Om man räknas till kategorin äldre Säfflebor så vet man precis vad Busstorget var. Det var därifrån som alla bussar avgick en gång i tiden. Och inte bara det. Strax intill låg Ingmans bussgarage.
I dag finns inget kvar. Nu kör man från Karlstadsvägen över det som var busstorget och Nytorget för att fortsätta ut på Näsvägen.
Egentligen började allt med Näsbilen, den som skulle skapa nya förutsättningar för de som bodde på Näset.
- Tiderna förändras och vi med dem. Knappast trodde någon för ett år sedan, att vi vid det här laget skulle kunna tillryggalägga vägen Säffle-Ekenäs på två och en kvarts timme, en vägsträcka som med vanlig skjuts kräver sina modiga sju timmar. Men utvecklingen går fort i våra dagar, så även med kommunikationsmedlen.
Ett flygfoto från 1955 visar busstorget som omgavs av bland annat busscentralen, Ingmans garage och bostadshus samt huset med bland annat blomsterhandel och herr- och damfrisörer. Bensi… Erik ”Ecken” Karlsson hade som en hobby att skapa modeller som visade olika miljöer i Säffle. 1998 kunde han visa upp den här modellen av Säffle bil- och busstation. Foto: S-E Dahlström I början av 1983 berättade Säffle-Tidningen att detta hus, beläget norr om busstorget, skulle rivas. Där hade det varit blomsterhandel, herrfrisör och damfrisering. Dessuto… Foto: S-E Dahlström I november 1983 togs denna bild. Då hade grävskoporna gjort sitt och skapat utrymme för den planerade vägomläggningen, som i sin tur skulle möjliggöra byggandet av en livsm… Foto: S-E Dahlström I direkt anslutning till busstorget låg Ingmans garage- och verkstadsbyggnad. Där låg också Ingmans bostadshus. De försvann när den nya korsningen skulle anläggas. Här kan man se hur den nya korsningen – Karlbergskorset – är färdig. Den gamla anslutningen till Karlstadsvägen finns dock fortfarande kvar. Där skulle snart livsmedelshall… Foto: S-E Dahlström Gamla busscentralen fanns kvar 1987 när denna bild togs. Då hade den inte längre någon koppling till busstrafiken. Längst till höger skymtar man busskiosken på Nytorget och längre bort … Flera av Ingmans bussar var byggda för att transportera såväl passagerare som gods. På lastflaket kunde till exempel mjölk fraktas till mejeriet i Säffle. Hade bilden varit i fä… Foto: ST Arkiv Denna buss gick 1926 i trafik mellan Säffle och Ölserud. Det var Nore Johansson i Finserud som två år tidigare hade övertagit den linjen. Texten på bussen avslöjar att den gick i trafik mellan Säffle och Karlstad. Sannolikt tillhörde den Ingmans bussbolag. Ingmans startade först trafik mellan Säffle och Slottsbron, men ut…
Så skrev lokaltidningen, mäkta imponerad över Näsbilens framfart.
Det blev emellertid inte så enkelt. Bolaget tvingades snart ge upp trafiken. Och planerna på en järnväg på Värmlandsnäs sprack också. I det fallet var det säkert den nya tidens transportmedel som blev avgörande. Bussarna!
Ombyggda lastbilar
I början av 1920-talet började busstrafiken komma igång. De första ”bussarna” var i själva verket lastbilar som hade försetts med någon form av sittanordningar på flaket och en enklare överbyggnad. Snart skulle ”riktiga” bussar sättas i trafik.
Man kan säga att många kände sig manade. F V Falk startade 1922 linjen Eskilsäter- Säffle, men överlät verksamheten till Albert Eklund redan 1925 och fem år senare övertogs den av Albin Ingman.
1922 startades Botilsäters bilbolag. Just det bolaget överläts 1924 till Nore Johansson i Finserud. Efter honom följde Einar Nilsson i Ölserud, som 1930 överlät till Albin Ingman.
Trafik AB Ingmans Busslinjer blev med tiden dominerande på Värmlandsnäs. Bussar i ljusblå färg och flera med passagerarutrymmen fram och lastflak bak var välbekanta fordon på den tiden.
Busscentral byggdes
Det fanns även andra som satsade på busstrafik. M G Backes omnibustrafik startades redan 1923 och fanns kvar flera decennier. Han ansvarade också för posttransporterna på Näset.
Man får inte heller glömma Amalia Wassén från Östra Torp i Millesvik. Hon drev bussbolag mellan 1923 och 1926. Hon hade övertagit en lastbil som hade ägts av Macfie Johansson. Den lastbilen hade använts till både gods- och persontransporter. Amalia Wassén lät Höglunds bygga en busskaross på lastbilschassit. Det var den första buss som Höglunds – senare Säffle Karosseri och Volvo Bussar – tillverkade.
H Hagstrand i Stömne ordnade busstrafik mellan Säffle och Arvika och Brobilen transporterade passagerare från bland annat Mässvik.
När det en gång planerades för järnväg på Värmlandsnäs så var ett alternativ att placera en järnvägsstation på Nytorget. Så blev det ju inte, men bussarna fick sin station strax intill i stället. 1928 var busscentalen byggd. Den innehöll lokaler för dåtidens taxi, en kiosk, ett väntrum och ett busscafé. Från busscentralen utgick bussar i olika riktningar – till Åmål, till Karlstad, till Värmlandsnäs och till Arvika.
På busscentralens baksida fanns en lastbrygga där Ingmans bussar lastades på och av.
Många hus revs
Busscentralen blev av naturliga skäl en samlingspunkt. Det var ju där som bussarna hämtade och släppte av sina passagerare. Kiosken drevs av Gunnar Berggren, som också hade tobaksaffär i Kvarnbacken.
Trafiksituationen krävde förstås med tiden andra lösningar och det ledde till att det på Nytorgets norra del byggdes en ny busstation med Pressbyråkiosk, godshantering, väntrum och offentlig toalett. Kiosken uppskattades inte minst av Samrealskolans elever, som utan svårighet hann dit på en tiominutersrast.
Det var när den nya korsningen skulle byggas och kvarteret Källan göras större som grävskoporna fick mycket att göra runt det gamla busstorget.
Det var 1983 som många hus revs. Ett var en träfastighet där Lövenbergs blomsterhandel hade lokal på norra gaveln. I huset fanns också Gunnar Johanssons frisersalong och en damfrisering. I en källarlokal fanns en tid också ett konstgalleri – Galleri Klein.
Strax norr om detta hus låg en bensinstation – Esso – som emellertid mot slutet fick fungera som Säffles turistbyrå. Även denna revs.
Försvann gjorde också Ingmans bussgarage liksom familjen Ingmans bostadshus.
Busscentralen överlevde
Den gamla busscentralen fanns emellertid kvar. Den överlevde till och med omläggningen där Östra Storgatan förlängdes och fick bilda den korsning med Karlstadsvägen och Tegnérgatan som gäller även i dag, dock med den skillnaden att vägen nu fortsätter över Nytorget. Den förändringen har inte många år bakom sig.
Busscentralens roll hade naturligtvis förändrats. Redan i början av 1950-talet flyttade taxi till nybyggda lokaler en bit från kanalbron. Den nya busstationen på Nytorget gjorde förstås både kiosk och väntrum överflödiga. Busskaféet hann en tid bli lågprisbutik för lampor. På gården bakom öppnades ett hyrcenter där man kunde hyra allt från presenningar till kärror.
Byggnadens en gång karaktäristiska fasad mot busstorget byggdes in och blev en slät vägg.
Så småningom försvann även den byggnaden. Där finns nu en obebyggd yta ägd av Konsum Värmland.
Såldes efter 70 år
Det företag som starkast förknippades med busscentralen och busstorget var förstås Ingmans. Det hade startats redan 1923 i Slottsbron, men Albin Ingman flyttade ganska snart till Säffle. Först kördes turer mellan Säffle och Slottsbron. 1925 utökades sträckan till Säffle – Karlstad. 1930 övertog Ingmans en betydande del av trafiken på Värmlandsnäs. Då handlade det om både person- och godstrafik. Med tiden blev det också stadstrafik.
1993 – efter 70 års verksamhet – upphörde familjeföretaget Ingmans. Då köptes det upp av Swebus AB.
Naturligtvis hände det genom åren mycket med busstrafiken vid sidan av busscentralen och busstorget. GDG:s orangea bussar minns säkert många. Säffle Omnibusslinje med stadsbussarna och senare naturligtvis Säfflebussen är exempel på det. Men i busstrafikens första epok var det busscentralen som var navet för passagerarna.
Sven-Erik Dahlström