• idag
    12 aug
    17°
    • Vind
      1 m/s
    • Vindriktning
      SO
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • torsdag
    13 aug
    22°
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • fredag
    14 aug
    21°
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      O
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • lördag
    15 aug
    21°
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm

Nu händer det

Familj
PUBLICERAD:
Joakim Götborg är pastor i Centrumkyrkans församling i Säffle
Foto: Jenni Jansson

Andra söndagen i advent står för dörren och evangeliet berättar samma övergripande budskap om en väntande ankomst. Ankomst är ju både huvudtemat för hela advent och ordets faktiska betydelse.

Nu är Johannes, den siste bland Gamla Testamentets profeter, satt i fängelse. Johannes uppgift var att bana och röja väg för Jesus, Guds Son (också kallad Guds lamm), genom att förbereda folket för Guds Sons ankomst. För Johannes handlade allt om att förbereda så att människor skulle kunna ta emot honom som skulle komma. Ett uppriktigt och öppet hjärta var det rum och den landningsbana som behövde säkerställas hos människor för att Guds Son skulle kunna bli mottagen. För den skull höjde Johannes sin röst och utan minsta förbehåll lätt han alla veta att ingen väg fanns förbi att omvända sig, bort från ett liv i synd, dvs gudsfrånvändhet, och till ett liv berett att ta emot den räddning Gud har lovat att sända in i världen.

På första advent red denna helt annorlunda konung in i Jerusalem, men hur många var det i karnevalsstämningen och bland alla hosiannaropen som såg, kände igen och förstod den makt som han representerade och med vilken han kommit för att regera. Det var milt sagt annorlunda. Inget vapenskrammel, ingen armé, inget stöveltramp, inga hotfulla röster… Kunde detta var den Messias som folket väntat på i århundraden… ridande på en åsna, ödmjuk, enkel, åtkomlig och sårbar redan från allra första början. Inte många tänkte väl då på och mindes det signalement som profeten Sakarja gett redan 520 år tidigare: ”Se, din konung kommer, ödmjuk och ridande på en åsna…”

Tänk dig ett pulsslag, en taktfast rytm, inte för snabb, inte för långsam. Inte för hård, men likväl tydlig. Försök att läsa orden från Markus 15 för dig själv i den rytmen:

”Tiden är inne, Guds rike är nära, omvänd er och tro på budskapet”

Skall vi förstå innebörden av de orden, så behöver vi ana att det som händer när Jesus nu kliver in på scenen och börjar vandra fram i Gallileen, är så mycket mer än ord som sägs… det är en puls som börjar slå. Budskapet är ju oupplösligt förknippat med honom som går där fram och som väljer vägen till dig och mig vilka vi än är, var vi än befinner oss på ”rätt” eller ”fel” sida om alla dessa mänskliga gränsdragningar som världen och vår verklighet är översållad med. Pulsen slår för att det är liv ”som talar”. Någon är här, någon är nära, någon ser mig och vill mig något och med det pulserar livet plötsligt där oföränderlighet, ensamhet, utanförskap och död cementerat människor i en tillvaro utan glädje, hopp och framtid.

Och där är då detta som kallas Guds rike. Samtidigt med honom, alltid där han är, denne Jesus. Och då är det nära oss. Det finns plötsligt en annan sanning livs levande intill mig, en annan sanning än min egen färdiga och förkrympta föreställning om mitt och andras liv och om den värld vi lever i. Plötsligt är Guds gåva till oss här och kanske anar jag att också mitt eget liv är en gåva och förblir en gåva när jag vågar mitt värdefulla ”jag” en gång till och vågar tanken på människorna jag möter, att också de är önskade, älskade, sedda och värdefulla just för dem de är. Där börjar vägen bort från alla de lögner och murar som annars hör den här världen och dess makter till, för ett liv här och nu med hjärtslag och en helt annan puls. Nu händer det. Tiden är inne.

Joakim Götborg

Pastor i Centrumkyrkans församling i Säffle

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.