Rävspel på Skalbaggen

Nöje/Kultur
PUBLICERAD:

Allt hände sig vid tiden för en dag början av augusti 2019.

En blivande 75-åring hade inviterat sina närmsta grannar på gatan, som alla bott i samma länga sedan husen byggdes 1973 – alltså i närmare 47 år – till en liten fest. Under dessa år hade en varm vänskap vuxit fram och många både lättsamma och djupa samtal och glada tillrop utväxlats på goda grannars vis och Den blivande 75-åringen ville nu både fira sin födelsedag kommande dag och samtidigt manifestera den goda grannsämjan med en fest i sin trädgård.

Även om räven är en opportunist när det gäller byten, får man tro att träskor tillhör dess ovanligare fångster. Obs: det är inte räven på bilden som är skotjuven i fråga.
Foto: Tina Larsson Edén

Samtliga fem inbjudna gäster infann sig gemensamt på slaget 17.00 och hade – trots värdens uttryckliga önskan om motsatsen – en gåva med sig. Stämningen var på topp redan från start. Dock, med ett undantag. Granne 1 muttrade förtrytsamt något om en förlorad träsko och fick efter en stund tillfälle att mera ingående och inför de övriga fem festdeltagarnas häpna öron berätta att han under natten blivit av med den ena av sina träskor.

Någon hade stulit hans bruna vänstersko, som stod på altanen alldeles intill dörren på baksidan av huset!

Ofattbart vad folk, eller ska man tro ungdomar, har för sig nu för tiden!

Detta faktum, att en träsko försvunnit alldeles intill husets baksidesingång både förbryllade och oroade.

Lugnande kommentarer som att skon dyker säkert upp nån annanstans eller att du kanske glömt hur du klev ur träskorna på kvällen, kanske du ställde dem både här och där, hade föga lugnande inverkan på Granne 1.

– Inte fasen går man omkring med bara en träsko på foten och lämnar den andra efter sig!

Sedan dessa ord begrundats en stund undrade Granne 2 försiktigt hur det var med nykterheten denna kväll? Kanske var det ett för stort intagande av destillerade drycker som föranledde en minnesblackout?

Detta motsatte sig Granne 1 med emfas och tyckte nog att Granne 2 nu var lite väl orättvis i sina insinuationer.

Anders Falk
Foto: Helena Karlsson

Efter denna ordväxling följde en livlig diskussion om hur en träsko bara kan försvinna. Granne 2 frågade Granne 1 om denne tittat efter om träskon möjligen hamnat bakom hans häck i ett fåfängt försök av någon/något att fly med ”bytet”? Samtidigt sökte han få belägg för tesen om att det varit en räv som varit framme och norpat träskon.

Den blivande 75-åringen reste sig då snabbt och förekom Granne 1 i dennes träskokontroll. Döm om Den blivande 75-åringens och alla övrigas förvåning, då det i slänten ned mot gränsen till kommunens mark låg en brun träsko!

Detta faktum ledde omedelbart till nya och ännu livligare diskussioner om hur träskon hamnat där. Var den ”planterad” av någon, var den tappad av ett djur eller bara ditkastad på måfå? Frågorna hopade sig.

Den blivande 75-åringen tyckte sig utpekad och kände nu starkt hur misstankarna mot honom stärktes, men slog ifrån sig med alla medel. Granne 2 satt och log lite försmädligt.

I den allmänna diskussionen berättade Granne 3 hur hon hört otaliga historier om hur räven varit framme och tagit med sig både skor, stövlar, träskor och annat löst som sedan återfunnits i närliggande omgivning. Precis som nu.

Hennes ord vann mer och mer gehör och slutligen enades alla om att det troligen varit räven som varit framme även denna gång.

Men kanske inte riktigt alla ändå. Den blivande 75-åringen blev för sin del mer och mer övertygad under kvällens lopp att det var Granne 2 som behagade att skämta med Granne 1. Den förre har nämligen under årens lopp otaliga gånger visat att han har mer än en räv bakom örat.

Granne 2 å sin sida var lika övertygad om att det var Den blivande 75-åringen som var regissören bakom skådespelet.

När det lilla sällskapet så smått börjat fundera på att bryta upp dyker – hör och häpna – en ungräv upp alldeles utanför den inglasade verandans gavel! Räven tittar forskande och lite undrande på de sex förvånade personerna och försvinner sedan in på Granne 1:s tomt.

– Nu ska han hämta den andra träskon, blir den skämtsamma kommentaren.

När sedan alla strax därefter bryter upp säger Den blivande 75-åringen till Granne 2 i övertygelsen att det var denne som ”stulit” träskon:

– Detta har du verkligen arrangerat bra! .

– Men var det inte du som tog träskon! Det var jag helt säker på!

Nej, det var ingen av de båda och troligen ingen annan mänsklig varelse heller, utan med all säkerhet Mickel räv, som varit framme.

Epilog

När Den nyblivne 75-åringen dagen därpå skådade ut över sin baksida såg han ett vitt tygstycke nere i slänten, just där träskon återfunnits. Han konstaterade att det troligen var Granne 4:s skyddsnät för grönsakerna som blåst dit och gick ned för att återbörda nätet till sin ägare. Han fick då först syn på en rävhona strax nedanför Granne 4:s tomt och ögonblicket därefter en röd fotboll modell mindre och en gul tennisboll bredvid nätet. I det samma dök en liten, nåja halvvuxen, rävunge upp som efter att först tvekat en aning sprang fram och började leka med bollarna bara ett par meter framför Den nyblivne 75-åringens fötter! Till sist tog valpen den gula tennisbollen i munnen och försvann i ilfart i riktning söderut.

Tydligare än så kan knappast bevisen bli för att träskotjuven och rävungen är en och samma individ. Granne 1 får nu helt enkelt göra slag i saken av den idé han lanserade under kvällen, att kedja fast träskorna i väggen för att vara säker på att få behålla dem.

Så här jobbar Säffle-Tidningen med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.