• idag
    21 sep
    13°
    • Vind
      7 m/s
    • Vindriktning
      SV
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • tisdag
    22 sep
    16°
    • Vind
      4 m/s
    • Vindriktning
      SV
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • onsdag
    23 sep
    17°
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • torsdag
    24 sep
    17°
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      SO
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • fredag
    25 sep
    14°
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      SV
    • Nederbörd
      0.0 mm

Privilegiet i att välja det obekväma

Krönikor
UPPDATERAD:
PUBLICERAD:
Minns ni när det var som trendigast att dumpstra? Alltså att leta efter matsvinn och slängda prylar i containrar utanför butiker.

Jag såg många nyhetsinslag där miljömedvetna unga glatt kastade sig ner i containrar och kom upp med småskrumpna morötter och oöppnade crème fraîche-burkar som gått ut dagen före. De pratade om att de var stolta över att rädda klimatet och samtidigt spara pengar. Och jag minns hur ambivalent jag kände mig inför detta.

Inte för att det faktiskt kan vara brottsligt att dumpstra. Inte heller för att jag skulle ha något emot att folk äter upp slängd men ätbar mat – det är ju vettigt i sig. Utan för att jag har träffat och intervjuat alldeles för många människor som letar i andras sopor för att de annars inte skulle äta. För dem är dumpstring inget ställningstagande, ett sätt att frigöra matpengar till något roligare eller en kul gruppaktivitet. Och definitivt inget som de stolt skulle visa upp på nyheterna.

Det säger något om klasskillnader. Att det som för vissa är av nöden tvunget men som de helst skulle slippa, är för de mer välbeställda ett aktivt val och kanske till och med en kul grej. Kul så länge som man inte måste.

Det är bara människor med ett fullt kylskåp varje dag som väljer dieter som går ut på att äta bara varannan. Att tillbringa lediga dagar utan el, rinnande vatten eller tak över huvudet ger frihetskänsla och avkoppling så länge som man vet att allt det och mycket mer finns kvar när det blir vardag igen.

Förr föddes de flesta hemma i kökssoffan, för att det oftast inte fanns något alternativ. För en stor del av jordens befolkning är det fortfarande så – om man ens har en soffa att ligga i. För dem framstår det förmodligen som en ren utopi att föda på ett ändamålsenligt sjukhus, i en kliniskt ren miljö med utbildad personal som säkerställer att förlossningen går väl. I länder där man tar detta för givet, finns det de som gör ett aktivt val att föda hemma. Barnmorskor som jag träffat berättar att överraskande många föderskor av i dag gärna avstår smärtlindring, för att de ser prestige i att göra det så "naturligt" som möjligt. Den kvinna som inte kan räkna med att hon eller barnet överlever skulle knappast välja bort sjukhusmiljön eller hjälpmedel, om hon hade lyxen att välja.

Ett aktuellt ämne på detta tema är antivaxxare, det vill säga personer som är emot vaccinationer till sig själva eller sina barn. Utan att lägga någon värdering i det, kan man kanske konstatera att det är enklare att säga nej till vaccinationer om man kan räkna med att ändå få både vård och laglig rätt till sjukskrivning om man senare drabbas av den aktuella sjukdomen. Den som riskerar att i värsta fall dö av sjukdomen på grund av bristande tillgång till vård, eller som inte har råd att inte vara arbetsför under en sjukdomsperiod, skulle nog inte tacka nej till skydd mot densamma.

Kanske är det en definition av vad rikedom är. Friheten att själv kunna välja hur obekvämt man vill ha det.

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.