Nu sitter han och tittar från Tingvallastrand mot Tullnäbben. Det har han inte alltid gjort. Han tillbringade flera decennier i Kanalparken. Ingen lugn tillvaro. Det handlar om Sittande pojke, som skapades av Holger Andersson på 1950-talet.
Holger Andersson (1905-1977) var konditor. Det är han som har gett namn åt Holgers konditori, som han och hans hustru drev mellan 1932 och 1962. Vid sidan av jobbet som konditor var han också skulptör.
När Säffle stad en gång köpte Holger Anderssons skulptur Sittande pojke så var det inte utan debatt. Kritiker ansåg att pojken var alltför tjock och dessutom från Skåne. Köp blev det i … Bysten som föreställer Hjalmar Branting placerades först i Säffle Folkets Park. Det var redan 1952. Numera finns bysten utanför Medborgarhuset, som ju på flera sätt kom att ersätta den … När Säffle firade 50-årsjubileum som stad 2001 skulle det naturligtvis firas på olika sätt. Ett led i firandet var invigningen av en skulptur på Tullnäbben. Konstnären bakom denna är El… Som nästan en mystisk rymdfarkost vilar Kontrapunkt utanför Medborgarhuset. Säffle kommun och Statens kulturråd delade på kostnaden och konstverket hamnade i Säffle. Viel B… Foto: S-E Dahlström När Perssons gränd blev gågata fick Holger Andersson skulptur Lekande björnungar sin plats där.
Han studerade som ung för Manne Nystrand i Jönköping och hade senare bland annat Vitalis Gustafsson och professor Nils Möllerberg som lärare. 1955 studerade han skulptur i Paris och ett par år senare hos bildhuggaren Carl Kjaer i Oslo.
1955 hade han en utställning i Möbeltjänsts lokaler i Säffle, de som i dag är bibliotekslokaler. Ett av de utställda verken var Sittande pojke, utförd i röd bohusgranit. Man kan säga att det var hans examensarbete.
Omdiskuterat inköp
Säffle kommun köpte i början av 1956 skulpturen, men det var ett beslut som föregicks av en debatt. Insändarskribenter ansåg att pojken var för tjock! Holger Andersson svarade i tidningen och framhöll att pojken som satt modell var sådan. Professor Möllerberg hade varit noga med att skulpturen skulle motsvara modellen, som var en skånsk pojke.
I en ny insändare ifrågasattes om en skånsk överviktig pojke var lämplig att ha som skulptur i Värmland. Det blev ändå ett ja till köp av Sittande pojke, som placerades i Kanalparken där den genom åren utsattes för flera sabotage och bland annat fick huvudet avslaget.
Debatten om den tjocke pojken fick för övrigt tidskriften Rekord-Magasinet att publicera en teckning där fetman klart överdrevs. I en vers under bilden konstaterades att pojken i alla fall var god reklam för konditorns vetebullar.
Tog illa vid sig
Holger Andersson tog illa vid sig av kritiken, som han ansåg var orättvis.
– Pojken såg ut så, det kunde och skulle jag inte ändra på, sade han en gång.
Det finns för övrigt två versioner av Sittande pojke. Den andra är en miniatyr där pojken är betydligt smalare. En Säfflepojke skall ha suttit modell för denna.
För några år sedan fick pojken efter några år i förråd sin nya plats på Tingvallastrand.
Holger Andersson fick i mitten av 70-talet Säffle kommuns kulturpris, vilket gladde honom mycket. Han kände det som lite av en upprättelse.
Det finns ytterligare en skulptur av Holger Andersson i Säffle, närmare bestämt i Perssons gränd. Det är Lekande björnungar. Den skulpturen inköptes 1988 och kom på plats när Perssons gränd blev gågata, alltså ett drygt decennium efter Holger Anderssons bortgång.
Branting i folkparken
Många av de offentliga konstverken i Säffle har sitt ursprung på 1950-talet. Inte bara Sittande pojke har fått ny placering. Det gäller också bysten föreställande Hjalmar Branting, som ju var en förgrundsgestalt inom den svenska arbetarrörelsen.
– Fackföreningsfolket i Säffle skänkte bysten 1952, står det vid foten av sockeln som bysten vilar på.
Just detta hände på många ställen i Sverige vid den tiden och ofta – precis som i Säffle – i en folkpark. Det var där, i Folkets Park, som Hjalmar Branting hamnade 1952. En av skulptörerna som skapade en byst av Branting var ingen mindre än Carl Eldh, men den såg inte ut som den i Säffle. Det är svårt att med säkerhet säga vem som är konstnären bakom Säffles Branting. Någon som vet?
Folkets Park i Säffle hade en glanstid på 1950-talet. Sedan kom krisen som slutade med nedläggning. Branting kunde ju inte sitta kvar i en nedlagd Folkets Park. Den naturliga nya platsen blev framför Medborgarhuset. Där kan den nu 66 år gamla bysten studeras i dag.
En mystisk farkost
Inte långt från Branting hittar man ett konstverk av modernt snitt. Det heter Kontrapunkt och är ett resultat av ett samarbete mellan Säffle kommun och Statens kulturråd. Det invigdes så sent som på sensommaren 2011.
Konstnären bakom Kontrapunkt är Viel Bjerkeset Andersen, född 1963 och verksam i Oslo.
Så här beskrevs konstverket av Dan Jönsson från Statens konstråd.
– Som en skimrande, mystisk farkost ligger Viel Andersens skulptur utanför Medborgarhuset i Säffle. En strandad svävare i stål som lockar barn att krypa in i håligheten i dess mitt; ett blänkande öga, som i sin parabolformade iris speglar himlen över staden, men om natten sänder ut ett svagt, ihållande ljussken. Som om det ur dess inre sipprar ut något av all den energi den hunnit lagra under dagen.
Utan att överdriva kan man säga, att konstverket var omdiskuterat när det kom på plats. Kanske bidrog kostnaden till ifrågasättandet. Budgeten var på 746 000 kronor, varav Säffle kommun stod för 350 000 kronor och Statens kulturråd för resten. Nu har Kontrapunkt haft sin plats vid Medborgarhuset i sju år.
Del i jubileumsfirande
På Tullnäbben – mellan broarna – möter man en skulptur i granit. Den avtäcktes 2001 när Säffle 50-årsjubilerade som stad. Konstnären är Ellen Heller, född i Tyskland, men 2001 bosatt och verksam i Säffle kommun.
Skulpturen heter UR – FRAM – TID. Hon förklarade själv tanken bakom formen på konstverket. På framsidan finns en uthuggen slinga, som vidgas upptill. Den skall uttrycka en framtidstro, en öppning till möjligheter och utveckling.
Många har tolkat slingan som en symbol för den förbipasserande älven, men så är det inte förklarade Ellen Heller i samband med avtäckningen. Hon sade att hon kan förstå tolkningen, men att den inte har varit hennes avsikt.
Skulpturen är formad ur ett granitblock som väger cirka två ton.
Och det finns mer att studera för konstintresserade. Fortsättning följer...