Mejeriet stängde och ersatte mjölk och ost med färg

Vid Tingsgatan finns en tegelbyggnad som äldre Säfflebor förknippar med mejeri. De något yngre tänker kanske på färgfabrik. Många har säkert ingen aning om historien bakom byggnaden. I år är det femtio år sedan mejeriet lades ned. Det är tjugo år sedan färgfabriken stängdes. Men visst är det ett hus med en egen historia.

Det fanns sedan förra seklets början ett mejeri i hörnet av Sundsgatan och Östra Storgatan. 1940 stod en ny mejeribyggnad färdig att tas i drift. Nästan samtidigt som driftstarten skedde invaderades Norge och Danmark av nazi-Tyskland. I Europa pågick krig sedan året innan. Det mesta av mejeribygget hanns emellertid med innan kriget ändrade förutsättningarna.

Vid invigningen, som hölls sommaren 1940, konstaterades att bygget skulle ha blivit 50 procent dyrare om det skulle ha genomförts något år senare. Då hade det kanske aldrig blivit av.

Nu skulle det nya mejeriet fungera som ett centralmejeri för Näset, men också för Gillberga och Grums. Det var en kontrast mot tidigare tiders paroll ”Varje kommun sitt eget mejeri” skrev Säffle-Tidningen.

Ett av de modernaste

Det var inte utan stolthet som man 1940 invigde Säffleortens mejeriförenings nya anläggning. Föreningens ordförande Gösta Lillienau fastslog i ett tal, att detta var Värmlands främsta mejeri och ett av landets modernaste. Det var ju ett av de sista som hade projekterats före krisen. Med krisen avsågs förstås krigsutbrottet.

När mejeriet invigdes såg man naturligtvis detta som en långsiktig lösning för mjölkhanteringen i Säffle med omnejd. Så blev det också, men bara i tre decennier och det hände en hel del under den tiden. Bland annat handlade det om ädelost och om en helt ny ostsort, som har sitt ursprung i Säffle.

Ost ”uppfanns” i Säffle

Säffle-Tidningen gjorde 1957 ett reportage om mejeriet och detta av en alldeles speciell anledning. I mejeriet vid Tingsgatan producerades nämligen ädelost i en betydande omfattning. Faktum är att mejeriet i Säffle då svarade för ungefär en femtedel av all ädelost som producerades i Sverige. Året innan hade man framställt hela 240 ton ädelost. Det hade använts 1,8 miljoner liter ystmjölk för att åstadkomma detta.

All ädelost konsumerades inte i Sverige. Från Säffle exporterades det året 17 ton ädelost till Algeriet i Nordafrika.

Också var det osten som ”uppfanns” i Säffle. Det handlar om Kavaljersost. Det var 1958 som denna ost togs fram av mejeriet vid Tingsgatan. Ett namn skulle den förstås ha och man ville ha något värmländskt. Selma Lagerlöfs roman Gösta Berlings saga handlar i hög grad om kavaljererna. Det gav uppslaget till namnet på osten.

1960 producerades mellan 50 och 55 ton Kavaljersost i månaden i Säffle. I vissa källor anges Karlstad som urspungsort, men det är fel. Förklaringen är säkert att Säffleortens mejeriförening 1949 hade slagits samman med Karlstad och efter det hette Karlstadsortens mejeriförening, men verksamheten fortsatte i Säffle.

Mejeriet stängdes 1969

1969 var mejeriepoken i Säffle slut. Verksamheten i Säffle upphörde och skulle överföras till Karlstad. Vid nedläggningen fanns 32 anställda i Säffle. En majoritet av dessa var kvinnor. Alla erbjöds arbete i Karlstad, men bara åtta följde med dit.

Man kan säga att det som hände låg i tiden. Det skulle centraliseras till större enheter. Bristande lönsamhet angavs som skäl. Det fanns sju mejerier i Värmland 1969 inklusive det i Säffle. Prognosen talade om att det bara skulle finnas två – Karlstad och Torsby – vid mitten av 1970-talet.

I dag finns inte ens det i Karlstad kvar, men ironiskt nog finns ett nytt framgångsrikt mejeri i Värmlands Nysäter.

Vad mejerilokalerna skulle användas till när mejeriet flyttat ut visste man inte 1969. Kommunen visade intresse, men det slocknade när det stod klart att det inte gick att bygga om till brandstation.

Det gick några år, men då inleddes en ny epok i huset.

Färg i stället för mjölk

Det var vid årsskiftet 1974-1975 som Folke Stigen AB flyttade in. Det handlade om färgtillverkning. Första året producerades 150 ton, men det var bara fyra anställda. Efter några år övertogs företaget av Svenska Herberts, som i sin tur var dotterföretag till västtyska Herberts, som ägdes av storkoncernen Hoechst.

1983 gjorde ST ett reportage. Då hade produktionen ökat till cirka 1 600 ton och antalet anställda var 29. Bland storkunderna fanns bilindustrin, främst Volvo och Saab.

Från början var det bara före detta mejeriet som användes av Svenska Herberts. Efter Seffle Motorverkstads konkurs kom delar av det företagets lokaler att övertas av färgfabriken. Det gällde bland annat motorverkstadens gjuteri.

Mitt i sommaren 1999 kom ett oväntat besked. Färgfabriken skulle läggas ned. Månaden innan hade man slagit nytt produktionsrekord och de då nitton anställda hade definitivt inte räknat med nedläggning.

Skälet till beslutet låg i det ägarskifte som hade ägt rum några månader tidigare. Amerikanska storkoncernen Dupont hade tagit över. Dupont ville stänga sex fabriker varav en i Sverige – den i Säffle. Så blev det. Fabriken stängdes vid millennieskiftet, precis när man annars hade kunnat 25-årsjubilera i Säffle.

Planer på etanolfabrik

Någon ytterligare industriverksamhet har det inte blivit i fastigheten. Det kunde det ha blivit om planerna hade gått i lås. Det fanns planer på att etablera en etanolfabrik där. Det var också anledningen till att Säffle kommun köpte fastigheten och samtidigt befriade Dupont från bekymret vad som skulle ske med fastigheten.

Idén om en etanolfabrik rann ut i sanden. I dag är fastigheten privatägd. En koppling till ursprunget finns emellertid kvar. På grindarna mot Tingsgatan sitter fortfarande mejeriets ”logga” kvar. ”SoM” som i Säffleortens mejeriförening.

Sven-Erik Dahlström