Det var inte bara möbler som lämnade Fabriks-AB Bröderna Jakobsson i Säffle. Från början var det resårbottensängar som var den produkt som företagets verksamhet byggde på, men det förändrades med tiden. Dels utökades sortimentet av möbler, dels tillkom nya produkter som ibland kunde framstå som lite överraskande.
DEL 2
Det var elektrisk utrustning som till exempel strykjärn, värmeplattor och båtmotorer som tillverkades. Gemensamt för dessa lite udda produkter var varumärket Nike. Lite senare, i samband med att radion gjorde sitt intåg, blev också radioapparater en produkt från Jakobssons Industrier. Först handlade det om kristallmottagare, men senare tillverkades omhöljet till radioapparater, som tillverkades av olika radiofirmor.
Man kan ana att det var olika kunskapsområden hos bröderna Jakobsson som gav utslag även i produktionen. Det gällde inte minst Petrus Jakobsson, som ju hade elingenjörsexamen och som också i högsta grad var involverad i Säffle Rundradio.
Det byggdes till och med en båt hos Jacobssons. För att få ut den var man tvungen att göra en öppning i väggen på andra våningen. Båten hette först Nike och ägdes av familjen Jacobsson, Sedan bytte den namn till Näcken och användes under många år för båtturer med turister.
Sängfabriken
Sängtillverkningen gjorde att Jakobssons länge allmänt kallades Sängfabriken. Tidigt blev staten och Stockholms stad viktiga kunder och då handlade det främst om möbler avsedda för sjukvårdsinrättningar och personalbostäder som hörde till sjukhusen.
Karolinska och Södersjukhuset är ett par exempel på sjukhus som utrustades med möbler från Jakobssons. På kundsidan fanns en lång rad sjukhus och andra vårdinrättningar. En annons från 1936 ger en god bild av detta. Det var säkert med stolthet som man räknade upp köpare av möbler från Jakobssons. Samma sak gällde säkert också 1942 när man i Svenska Dagbladet lät publicera en annons där man berättade att samtliga möbler till då ombyggda Berns Salonger hade levererats från Jakobssons Industrier i Säffle.
Med tiden blev Landstingens Inköpscentral den största kunden. Det innebar länge att Jakobssons hade säker avsättning för sjukhusmöbler. Det skulle emellertid till sist också bli ett bekymmer, som blev övermäktigt. Man hade ett stort lager av möbler av det slag som landstingen brukade beställa. Detta för att man skulle kunna garantera snabba leveranser. Lagret fanns på översta våningen i en av flygelbyggnaderna. Så valde landstingen att satsa på stålmöbler i stället för de jakobssonska träbaserade. Plötsligt kom inte beställningarna som de tidigare hade gjort. Detta slog hårt mot Jakobssons Industrier.
Tillverkade stilmöbler
Vid sidan av sjukvårdsmöbler hade Jakobssons successivt satsat på och utökat produktionen av möbler för privatbostäder. Det var möbler av hög kvalitet. Man kan tala om stilmöbler.
När man bläddrar i en katalog från Jacobssons Industrier möter man möbler av skilda slag – matsalsbord, linneskåp, fåtöljer, olika typer av bord, sekretärer, soffor, hörnskåp, bokhyllor, kompletta sovrumsmöblemang, skrivbord och mycket annat. Och vad sägs om en empirebyrå i hondurasmahogny med skiva av kolmårdsmarmor och fothylsor av mässing?
Ritningarna till möblerna gjordes av möbelarkitekter, huvudsakligen från Stockholm. B W Lindblad och Adolf Nordenborg var ett par av dessa.
Både 1950- och 1960-talet var goda tider för Jakobssons Industrier. När String-Seffle – tidigare Seffle Möbelfabrik - vid mitten av 1960-talet flyttade till ny fabrik vid Säterivägen blev grannfastigheten ledig. Den hade då köpts av Säffle stad, som sålde den till Jacobssons Industrier för 300 000 kronor. Plötsligt hade Jakobssons kraftigt utökat kapaciteten i sin möbelmaskinverkstad.
Såg och hyvleri
Vid sidan av möbeltillverkningen fanns hela tiden en omfattande verksamhet med sågverk och hyvleri. 1963 förstördes hyvleriet i en storbrand, men det byggdes ett nytt som då var ett av de modernaste i landet. Det nya hyvleriet stod färdigt 1965. Samma år insattes en ångpanna med en ångkapacitet av 12 ton ånga per timme. Tack vare denna kunde man kraftigt minska behovet av eldningsolja till ångcentralen och man kunde som bränsle använda spån och annat spillvirke från möbeltillverkningen. Även spån från Seffle Möbelfabrik användes som bränsle.
Antalet anställda var under många år 150-160 fördelade på möbelfabriken och sågverksamheten.
1967 skrev den då 85-årige Petrus Jakobsson i en historik att man arbetade med en ansökan om lokaliseringsbidrag och lån till nya anläggningar.
- Vi äger alla förutsättningar att erhålla full sysselsättning även i en ny fabrik med högre och rationell drift enär vi för närvarande ej på långt när kunna åtaga oss alla förfrågningar.
Då anade ingen att det snart skulle komma kärvare tider.
Oväntad konkurs
När beställningarna från landstingen drastiskt minskade var förhoppningen att denna möbeltillverkning skulle kunna hålla produktionen igång, men det visade sig inte vara möjligt. 1971 blev konkursen ett faktum. Den kom för de flesta oväntat. Det hade kommit positiva signaler från förhandlingar som fördes och allt verkade upplagt för en ackordsuppgörelse. När en av fordringsägarna vägrade gå med på den lösningen var konkursen ett faktum.
Resultatet av konkursförvaltarens arbete blev, att möbelfabriken och sågverket lades ned. Det fanns inga köpare till de delarna. Platsförsäljningen övertogs av dess tidigare föreståndare Nils Klevsten och blev Sifhälla Byggmaterial. Hyvleriet och brädgården köptes av Värmlands Trä. Ännu i dag lever den verksamheten vidare som Moelven Värmlands Trä vid Fabriksgatan.
De en gång så imponerande fabriksbyggnaderna är emellertid borta sedan länge. Vad som hände med dem en dramatisk kväll och natt för 41 år kommer ni att kunna läsa om i tredje och sista delen i serien.