Alla Säfflebor har någon gång mött Sittande pojke, Näcken, Kontrapunkt, Tintomara eller Lekande björnungar. Det handlar om offentliga konstverk. Några kan man inte undgå att lägga märke till. Andra ser man inte för att man är så van vid att de ”alltid” har funnits där, som till exempel Älven och staden, som i 64 år har kunnat beskådas på stadshusets vägg.
I många fall är det säkert så att man vet att konstverken finns och hur de ser ut, men hur många känner till historien bakom dem? Vilka är konstnärerna, när kom konstverken på plats och varför? Låt oss göra en konstvandring och titta närmare på Säffles offentliga konst. Vi kan börja på Kanaltorget. Där har Näcken troget spelat på sin fiol sedan 1954. Från början med sin originalstråke, som han tyvärr för länge sedan berövades. Länge var han utan stråke. Det var då som ST-redaktören Sture Moberg i en dagsvers i tidningen bland annat skrev ”Inte för att jag vill bråke, men kan ingen ge Näcken en stråke?”
Tintomara har sedan många år tillbaka sin plats utanför Viktorinska huset. Hon skapades en gång av konstnären Liss Eriksson, inspirerad av Carl Jonas Love Almqvists gestalt i hans verk … I 64 år har Näcken spelat på Kanaltorget, tyvärr sedan länge utan sin originalstråke. Den fanns när den här bilden togs, men försvann för många år sedan och har inte ersatts med någon s… Ett konstverk som många säkert har missat att lägga märke till finns på stadshusets vägg. Det är Älven och staden av professor Stig Blomberg. Som kuriosa kan nämnas att konstnären 1936 … När arbetet med skulpturen Näcken pågick gjorde Säffle-Tidningen ett besök i ateljén. Vitalis Gustafsson var stolt över uppdraget. Tyvärr fick han aldrig se resultatet. Han avled innan … Skulpturen Tintomara inköptes från början för att pryda det nya hotellet. Överläkare Bernt Löfgren var ordförande i kulturnämndens konstinköpskommitté och det var han som presenterade T… Ovanför entrén till Tingvallaskolan, tidigare Östra skolan, finns en mosaik som flera generationer Säfflebor har passerat under. Det är ett verk av konstnären Nisse Zetterberg, som även…
Näcken fick en stråke, men tyvärr har han sedan dess tvingats nöja sig med något som jämfört med originalet är ett missfoster. Kan ingen se till att Näcken får en stråke som mer ser ut som originalet? Det finns duktiga konstsmeder.
Såg aldrig Näcken på plats
Konstnären som skapade Näcken var Vitalis Gustafsson, född i Säffle 1888. Han avled på luciadagen 1952. Det betyder att han aldrig fick se sin skulptur på plats. Den kom på plats först i augusti 1954.
Det var en gammal dröm som gick i uppfyllelse när han fick uppdraget med Näcken. Redan 1930 hade han gjort en första modell till Näcken, men då blev det aldrig mer än så. Att Näcken blev verklighet berodde på att donatorer lovade stå för kostnaden. Torsten Källe lovade att bekosta skulpturen, byggmästare Arvid Nilsson skulle stå för fundament och fontänbygge och David Arvidson i elfirman Arvidson & Björkman bidrog med motor till fontänen. Därmed kunde skulpturen beställas.
Fick ”lyfta vingarna”
Vitalis Gustafsson skrev i ett brev till Säffle-Tidningen om arbetet:
– Det är en ”lycklig” gubbe som nu knådar av hjärtats lust och gamman. Jag är glad åt att för en tid komma bort från porträttarbete och allt knåp med reliefer och statyetter och tacksam för den möjlighet som erbjudits mig att få lyfta vingarna för större uppgifter.
Det blev hans sista stora verk. Han gjorde också en relief med ett självporträtt där även en bild av Näcken har fått plats. Den reliefen kan man se på Vitalis Gustafssons grav på By kyrkogård.
Vitalis Gustafsson hade som ung uppmuntrats av bland annat Otto Hesselbom och det var bland annat med hjälp av ett rekommendationsbrev från honom som Vitalis sökte och blev antagen som elev på Valands konstskola. Därefter följde studier i Köpenhamn.
Hans speciella genre var porträttbyster av framstående nordiska personer. En byst av Otto Hesselbom finns i Silvénska villan.
Olympisk bronsmedaljör
Om man höjer blicken från Näcken och tittar upp mot stadshusväggens övre del så ser man ett annat konstverk från samma tid. Det är Älven och staden. Motivet är en mor och hennes son och symboliserar älven och staden.
Reliefen i marmor är utförd av Stig Blomberg och kom på plats i samband med byggandet av stadshuset 1954, alltså samma år som Näcken kom på plats.
Stig Blomberg var född i Linköping 1901 och han avled 1970. Han hade bakom sig studier på Konsthögskolan. Han belönades tidigt med en kunglig medalj och fick stipendier som gjorde det möjligt för honom att göra resor till bland annat Italien, Spanien, Frankrike, USA och Afrika. Som 50-åring kom han tillbaka till Konsthögskolan, men då som professor. Han var kvar där till 1961. Det var med andra ord under den tiden som konstverket på Säffles nya stadshus kom till.
Som kuriosa kan nämnas att han fick ett OS-brons. En gång i tiden tävlades det i skulptur i OS och 1936 i Berlin blev det som sagt ett brons till Stig Blomberg. Han är representerad med offentliga verk på många platser i Sverige. Bland annat finns ett monument över Andrée-expeditionen i Stockholms stadshus.
Mosaik över skolentrén
Några år tidigare hade Östra skolan – i dag Tingvallaskolan – invigts. Skolan togs i drift hösten 1949, men invigdes officiellt i början av 1950. Där finns också ett intressant konstverk, en mosaik utförd av Nisse Zetterberg. I dag visserligen i behov av en rengöring och renovering eftersom snart sju decennier har satt sina spår, men ändå betraktat som ett av hans viktigare verk.
Förutom mosaiken över entrén är Nisse Zetterberg också konstnären bakom den handslipade glasväggen mellan entrén och matsalen liksom mosaiktavlan inne i skolan med tillhörande dryckesfontän.
Alla som någon gång har varit elev i Östra skolan / Tingvallaskolan har kommit i kontakt med dessa konstverk.
Nisse Zetterberg var född i Stockholm 1910 och avled 1986. Han var målare, tecknare och huvudlärare i muralmåleri vid Konsthögskolan.
Köptes till nya hotellet
En skulptur som det är svårt att missa möter man i nordöstra hörnet av Stortorget utanför Viktorinska huset. Det är Tintomara. Hon har inte alltid haft sin plats där. Hon kom till Säffle för en helt annan placering.
När Säffles nya hotell skulle invigas 1979 hade det försetts med konstnärlig utsmyckning. Det var ju Säffle kommun som byggde och ägde hotellet från början även om Essos hotellkedja fick ansvar för driften.
Ett av konstverken var Tintomara av Liss Eriksson, son till den berömde skulptören Christian Eriksson. Liss Eriksson var född 1919 och avled 2000.
Det var framförallt konstinköpskommitténs ordförande som med sina kontakter lyckades få skulpturen till Säffle. Ordförande var Bernt Löfgren, som var överläkare på sjukhuset i Säffle och mycket konstintresserad.
Flyttades till torget
Tintomara fick sin första placering i trappan från första våningen och tittade ut över korridoren mot matsalen. Senare flyttades skulpturen utomhus för att så småningom – när kommunen hade sålt fastigheten – flyttas till nuvarande plats vid Stortorget. Där har skulpturen minst ett par gånger försvunnit från sockeln, men efter en tid upphittats och kunnat sättas tillbaka.
Konstverk av Liss Erikssons finns på olika håll, men ett av de mera kända i Värmland är Fågelmannen i Arvika.
Och vem är Tintomara? Jo, hon är centralfiguren i Carl Jonas Love Almqvists Drottningens juvelsmycke, som handlar om händelser före, under och efter mordet på Gustaf III.
De offentliga konstverken är betydligt fler. Fortsättning följer...