva Silvénska villan för att där bygga ett parkeringshus eller liknande, men detta stoppades sedan stadsarkitekt Carl Waldenström jämställt detta med vandalisering.
Silvénska villan fick vara kvar och därför kunde Wermlandsbanken flytta in där 1976 och var kvar under ombyggnadstiden.
Medan banken höll till i Silvénska hände mycket med grannfastigheten. Den krympte tillbaka till ursprunglig storlek. Den del som hade inrymt Bröderna Anderssons charkuteriaffär och därefter en blomsterhandel revs. Där blev det bara kvar en utbyggnad i ett plan.
Invändigt blev det också en stor förändring. Av gamla tiders murriga banklokal återstod inget. Den hade ersatts med betydligt ljusare och modernare lokaler.
Att en del av huset samtidigt försvann kan ses med blandade känslor.
Mycket har hänt i huset
Naturligtvis har mycket hänt även under de decennier som har gått sedan huset blev kortare. Wermlandsbanken blev Nordbanken som blev Nordea – dock hela tiden i samma hus. Där bankkunderna en gång gick till bankkassan för att sätta in eller ta ut pengar blev det försäljning av TV-apparater och annan elektronik. Först var det Expert och senare Audio Video.
Tidigare banklokaler på andra våningen övertogs av Shortlink, ett Säffleföretag som presenterade lösningar för trådlös kommunikation, bland annat det första headsetet avsett för mobiltelefoner. Man kan säga att tekniklösningen banade väg för det som skulle bli Bluetooth.
Bageri i källaren har det emellertid inte varit där på väldigt länge. Ångbageriet flyttade till Skogsvägen och trappan ner till bageributiken togs bort. Numera finns inga spår av den.
Och skoaffären? Av den finns inte heller några spår. August Olssons efterföljare Dahlströms Skor flyttade på 1950-talet några meter till nybygget intill. Svanérs Päls övertog lokalen, men det är länge sedan den rörelsen upphörde. Nu finns inget som påminner om den gamla affärslokalen mot Östra Storgatan.