I Jenny Bäckströms vardagsrum samsas mängder av vintageprylar formgivna på 1950- och 60-talen. Jenny älskar dem alla, var och en har en egen historia – men hon tvekar oftast inte att sälja när något roligare dyker upp.
När Jenny Bäckström och hennes familj flyttade in i radhuset byggt 1971 låg en brun, tjock heltäckningsmatta i hela vardagsrummet. Den åkte snabbt ut och ersattes av ett vitvaxat furugolv. En braskamin sattes in. Men annars är mycket av originalskicket bevarat i huset – och vardagsrummet är en formgivningsfest från 1960-talet.
– Jag älskar prylar överlag, men egentligen är det själva formgivningen och kvaliteten som jag gillar. Jag tycker framför allt om uttrycket i 1960-talets lite stramare formgivning, som rymmer både funktionalitet och kvalitet, säger Jenny.
Vardagsrummet är stort och ljust, tacksamt rektangulärt i formen. Matsalsmöbel i ena änden, soffgrupp i den andra. Det är ordning utan att kännas ett dugg pedantiskt.
– Fast just nu är det ovanligt välstädat här, i vanliga fall har vi ett hockeyspel på soffbordet och lego över hela golvet, avslöjar Jenny.
Ena långväggen i rummet är täckt av fönster och en altandörr ut mot trädgården. Hemknutna makraméamplar med gröna växter hänger på rad. Förmiddagsljuset väller in i rummet.
– Ljuset är viktigt, och jag tycker mycket om trämöbler och växtlighet. Och så några färgklickar här och där, det är den stilen jag alltid återvänder till. Länge har man sett mycket mönster, dova färger och mörka tapeter i inredningen, men jag går inte riktigt igång på det.
Ordet Jenny väljer för att beskriva sin inredningsstil är ”eklektisk”.
– Min inredning ändras hela tiden, jag går mycket på loppisar och planerar egentligen aldrig mina inköp, jag köper det jag hittar som jag tycker om.
Lördagsloppis
Och Jenny är bra på att köpa saker. Så gott som varje lördag förmiddag är det loppisrunda och ofta hittar hon något som hon tycker om. När nya prylar tillkommer, måste några andra ut.
– Jag vill inte ha det för belamrat, så jag måste göra mig av med något.
Jenny Bäckström driver Instagramkontot @yourdailydeco där hon visar sitt hem och säljer det hon själv tröttnat på, för att göra plats för nya fynd. Ambitionen är att starta företag för att göra försäljningen till en mer etablerad sidoverksamhet.
– Jag vet bara inte hur jag ska mäkta med, jag jobbar heltid, klättrar på fritiden och har precis börjat knyta makramé också.
Tillfällighet
Även om Jenny älskar sina prylar är hon inte sentimental kring dem.
– Jag är inte så himla blödig när det gäller saker, jag tycker om att variera och byta och har inga problem med att sälja det jag har tröttnat på.
Några enstaka saker har ett affektionsvärde för Jenny – dit hör stringhyllan som hon fick av mormor och morfar när hon flyttade hemifrån. Den, och den grå soffan, är de enda möblerna som inte flyttar runt i rummet.
– Vi har en soffa som man får hoppa i och en som man inte får hoppa i, säger Jenny och pekar på Arne Norells Ilona, formgiven 1971, samma år som huset byggdes. En av få möbler som Jenny trånat efter.
– Den höll jag utkik efter länge, och när den till slut dök upp till rätt pris slog jag till. Men oftast köper jag spontant det jag gillar.
Snäcklampor
Det bästa loppisfyndet hittills i år är fyra äkta Myran-stolar för 50 kronor styck. Men familjen vill inte ha dem framme, så de får vara extrastolar.
– Så nu måste jag sälja några andra stolar så att extrastolarna får komma fram oftare, säger Jenny och skrattar.
När hon kommer in på en loppis kollar hon först efter lampor och möbler.
– Sedan brukar jag skumma porslinet och därefter går jag ett helt varv lite mer noggrant – hur noggrant beror på om barnen är med och hur mycket tid jag har.
Favoritlamporna just nu är två golvlampor i mässing med snäckformade skärmar. De var också riktiga fynd, tycker Jenny.
– Jag hittade dem i en antikaffär när jag var där för att hämta upp en grej åt min mamma. De stod lite undanskymda i ett hörn, de var inte prissatta och såg ganska dassiga ut. Jag fick båda för 600!
Historia
Så gott som alla saker och möbler i Jenny Bäckströms vardagsrum har en historia, hon kan nästan alltid komma ihåg storyn bakom ett köp.
– Den röda industrilampan köpte jag på en antikmarknad i Frankrike. Bokstöden med hundar är också franska, de köpte jag på en loppis i Paris. De var jättetunga att gå omkring med i väskan hela dagen. Men det var en härlig oktoberdag, vi satte oss i Luxembourgträdgården och drack rosé och tittade på folk, minns Jenny.
För något år sedan fick Jenny Bäckström besök från Kina. Några journalister skulle skriva en bok om svensk design, och det fick henne att reflektera över hur mycket som hemmet hade att berätta.
– Jag insåg hur mycket det fanns att säga om alla saker och möbler här hemma.
Anna Bratt/TT