Kommer ni ihåg Cavern Club, Con Brio, Corner Club och Yellow Submarine? I så fall handlar det om minnen från 1960-talet. Medlemmarna den gången bör i de flesta fall räknas till pensionärernas skara i dag. Då handlade det om ungdomskultur. Det var popmusik och det var träffpunkter för tonåringar.
Säffle Folkets Park hade efter en ekonomisk kris övertagits av Säffle kommun, som emellertid såg Medborgarhuset som självskriven ersättare. Det gjorde inte ungdomarna i Säffle.
När även Yellow Submarine hade upphört väcktes krav på en ny samlingslokal för ungdomar. Kommunalrådet Allan Gustafsson diskuterade i Medborgarhuset tänkbara alternativ me… Foto: Hagö Järpegård Mattsonshuset nu. Det var i källaren under Mattsonshuset i hörnet av Järnvägsgatan och Stationsgatan som Corner Club och senare också Yellow Submarine hade sina lokaler. Foto: S-E Dahlström Rektor Bengt Ivarsson och kommunalrådet Allan Gustafsson inspekterade Yellow Submarines lokaler inför öppnandet. De var nöjda med vad de såg och fotograferades framför en … Foto: Hagö Järpegård Det finns inte många bilder från Corner Club, men detta är en av de som letats fram. Trångt var det, men besökarna trivdes. Foto: Anders Falk Ungdomsklubben Yellow Submarine hade en mycket speciell logotype. Studerar man den noga upptäcker man att den faktiskt är signerad av upphovsmannen som var Ewert Brantedal. Sven-Inge Nordström var en mycket aktiv nöjesarrangör på 1960-talet. Han hyrde folkparken och parkserveringen och han tog initiativet till ungdomsklubbar som bland annat Cavern … Foto: ST Arkiv Våren 1969 blev det dramatik hos Yellow Submarine. Ett gäng från Åmål kom från att ställa till bråk. De var väntade och togs emot av några vältränade boxare. Det blev snabbt ombytta rol… För att komma till Corner Club eller Yellow Submarine fick man gå en trappa ner till källarplanet. Trappan finns fortfarande kvar, men det är femtio år sedan ungdomsklubbar… Foto: S-E Dahlström Mattsonshuset byggdes 1904 av sjökapten Emanuel Mattson, därav namnet Mattsonshuset. I källaren där ungdomsklubbar hade lokal på 1960-talet, startades en gång företaget Säffle Elektrisk…
Det fanns några som såg behovet av alternativ och som också tog egna initiativ. En av nyckelpersonerna var Sven-Inge Nordström, som den gången bara var obetydligt äldre än de ungdomar som han vände sig till.
Han höll några år liv i folkparken när Säffle stad inte hade intresse av att göra det. En annan var Leif Wictorin som hyrde parken många gånger mellan sommaren 1964 och sommaren 1965.
Problemet var att Säffle stad hade låtit riva staket och entrén. Det fick SK Sifhälla, som visat intresse, att hoppa av. Utan staket skulle det knappast gå att ta entré. Det trodde man i alla fall.
Leif Wictorin vågade i alla fall.
- Visst smet det in en del, det var ju inte så svårt, men det hade jag räknat med, skrev Leif Wictorin i ett brev 1979.
Han trodde samtidigt att de flesta skulle gå rätta vägen.
- Och det gjorde dom.
Det kom över 1000 personer premiärkvällen i augusti 1964.
Sommaren efter flyttade Leif Wictorin till Stockholm och då upphörde hans engagemang i parken.
Testade intresset
Också var det detta med ungdomsklubbarna. Sven-Inge Nordström var åtminstone i början en spindel i nätet.
Musikklubben Con Brio är ett exempel. Det började med en danstillställning med populära Tico´s som dragplåster. Samtidigt hölls det informationsträff för att få en uppfattning om intresset. Sven-Inge Nordström var ordförande, Carl-Olov Sävö sekreterare och Kjell-Åke Palmers kassör.
Det blev en fortsättning efter en lyckad höst 1963.
- När vi startade klubben var det många olyckskorpar som kraxade något om att ”det här går aldrig”, men nu räknar vi nära 450 medlemmar och det är ju en rätt så bra siffra, sa Sven-Inge när han intervjuades av ST.
Parkserveringen – alltså Syltoppen - var lokalen som disponerades. För popgalor avsåg man att hyra Saga-Bio.
Cavern Club tog över
Sedan kom Cavern Club. Naturligtvis var det även här Sven-Inge Nordström som var drivande. Platsen var parkserveringen. Det var inte självklart. I en intervju berättade han att Säffle stad först inte ville hyra ut parkserveringen för sådant ändamål – man väntade ju på Medborgarhuset – men sedan blev det trots allt grönt ljus.
Medlemskort skulle alla ha som kom in, men det skulle inte kosta så mycket, kanske två-tre kronor. Annars skulle allt bli som vanligt, det vill säga fullt ös från början till slut.
Förebilden till klubben hade man hämtat från England där sådana klubbar fanns i mängd i nästan alla städer. Så sade man i alla fall till lokaltidningen.
Orkesterbesök utlovades men också tid för skivspisning och allmänt popsnack.
- Cavern Club – popungdomarnas absoluta Mecka i Säffle, skrev Säffle-Tidningen, som hade besökt klubben.
Just den kvällen spelade Tico´s från Segmon med Leif Wilde på sologitarr och Guy Fawkers som också var ett populärt lokalt band.
Cavern Club rotade sig, men ett gammalt medlemskort avslöjar att parkserveringen fick överges. På medlemskort från hösten 1966 och våren 1967 läser man att Cavern Club höll till i Sifhällas klubbhus Skogshyddan.
Öppnade i källaren
Så kom plötsligt ännu en klubb – Corner Club. Nu var det inte längre parkserveringen eller Skogshyddan som gällde. Nu var det en källarlokal i hörnhuset Stationsgatan – Järnvägsgatan, alltså i det så kallade Mattsonshuset mitt emot stationshuset. Därav namnet Corner Club.
Det var ett privat initiativ. Fyra personer stod bakom. Det var Åke Estmer, Sven Larsson, Mats Karlsson och Ulla Erixon. Öppet var det på söndagskvällar till klockan 22. Man riktade sig till lite äldre, men det fanns också planer på discodanskvällar för yngre och sådana blev det också. Medlemskort krävdes och dessutom skulle det kosta 3 kronor i inträde för att täcka orkesterkostnaden.
Lokalen var inte stor. Medlemsantalet skulle därför få begränsas till ett 100-tal, berättade Sven Larsson för Säffle-Tidningen. Det skulle snart visa sig att medlemssiffran blev betydligt högre än så.
Premiärkvällen spelade Rambling Sounds. Ett 60-tal ungdomar var på plats.
- Detta är verkligen vad vi ungdomar behöver, tyckte Bengt Hindemark. Vi har egentligen ingen annanstans att ta vägen och dessutom tycker föräldrarna att det är bra när de vet var man finns.
Mats Westfelt tyckte att söndag var en bra dag för då hade man inga läxor. Han skulle emellertid gärna se att det var öppet flera dagar i veckan.
- Någon orkester behövs inte, bara så att man kan kunde gå in och sätta sig och spela skivor.
Piano för Janne Lucas
Corner Club blev populär. När ST vid ett senare tillfälle var på besök närmade sig medlemssiffran 300. De flesta var mellan 13 och 17 år.
Anders Falk blev engagerad i ungdomsverksamheten.
- Jag bokade banden och var med under kvällarna och sålde bland annat läskedryck från disken i baren. Alltså ingen alkohol, om nu någon trodde det.
En artist som bokades var Janne Lucas med grupp och det var innan han hade blivit känd. Några timmar innan Janne Lucas skulle börja spela fick Anders Falk veta att det krävdes ett piano. Det fanns inte i Corner Clubs lokal.
- På något sätt fick jag tag på en son till tandläkare Lindeström i Silvénska villan, som lånade ut sitt piano. Vi var fyra man som baxade ner pianot från övervåningen och sedan tillbaka dit någon dag senare. Janne Lucas kunde genomföra sin konsert som planerat. Men svettigt var det.
Med visst berättigande kan man säga att nu mer än halvsekelgamla Visklubb 67 föddes i Corner Club. Efter ett framträdande som Fred Åkerström gjorde i Medborgarhuset fortsatte kvällen med ännu ett i Corner Club. Det blev starten för visklubben.
Corner Clubs tid blev trots framgången begränsad. Våren 1968 upphörde Corner Club. Medlemsantalet var visserligen 250, men det var inte tillräckligt många som mötte upp för att kostnaderna för gager till orkestrar skulle täckas. Ekonomin satte stopp.
Gul undervattensbåt
På sensommaren 1968 öppnades Yellow Submarine i samma lokal som hade inrymt Corner Club. ST räknade upp ”åtta driftiga ynglingar” som initiativtagare.
- Förutom den numera ganska kända kulturkvartetten Carl-Olov Sävö. Hans-Göran Järpegård, Claes Scott och Lennart Strandlund har också Ewert Brantedal, Jocke Olsson, Karl-Gunnar Nilsson och Sören Sparre ett finger med i spelet.
Man ville gärna ha Säffle stad med på satsningen och hoppades få ekonomiskt stöd som skulle göra det möjligt att hålla öppet nästan alla dagar i veckan. Till en början skulle det bli tre dagar.
Lokalerna inspekterades av kommunalrådet Allan Gustafsson och rektor Bengt Ivarsson. Den sistnämnde hade också i stadsfullmäktige motionerat om att staden på något sätt skulle driva en ungdomsklubb.
ST var förstås på alerten och skrev om förberedelserna för den nya klubben.
- Just nu är grabbarna i full färd med att måla om lokalen. Klubben kommer nästan att få ett helt nytt ansikte. Taket har målats mörkblått och väggarna gula. En annan nyhet är att det i det inre rummet kommer att installeras en TV, läste man i ST.
Ett varmt mottagande
Yellow Submarine blev populär precis som föregångarna. Dock fanns det undantag. Det skulle ge klubben ett dramatiskt slut. Det hade förekommit hot mot klubben och dess ledning. En fredagskväll i april 1969 hände det. Tre ”raggarbilar” med ungdomar från Åmål kom till Yellow Submarine för att ställa till bråk.
- Det skulle de inte ha gjort, skrev ST. Åtta av raggarynglingarna fick rejält med stryk, tre av dem så pass rejält att de måste skickas till lasarettet för att bli omplåstrade.
Vad bråkstakarna från Åmål inte anat var att det i källarlokalen bland annat fanns några för ändamålet engagerade boxare. Det var ingen tillfällighet att de ”råkade” vara på plats.
De tog hand om de oönskade besökarna ”på ett sätt som dylika figurer förstår”, som ST uttryckte det.
Rättsligt efterspel
Naturligtvis fick händelsen ett efterspel. Fyra av ”raggarna” gjorde polisanmälan om misshandel. Polismästare Lennart Hasslöf utlovade en grundlig utredning. Bara några dagar senare kom beskedet att klubben skulle stängas. Polisens uppfattning var att det handlade om offentlig verksamhet och att tillstånd krävdes för denna. Men lokalen var inte godkänd för offentlig verksamhet och därmed kunde denna inte fortsätta. Polisen hade annars inga anmärkningar mot ordningen inom klubben.
Säffle-Tidningen avslutade sin artikel med några rader som nog beskrev vad många då kände.
- I och med beslutet att stänga klubben står nu cirka 400 medlemmar utan lokal. Ett 15-tal raggare från Åmål har därmed lyckats med bedriften att få klubben stängd.
Det har gått 50 år nu sedan Yellow Submarine stängdes. Trappan som en gång ledde ner till Corner Club och Yellow Submarine finns fortfarande kvar. Den väcker säkert minnen hos många.
Sven-Erik Dahlström