• idag
    28 okt
    • Vind
      5 m/s
    • Vindriktning
      SV
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • torsdag
    29 okt
    10°
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      SV
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • fredag
    30 okt
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      SO
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • lördag
    31 okt
    11°
    • Vind
      4 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • söndag
    1 nov
    11°
    • Vind
      6 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm

Känner frustrationen hos fotbollsspelarna

Sport
PUBLICERAD:
Cecilia Snöbohm, bylinebild
Foto: Claes-Göran Österman
Det går väl knappast att undgå vilken tomhet det är utan fotbollens matchspel? Det är slutet av april och inte en enda seniormatch har sparkats denna månad. De sista seriematcherna spelades i slutet av september och runt oktober månad, nu har det snart gått sju månader med endast försäsong.

Man brukar räkna med att försäsongen börjar lika fort som matchsäsongen klappat igen. Det innebär att att spelarna gör sig redo från dag ett inför spel kommande säsong. För vilken fotbollsspelare längtar inte till att starta om en serie, ge revansch eller spela på en ny nivå? Det här året skulle ha varit speciellt för många lag i Säffle. Säffle SK med sin nya förening och som för första gången kommer att spela med ett enat lag från forna SK Sifhälla och Säffle FF, damlaget som väntar på att spela första säsongen i division 1 och även damernas u-lag, där måste det krypa något enormt i benen inför deras första säsong i division 3.

Svanskogs IF står i samma position som damlaget i SKS, nykomlingar i division 5 och nu ser de ut att få vänta ända till augusti. Även division 6-lagen; Värmlandsbro SK, Eskilsäters IF och Gillberga FF, som också står och stampar i gräset, även de får vänta till augusti. Jag känner frustrationen hos dem. Försäsongen är alldeles för lång för att det skall vara enkelt att hålla motivationen uppe.

Det har varit mycket svajande från Svenska Fotbollsförbundet och Värmlands Fotbollsförbund, vilket också skapat en hel del frustration hos lagen. Besluten har ändrats, de har flyttats och det har tillkommit nya. Självklart måste även de förhålla sig till vad myndigheterna kommer med för råd och riktlinjer, men det gör det inte lätt för lagen att hålla humöret uppe.

Ena stunden inger det hopp, andra stunden besvikelse. Ibland när jag pratat med vissa tränare så har det varit med en djup suck över att inte få klara besked. Det är så tydligt att det inte är samma entusiasm som det var innan coronpandemin bröt ut.

I det mest motståndsfulla och kanske det tråkigaste som hänt i fotbollens historia behöver lagen på något sätt aktivera sig för att inte tappa all motivation. Flera lag har hittat lösningar som mildrar tävlingshumöret, som att spela frisbeegolf eller att de kör racketturneringar. Seriematcherna byts alltså ut till andra aktiviteter och gärna med inslag av tävlingsmoment.

Det är ett bra sätt att hålla motivationen uppe. För på något sätt måste de hitta annat som håller engagemanget vid liv. Det är fortfarande fotbollslag som behöver hållas samman, gemenskapen är ack så viktig för att må bra. Att göra aktiviteter som inte är fotboll, men som bygger lagsammanhållning och gemenskap, det främjar inte bara motion, även hälsans psykiska delar hålls i schack.

Nu får de inte använda fysisk kontakt vid tävlandet, vilket betyder att de inte kan övergå till en annan sport med samma fysiska nivå. De får helt enkelt ägna sig till aktiviteter som utförs individuellt med avstånd, givetvis kan det ske i lag. Det må kännas konstigt och kanske lite skevt att inte få vara nära någon, det är så sporten fungerat i alla tider, att det ofta krävs närkamper för att bryta bollen från motståndaren.

Jag hoppas för alla fotbollsspelares skull att det här snart är över och att det får återgå till det normala, ni är starka som orkar mäkta med i denna rådande tid.

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.