Hela torget grävdes upp och fick ett nytt utseende

För 25 år sedan var Stortorget i Säffle uppgrävt. Det var ett arbete som omfattade hela torgytan och det hade också föregåtts av åtskilliga politiska diskussioner. Redan i slutet av 1993 presenterades förslaget till ”nytt” torg. Ett par år senare kunde torget återinvigas i sitt nya skick.

När Säffle blev köping 1882 fanns inget torg i egentlig mening. Köpingens styrande köpte mark för att kunna göra ett torg. Säljaren fick i samband med köpet löfte om att bortföra inte bara de fruktträd som fanns där utan också det översta lagret av matjord.

Med lite fantasi kan man ana hur det tidigare såg ut på platsen.

Och visst blev det ett torg, men från början var det mest en öppen grusyta. Det var långt senare, nämligen i början av 1930-talet, som klagomuren anlades och torgets yta kunde höjas.

Bilarna gjorde sitt intåg. En stor del av torget skulle för lång tid framåt täckas av parkeringsplatser. Längst i norr fanns plats för torghandel.

När EPA byggde sitt varuhus krympte torget. Det bygget – det som nu inrymmer PeKås – invigdes 1967. Samma år kom också den så kallade torgkiosken på plats – ritad av stadsarkitekt Waldenström och byggd av Slottsbrons Snickerifabrik. Förutom kiosk inrymde den också korvkiosk, tombola och serviceinrättning.

Framför Holgers konditori var det fritt fram för både personbilar och stadsbussar. Det var innan gågatan blev verklighet.

Torgkiosken försvann

På 1980-talet fanns det fortfarande bilar på torget, men parkeringsytan låg då sedan tiden för torgkioskens tillkomst närmast Östra Storgatan.

I början av 1990-talet kom diskussionen igång på allvar om en förändring av torget. Det höjdes bland annat röster för att göra om en del av Hyttegatan – den mellan Östra Storgatan och Fogdegatan – till gågata.

Kiosken revs, men det var framförallt för att den ansågs skapa problem kopplade till väntsal och offentlig toalett. Men visst fanns det också med i diskussionen att man ville ha bort den trafik som passerade kiosken.

I slutet av 1993 började planerna på en ombyggnad av torget att ges fastare form. Stadsarkitekt Lasse Westerberg presenterade ritningar och skisser med förslag på ett framtida torg i Säffle.

Man kan konstatera att hans vision av ett ombyggt torg i huvudsak är det som vi ser i dag. Det skedde emellertid inte utan diskussioner och alternativa förslag. Ett sådant var att öppna för trafik framför det som nu är PeKås, men som då hette Rätt Pris. Man skulle då kunna köra in vid Wermlandsbanken, i dag Nordea, snedparkera framför Rätt Pris och sedan köra vidare via Hyttegatan till Fogdegatan.

I Lasse Westerbergs förslag fanns denna lösning med som ett alternativ, men med kommentaren att den ansågs olämplig. Den skulle ta för mycket av torgytan i anspråk. I det slutliga beslutet fanns inte alternativet med.

Trappan i muren återställdes

Ombyggnaden av torget var inte billig. Grundanslaget för arbetet var närmare fyra miljoner kronor. Sedan visade det sig att gjorda markundersökningar inte hade visat hela sanningen. Det behövdes ett tilläggsanslag med 630 000 kronor för bland annat sprängningsarbeten. Nu fick man vissa bidrag från länsarbetsnämnden och arbetsförmedlingen så nettokostnaden skall ha stannat vid cirka 3.9 miljoner för kommunen.

Något som väckte känslor var att torghandeln skulle flyttas från torget. Kanaltorget eller Perssons gränd sågs som nya platser för handel. Godisförsäljaren ”Godissleva” och fiskbilen skulle tvingas flytta. Lagom till invigningen kom dock annat besked. De fick vara kvar.

Ett viktigt inslag i ombyggnaden var att trappan i torgets nordvästra hörn skulle återställas. Där fanns en trappa från klagomurens tillkomst, men den togs bort när det skulle bli parkeringsplatser på norra delen av torget.

Det var säkert ingen tillfällighet att det var just vid den trappan som bandet klipptes när ”nya” torget återinvigdes.

Den där oktoberdagen 1995 när återinvigningen ägde rum var gråkall och det sågs många paraplyer på torget. Det var förberett för servering av 3 000 koppar kaffe. Förmodligen blev det kaffe över, men mycket folk fanns på plats.

Tintomara fick sin plats

Det var förresten inte bara torget som invigdes. Skulpturen Tintomara fick sin plats på gågatan vid nordöstra hörnet av torget. Vägen dit hade inte varit självklar.

Apotekare Svante Johansson donerade 1957 pengar till ett konstverk, som han hoppades skulle få en plats antingen i Sifhällaparken nära Hyttegatan eller på Stortorget. Pengarna blev liggande oanvända, men när det då nybyggda stadshotellet skulle få konstnärlig utsmyckning kom man att tänka på apotekarens donation.

Överläkare Bernt Löfgren, som var konstinköpsansvarig i kulturnämnden, reste till Stockholm för att träffa Liss Eriksson, konstnären bakom Fågelmannen i Arvika och son till värmlandsbördige skulptören Christian Eriksson. Tintomara inköptes och placerades 1979 i nya hotellet. Senare flyttades skulpturen utomhus och då till uteserveringen.

Med tiden kom hotellet att säljas. Tintomara fanns en tid i Silvénska villan och därefter på Björkbacken. Det var där, inklämd i ett trapphus, som skulpturen upptäcktes av kulturnämndsledamoten Björn Stenemo. På hans initiativ kom Tintomara att flyttas till ”nya” Stortorget och på det viset kom också apotekarens önskemål om placering sent omsider att infrias.

En klocka med historia

Ännu en invigning hann man med i samband med Stortorgets invigning. Då handlade det om klockan som fortfarande sitter på ”bankhuset” i hörnet där man svänger in till parkeringen. Frågan är hur många som tänker på den klockan i dag. Det är länge sedan visarna visade rätt tid. Klockan ser oansenlig ut, men skenet bedrar. Det är en klocka med historia. En snart 90-årig historia!

Klockan skall ha tillverkats av Westerstrands urfabrik redan 1930. Från 1947 hängde den utanför Valfrid Janssons uraffär vid Billerudsgatan. Mellan 1957 och 1979 fanns den utanför Karl Nilssons Ur & Optik vid Västra Storgatan.

Men hur hamnade den vid torget? Jo, klockan renoverades av urmakare Bo Matterud och inköptes av Lions Club, som skänkte den till Säffle kommun 1995. Då visade den absolut rätt tid för klockan styrdes efter renoveringen med signaler via satellit från Frankfurt.

Visst vore det trevligt om den anrika klockan kunde få nytt liv på nytt. Nu visar den en tid på ena sidan och en annan på den andra – och ingen tid stämmer.

Under de snart 25 år som har gått sedan Stortorget återinvigdes har det inte skett några förändringar bortsett från att de då planerade träden har växt till sig. Precis som det var tänkt.

Sven-Erik Dahlström