En gång i tiden var det passagerartrafik på Byälven och Glafsfjorden mellan Säffle och Arvika. Nordstjernan, Svea, Alma och Glafsfjorden hette några av fartygen. Så småningom slogs båttrafiken ut av nya busslinjer, men i olika former har det ändå funnits båttrafik. Båtarna har varierat. Sedan drygt ett decennium tillbaka är det m/s Vänervåg som lockar med båtturer.
Epoken med persontrafik upphörde på 1930-talet, men det skulle som sagt komma efterföljare. På 1940-talet var det Oskar Persson från Lennartsfors som satsade på att turister ville resa på den tidigare ångbåtsförbindelsen. Först var det Idun, sedan Tärnan och därefter Eskilstuna II, som för bättre lokalanknytning döptes om till Esaias Tegnér. Trafiken pågick till 1948. Då gjorde Oskar Persson bedömningen att intresset hade blivit för dåligt. Han valde att satsa på Dalslands kanal i stället.
I ett par decennier mellan 1952 och 1971 gick Näcken i passagerartrafik i Säffle. En del turer gick norrut till Harefjorden, andra gick till Duse. Det var Ester och John Larsson som dre… När Tjörnbron hade rasat sattes ett tyskt passagerarfartyg in i trafik som ersättning för broförbindelsen. Då döptes det till Almön. När nya bron var på plats väntade ny he… Foto: S-E Dahlström I början av 1990-talet var det m/s Stella Polaris som gick i trafik från bland annat Duse där denna bild togs. Ett återkommande resmål var Läckö slott. Foto: Claes Österman På 1970-talet var det m/s Sundsnäs som man kunde göra båtturer med mellan Säffle och Arvika. Fyra bröder stod bakom den verksamheten Foto: ST Arkiv När Vikingasol 1983 anlände till Säffle för andra säsongen hälsades skepparen Bertil Lindqvist i mitten välkommen av kanalmästaren Jan Lärk och fritidschefen Per-Åke Sundel… Foto: S-E Dahlström Det största av alla fartyg som transporterat turister från och till Säffle är Cinderella West. Det skedde sommaren 1990. Trafiken skulle gå från Lidköping till Hällekis och… Foto: S-E Dahlström För att göra det möjligt för Cinderella West att lägga till vid Duse fick en ny brygga byggas. Den finns fortfarande kvar en bit söder om barnbadviken. Det blev emellertid … Foto: S-E Dahlström Sommaren 1980 var det m/s Hamnfjord som man kunde göra båtturer med från Säffle. Wilhelm Sahlning var skeppare på den passagerarbåten. Det blev dock en ganska kort sejour i… Foto: S-E Dahlström Redan 1949 kom Ekoln II till Säffle. Det var Gunnar Lindeby som planerade passagerartrafik mellan Säffle och Arvika och så blev det. Då hade emellertid båten döpts om till Gladisvall. Gunnar Lindeby var skeppare på Gladisvall som gick i passagerartrafik mellan Säffle och Arvika mellan 1949 och 1951.
Redan året därpå kom nästa turistbåt. Det var Gunnar Lindeby som tog upp trafiken med Ekoln II, som döptes om till Gladisvall. Det började lovande, men sommaren 1951 blev regnrik och antalet resande sjönk med vädret. Det satte punkt för Gladisvalls turisttrafik.
Säffle fick egen ”padda”
1952 blev det premiär för turer med en båt av helt annat slag. Säffle-Tidningen konstaterade att Säffle hade fått sin egen ”padda” och jämförde med Paddan i Göteborg.
Äldre Säfflebor minns säkert Näcken, som gick i trafik mellan 1952 och 1971. Båten, som hade plats för ett 30-tal passagerare, hade tidigare ägts av familjen Jakobsson och den var också enligt uppgift byggd hos Jakobssons Industrier 1921 där man annars framförallt tillverkade möbler, men också båtmotorer av märket Nike. Och till Nike döptes båten.
Båtbygget skedde på andra våningen i fabriken vid Fabriksgatan. När Nike väl skulle tas ut blev det förstås bekymmer. Det löstes med en öppning i väggen och en speciellt byggd ställning. Via denna kunde Nike försiktigt tas ned till marknivå för vidare transport till älven.
Efter många år i familjens ägo såldes Nike till John Larsson i Säffle. Han kände väl till Nike eftersom han hade anlitats av familjen Jakobsson för att köra båten. Men hur skulle John Larsson och hustrun Ester kunna använda den stora båten och helst få intäkter på den? Svaret blev turisttrafik.
Nike döptes om till Näcken och gjorde turer norrut till Harefjorden och söderut till Duse där man rundade Kvinnholmen innan man vände tillbaka till Säffle. Ibland gjordes turer till speciella evenemang, till exempel till Eldfesterna vid Sandbacken. Andra gånger var det sällskap som valde att boka Näcken för utflykter.
Åtskilliga av 1950-talets kändisar blev också passagerare på Näcken. De skulle uppträda i Folkets Park och kanske också bo på Stadshotellet. Därifrån var det nära till bryggan i kanalen där Näcken hade en av sina utgångspunkter. Många artister passade på att göra en båtutflykt.
Det kom efterföljare
Näcken var en helt annan typ av båt jämfört med alla andra skärgårdsbåtar som trafikerat vattnen runt Säffle. Utan tvekan var det med saknad som man fick se Näcken lämna Säffle när John och Ester Larsson inte längre orkade fortsätta. Det skulle komma efterföljare, men då till en början med båtar av mer traditionellt utseende.
På 1970-talet kunde man göra båtresor med m/s Sundsnäs och 1980 presenterade sig Wilhelm Sahlning med Hamnfjord – dock inte lastfartyget med samma namn som Sahlning också varit ägare till. Nu handlade det om turisttrafik med en för det ändamålet mer lämplig båt.
1982 var det dags för en spännande nyhet. Det var en ursprungligen tysk passagerarbåt som hade döpts om till Vikingasol – naturligtvis med koppling till Vikingaleden. Vikingasol hade emellertid mellan åren i Tyskland med trafik utanför Kiel och ankomsten till Säffle varit döpt till Almön. Då hade fartyget 1980-1981 gått i trafik mellan Stenungsund och just Almön. Det var efter det att Tjörnbron hade blivit påseglad och rasat. När nya Tjörnbron var färdig i slutet av 1981behövdes inte den passagerartrafiken längre. Det var då som Almön blev Vikingasol och kom att trafikera Vänern och Vikingaleden. Det blev två somrar där innan hon först hamnade i trafik utanför Grenå i Danmark och sedan efter ytterligare en sommar i Säffle på nytt hamnade i Bohuslän och då omdöpt till Gullmarsfjord. På 1990-talet återvände hon till Tyskland, döptes om till Marco Polo och gjorde dagsturer från Sassnitz.
Djärvaste satsningen
Om Vikingasol var en spännande turistsatsning i början av 1980-talet så väntade en ännu större några år senare. Då kom Cinderella, som i samband med flytten till Vänern döptes om till Cinderella West. Det var Läckö Båttrafik på Kållandsö som 1990 hyrde det snabbgående fartyget, som hade en fartkapacitet motsvarande 24 knop.
Trafiken skulle gå från Lidköping till Hällekis och därifrån till Läckö slott. Sedan skulle båtresan fortsätta till Lurö, Åmål och Duse camping i Säffle.
Från Duse skulle man inom loppet av sex timmar kunna göra en rundtur på Vänern. Det förutsatte emellertid att lämplig angöringsplats iordningställdes och det skedde också. En ny brygga anlades söder om barnbadviken. Där skulle Cinderella West kunna lägga till för att ta emot och släppa av passagerare. Den bryggan finns fortfarande kvar, men för Cinderella West blev det bara en sommar på Vänern.
Två turer per dag blev det, men vädret var inte gynnsamt den sommaren, vilket förstås påverkade antalet resande. Till det kom också kritik mot att Cinderella West med sin höga fart orsakade kraftiga vågor som skapade problem.
Stora kontraster
Den 15 augusti 1990 gick den tur som skulle bli den sista på Vänern för Cinderella West. Hon avgick därefter till Göteborg där hon blev upplagd. Även om det var slutet på fartygets sejour på Vänern och på besöken i Säffle så skulle det förstås snart bli nya vatten för Cinderella West.
Hon såldes till Frankrike och döptes om till Navix. Där sattes hon i trafik i norra delen av Biscayabukten vid atlantkusten. Navix skall också ha använts för kryssningar på floden Loire.
Tiden i Frankrike blev inte så långvarig. Redan 1994 återkom Navix till Sverige. Hon hade köpts av Ångfartygs AB Strömma Kanal i Stockholm och skulle egentligen ha återfått sitt tidigare namn. Nu gick inte det. Det fanns redan ett systerfartyg med det namnet. Därför fick Navix namnet Cinderella II trots att hon är tre år äldre än Cinderella I.
Stella Polaris tog över
När Cinderella West tackat för sig kom året därpå m/s Stella Polaris, som trafikerade Vänern från bland annat Åmål och Duse udde. Ett återkommande mål för turerna var Läckö slott.
Denna passagerarbåt kom ursprungligen från Tyskland. Hon är byggd 1977 och nära 32 meter lång. Efter åren med Säffle som en av ”hållplatserna” hamnade hon med tiden i Karlstad där Stella Polaris fortfarande har sin hemmahamn.
Det är onekligen stora kontraster mellan de båtar som har gått i turisttrafik till och från Säffle genom åren – från den smäckra träbåten Näcken till den i detta sammanhang smått gigantiska Cinderella West.
2006 inleddes det senaste kapitlet i historien om turistbåtarna. Först var det med Sirena.
Båten byggdes 1981 för att bli lotsbåt. Det blev den aldrig. I stället blev hon redan från början ombyggd till taxi- och passagerarbåt. Som passagerarbåt trafikerade Sirena Stockholms skärgård innan Åmål blev ny hemmahamn. 2007 ersattes Sirena med Vänervåg, i båda fallen med Sten Nilsson och ibland sonen Magnus som skeppare. Traditionen har hållits vid liv. Och nu är det sommar igen…
Sven-Erik Dahlström