"Lysande Lander – full pott!", "Lander tog dubbelseger", "Lander briljerade i landskamp"... När man läser några av Säffle-Tidningens sportrubriker från 2000-talet kan man tro att årets mottagare av Guldplaketten får den för lång och trogen tjänst. Men 2018 var ett år som verkligen stack ur mängden i pistolskytten Per-Anders Landers karriär. Medaljerna har regnat över honom – men Säffle-Tidningens utmärkelse hade han aldrig förutspått.
– Det här var verkligen en överraskning, och det känns väldigt tacksamt och hedersamt att ta emot. Jag tycker att det finns så många väldigt duktiga och meriterade idrottare i Säffle, så att få vara den som tar emot Guldplaketten i år är en ära, säger Per-Anders Lander när Säffle-Tidningen berättar om utmärkelsen.
200 sedan 2016
Läser man Per-Anders meritförteckning blir man dock sannolikt inte förvånad. Bara de senaste knappa tre åren har han deltagit i nästan 200 tävlingar – och tagit pallplats i de allra flesta. Ser man längre tillbaka på hans över 30 år långa skyttekarriär, tappar man snart räkningen på antalet tävlingar.
– Jag har själv ingen aning om hur många timmar jag stått på skyttebanan. Det går inte att säga.
Tackar Gunvor
Backar vi bandet började allt när Per-Anders var elva år och tack vare en engagerad fritidsledare vid namn Gunvor.
– Hon frågade vad jag var intresserad av att göra på fritids och jag visste inte. Jag var inte intresserad av fotboll eller hockey eller någon annan av de vanliga sporterna. Då var det hennes förslag att jag kanske ville prova skytte, så hon tog med mig till Säffle Pistolskytteklubb.
Och där har han sedan den dagen spenderat den mesta av sin fritid.
– Det har betytt mycket för mitt intresse att klubben har varit så bra på att ta hand om sina medlemmar, uppmuntrat och sett till att de får vad de behöver för att utvecklas. Det är en fin gemenskap och väldigt roligt att se att tillväxten är god.
Grenarna han utövar är luftpistol, fripistol, standardpistol, grovpistol samt ban- och fältpistol.
– Det är egentligen för många, för man kan inte bli på allt. Så det är framför allt luftpistolen jag har satsat på.
Raketfart
Tävlat har Per-Anders alltid gjort i större eller mindre utsträckning, men fram till 2016 var det framför allt region-och distriktstävlingar som gällde. Efter att barnen blivit större och förbundskaptenen fått upp ögonen för Säffleskytten bestämde han sig för att våga satsa lite mer. Det lönade sig snart: Per-Anders blev bäste värmlandsskytt två år i rad och blev uttagen till landslaget. Meritlistan fylldes snabbt på med både nationella och internationella tävlingar, och med medaljer av ädla metaller från de flesta.
"Helt otroligt"
I år var Per-Anders största skytteår hittills i karriären. Han vann SM i sportskytte i fripistol och kom tvåa i precision. Det blev guld också på Sveriges största internationella skyttetävling, Swedish Cup. Som grädde på moset uttogs han till att representera Sverige på VM i Sydkorea, där han placerade sig i mitten. På världscupen i München tillhörde han den bästa tredjedelen. Just nu är han rankad 77:a i världen.
– Det har varit helt otroligt. Jag har inte tävlat eller rest så mycket i hela mitt liv som de senaste tre åren, och mest i år då. Jag är väldigt tacksam över att jag har en chef som låter mig pussla om i arbetstiderna så att jag kan delta i tävlingar. Och naturligtvis för att min familj har haft ett sådant tålamod.
Dock har intresset gått i arv. Bägge Per-Anders barn tävlar även de i pistolskytte, och frun Karin utövar också sporten.
– Det är naturligtvis jätteroligt att dela det intresset med familjen, och underlättar det här livet gör det förstås också.
Här och nu
Att vinna över andra, samla medaljer och vara bäst har aldrig varit ett mål i sig för Per-Anders – men det har blivit så i hans egna strävan att alltid bli bättre.
– Jag har satt mina egna mål, oberoende av andra. Men med större tävlingar kommer framgången. Man får mer erfarenhet, hårdare motstånd och mer seriös träning genom förbundet. Varje gång man gör något nytt växer man. Står man kvar på samma ställe kommer man inte framåt. Så är det ju med allt i livet.
Det är alltid nästa tävling han har för ögonen och som betyder mest.
– Man kan inte leva på gamla meriter. Att du vunnit SM betyder inte att du vinner klubbmästerskapet veckan efter.
Hur tycker du att en bra skytt ska vara?
– Lugn och stabil, med nerverna under kontroll. Inte hetsa upp sig vare sig det går bra eller dåligt och har fullt mentalt fokus på här och nu. Bemästrar man det har man säkert nytta av det i alla möjliga situationer.
Att alltid jobba på kondition och styrka är också viktigt – för att bära tunga vapen sliter.
– Man är slut i både huvud och arm efter tävling.
Hade du trott att du skulle komma till den här punkten i din idrott?
– Nej, jag hade snarare trott att det skulle vara för sent och att jag hade min bästa tid bakom mig. Många av mina mottävlare är hälften så gamla som jag. Å andra sidan, kolla på Ragnar Skanåker som är över 80 år och ännu tävlar. Han är förvisso ett unikum, men det är fullt möjligt att hålla på med den här sporten i princip hela livet. Så länge man har stadigheten och synen klarar det. Det är verkligen en sport för alla.
Blicken mot OS
Nästa utmaning blir Swedish cup redan i januari. Någon längre viloperiod från skyttet blir det sällan.
– Det är vid sådana här tillfällen som man hinner titta tillbaka och vara nöjd med vad man har åstadkommit.
Har du någon ny målsättning för dig själv efter det här guldåret?
– Målet är förstås OS. Det ligger otroligt långt borta, men man måste ha ett mål att sikta mot.
Och det bokstavligt talat.
Här är alla vinnare av Säffle-
Tidningens Guldplakett
1956: Ingrid Bruce, simning
1965: Lennart Högberg,
roadracing
1966: Gunilla Olausson,
friidrott
1967: Margareta Bergqvist,
friidrott
1968: Kjell Gustafsson,
skidskytte
1969: Åke Wingskog, skidor
1970: Göte Gåård, skytte
1971: Sture Larsson, boxning
1972: Hans-Erik Jansson,
ishockey
1973: Conny Wahlström,
friidrott
1974: Eilert Gustafsson,
skidskytte
1975: Thomas Johansson,
fälttävlan
1976: Göran Ericsson, orientering
1977: Susanne Johansson,
gymnastik
1978: Annichen Kringstad,
orientering
1979: Kermit Fredriksson,
boxning
1980: Bengt Elgh, roadracing
1981: Sören Blomqvist,
boxning
1982: Sören Larsson,
bowling
1983: Lotta Ransjö, orientering
1984: Säffle OK:s damlag,
orientering
1985: Lars-Erik Torph, rally
1986: Magnus Eriksson,
simning
1987: Karl O Johansson/Callit,
trav
1988: Monica Forsaeus,
simning
1989: Mats Karlsson, rally
1990: Christina Thörner,rally
1991: Plaketten delades
inte ut
1992: Mattias Holmgren,
karate
1993: Erik Hansson, skidor
1994: Lars Peter Johannesson,
ridsport
1995: Tommy Niklasson,
pistolskytte
1996: Jörgen Johansson,
karate
1997: Peter Karlsson,
speedway
1998: Julia Larsson, karate
1999: Daniel Carlsson, rally
2000: Tomas Skålén, segling
2001: Mats Jonsson, rally
2002: Pär Bäcker, ishockey
2003: Frida Dahlén, ridsport
2004: Per-Gunnar Andersson,
rally
2005: Christofer Stevenson,
cykel
2006: Andreas Lindberg,
karate
2007: Markus Johansson,
friidrott
2008: Sunita Memetovic,
karate
2009: Johan Schützer, vattenskidor
2010: Christoffer Bergman,
roadracing
2011: Mikaela Lindberg,
karate
2012: Daniel Nordström-
Green, bowling
2013: Marcus Ruus, skidor
2014: Daniel Lundh,
rallcross
2015: Simon Wanna, simning
2016: Jessica Karlsson, golf
2017: BK Tegnér, bowling
2018: Per-Anders Lander, pistolskytte