Säffle hade under en stor del av 1900-talet en omfattande och länge framgångsrik möbelindustri. De helt dominerande var Seffle Möbelfabrik och Jakobssons Industrier, som dessutom under nästan ett halvt sekel var grannar vid Fabriksgatan.
DEL 1
Att Jakobssons Industrier under en stor del av 1900-talet var en av Säffle mest betydelsefulla industrier är ingen överdrift. Att det blev så kanske hade sin ursprungliga orsak i ett olyckligt borgensåtagande. Anders Jakobsson ägde strax utanför Molkom en större gård med kvarn och tegelbruk. Han skrev på ett borgensåtagande för en annan storbonde från samma trakt. När denne gjorde konkurs drabbade det även Anders Jakobsson, som förlorade sin egendom. Det var i det läget som han med sin familj flyttade till Säffle där han tidigare hade varit delägare i Säffle Valskvarn. Det var 1906 som flyttlasset gick till Säffle.
Familjen, som förutom Anders Jakobsson och hans hustru också omfattade barnen Petrus, David, Anders, Johannes, Bror och Sixten, bosatte sig i det då relativt nybyggda huset som senare skulle komma att inrymma Wermlandsbanken. Strax intill låg valskvarnen, som han var med om att rusta upp innan han 1907 startade ett eget företag, Säffle Sängfabrik, för tillverkning av sängar. Lokalen som användes var en gammal fabriksvind, som tillhörde Säffle Valskvarn. Det var så kallade resårbottensängar som tillverkades. Från början gick det trögt med beställningar, men det förändrades successivt och omsättningen ökade. Detta innebar i sin tur att fabrikslokalen snart blev för liten. Man började se sig om efter en större.
Problemet löstes när Berggren & Bengzons orgelfabrik, som också hade sina lokaler i anslutning till valskvarnen, flyttade till ett nybygge vid Bergsgatan. Lokalen som orgelfabriken lämnade blev ny lokal för Jakobssons sängtillverkning.
Behövde större lokaler
Med större lokaler kunde tillverkningen ökas. Det var inte några problem att hitta köpare. Efter bara ett par år hade man vuxit ur även denna större lokal och började planera för ett nybygge. Denna gång hittade man lösningen i hörnet av Stationsgatan och Billerudsgatan.
Fastigheten omfattade bostadshus med uthus och tomten var så stor att en fabriksbyggnad kunde byggas på denna.
Säffle-Tidningen skrev om affären i november 1911 under rubriken fastighetsköp.
- Herr Jonas Olsson, Svea, Arbrå, har försålt sin fastighet här i Seffle, Järnvägshotellet, till M. S. Jakobsson, Seffle. Priset var 11 600 kronor. Tillträde 1 januari 1912. Meningen är att å tomten uppföra sängfabrik.
M. S. Jakobsson står här för Maria Sofia, hustru till Anders Jakobsson.
En fabriksbyggnad med två våningar och vindsvåning uppfördes och på hösten 1912 kunde man flytta in i den nya fabriksbyggnaden.
Drev Säffle Rundradio
Anders Jakobssons söner var tidigt engagerade i företaget innan de lämnade Säffle för studier. Tre antogs som elever vid Chalmers i Göteborg. Petrus blev elingenjör, Bror blev kemiingenjör och David blev byggnadsingenjör. Efter avslutade studier återvände de till Säffle och deras kunskaper kom till nytta i familjeföretaget.
Hörnfastigheten vid Billerudsgatan och Stationsgatan kom under lång tid att bli starkt kopplad till familjen Jakobsson, dels eftersom Anders Jakobsson och hans hustru samt flera av sönerna bodde där under lång tid, dels för att Säffle Rundradio där hade sin lokal på tredje våningen mellan 1915 och 1959. Det var bröderna Petrus och Bror Jakobsson som byggde radiostationen, som när den till sist togs ur drift var den sista privata i sitt slag i Sverige. Anläggningen hamnade på Tekniska museet, men har senare flyttats till hembygdsgården i Säffle.
De nya större lokalerna betydde att man kunde öka tillverkningen av sängar. Man räknade med att ha löst lokalbehovet för lång tid, men så blev det inte. Successivt tog man fram nya modeller av sängar och soffor. Omsättningen ökade. Snart stod man på nytt inför behov av större lokaler.
Ny fabrik byggdes
Petrus och David Jakobsson, båda ingenjörer med lite olika inriktning, fick uppdraget att projektera och rita en ny fabrik.
Våren 1916 inleddes byggandet vid Fabriksgatan på det så kallades Säfflegärdet. I augusti samma år kunde man flytta in i delar av den nya fabriken och innan året var slut hade man kunnat ta den i drift i sin helhet.
I samband med att den nya fabriken stod färdig kunde också tillverkningen ytterligare utökas. Bland annat började man tillverkning av enklare sängkammarmöbler, som med tiden skulle utvecklas ytterligare. Även en del andra möbler kom att komplettera den tidigare sängtillverkningen.
När tillverkningen blev mer omfattande ökade också behovet av framförallt sågade trävaror. Man valde att bygga ett mindre ramsågverk och även en virkestork. Båda dessa förstördes visserligen 1939 i en brand, men i gengäld fick man vid återuppbyggnaden dels en modernare torkanläggning, dels ett tvåramigt sågverk för att möjliggöra export.
Namnbyte efter konkurs
Nästa steg blev att köpa en angränsande fastighet. Där fanns en fabriksbyggnad, som snart fick inrymma ett hyvleri.
Det ena gav det andra. När sågverket utökades innebar det också behov av större virkeslager. Ett bekymmer var att man drabbades av ökade lagringskostnader och även lagringsskador, som till exempel blånader. För att komma till rätta med detta byggdes en modern torkanläggning. Lagringstiden förkortades och därmed minskade också kostnaderna och skadorna.
Företaget hette från 1915 Fabriks AB Bröderna Jakobsson. Det året blev Johannes E Jakobsson chef och efterträdde sin far.
Några år in på 1930-talet försattes bolaget i konkurs. Verksamheten kunde dock snart återupptas. I samband med nystarten ändrades namnet 1933 till AB Jakobssons Industrier. Det var fortfarande ett familjeföretag, men det fanns också aktieägare utanför familjekretsen.
Det var inte bara möbler som tillverkades. Mer om detta i nästa artikel.
Det var inte bara möbler som lämnade Jakobssons fabrikExplosionsartad storbrand förstörde möbelfabrikernaTre generationer var engagerade i familjeföretaget