När man i dag vill köpa bröd går de flesta till sin livsmedelsbutik. Där finns bröd från stora nästan rikstäckande kedjor, paketerat i plastpåsar och försett med datumlapp. Vill man ha mer nybakat så kan man titta i disken med butiksgräddat bröd.
För 1950-talets husmödrar var det annat som gällde.
Då gick man till ”sitt” bageri eller konditori för att köpa dagsfärskt bröd. Det fanns många. Ett dussintal bara i Säffle. Visst fanns det livsmedelsbutiker, men inte av det slag som i dag. Och det fanns bröd som inte var bakat i Säffle.
Redan på 1940-talet startades till exempel Håwe-bageriet i Karlstad, vars limpor också gick att köpa i Säffle. Ändå var det knappast någon konkurrens att tala om från det hållet. Konkurrensen fanns mellan Säffles alla egna bagerier och egentligen var det knappast ens det. De flesta hade valt bageri. Kunderna var trogna stamkunder.
En lång historia
Historien om Säffles bagerier och konditorier skulle kunna göras mycket lång. Den går tillbaka till 1800-talet. För enkelhetens skull gör vi ett nedslag betydligt senare och med hjälp av en telefonkatalog från 1959.
Katalogens yrkesregister räknar upp en rad bagerier. Ett fanns i Annelund, nämligen Annelunds Bageri & Konditori, som låg vid Annelundstorget.
Närmare centrum på västra sidan fanns Bengtssons bageri, som drevs av Hugo Bengtsson. Lokalen låg i Zetterlundshuset vid Västra Storgatan. Till och med i den lokal som en gång i seklets början hade tillhört den legendariske diktande konditorn Rohdin.
En bit därifrån vid Billerudsgatan 20 låg Wienerkonditoriet, som drevs av Sven Höök. På Kungsgatan 15, nära gamla hotellet, kunde man handla i Finbageriet, som tidigare hade drivits av Elsa Rätt, men som 1959 hade Elvy Christoffersson som ägare.
Systrar drev bageri
Det fanns fler bagerier på västra sidan. Ett låg på Järnvägsgatan17. ”Edgrens Eftr. Bageri” står det i telefonkatalogen.
Ett av de mera välkända bagerierna låg vid Västra Storgatan i ett litet hus, som med tiden revs när ett nytt posthus skulle byggas, alltså snett mitt emot korsningen Västra Storgatan - Hamngatan. Det var Systrarna Ödkvists hembageri. De bakande systrarna bodde själva i huset och bageriet låg i källarplanet. Där fanns ett rum där det bakades och ett rum som var brödbutik. Från gatan var det några trappsteg ner för att komma till butiken.
Telefonkatalogen har fler uppgifter om västra delens möjligheter när det gällde att köpa bröd. Under ”Konditorier” hittar man i registret nämligen också Restaurang Hörnan på Stationsgatan.
Bageriet i källaren
Naturligtvis fanns det bagerier och konditorier även på östra sidan. Det första som man träffade på om man gick från Strömbron och uppåt var Säffle Ångbageri. 1959 drevs det av Birgit Jansson, som snart bytte namn till Hage. Bagarmästare var Holger Jansson-Hage. Ångbageriet hade gamla anor från seklets början. Det låg i källaren under bankhuset, alltså det hus där Wermlandsbanken flyttade in och där Nordea finns idag tillsammans med nya saluhallen.
För att handla i Ångbageriet gick man en trappa ned. Den låg på trottoaren mot Östra Storgatan. Många som var unga på den tiden minns säkert fortfarande doften av nybakat bröd som letade sig upp från bageriet och ut över trottoaren. Den doften lockade säkert många till spontana inköp.
Konditorier låg tätt
En bit längre upp, ungefär där man idag går in till Lindex, låg Bröderna Dahlströms bageri. Det hade en gång startats av bagare Larsson, övertagits av bagare K A Berg och från 1920 drivits av bröderna Hugo och Erik Dahlström.
Butiken låg med ingång från gatan, men bageriet hittade man inne på gården. I butiken fanns också ett café med tre bord. Skulle alla borden vara upptagna så fanns det ett större bord i köket innanför butiken så de som var kaffesugna blev inte utan. Bröderna Dahlströms bageri stängdes i slutet av 1960.
Lite längre österut låg konditorierna tätt. På Perssons gränd låg Eric´s konditori – ägaren hette Eric Johansson – och vid Östra Storgatan fanns Arvid Larssons konditori. På andra sidan av gatan hade John W Gustafson sitt konditori. Det låg i träfastigheten som senare förstördes i en brand. Sommartid var det uteservering i trädgården bakom huset.
Vid Stortorget låg då som nu Holgers konditori. Holger Andersson hade 1933 övertagit Ekstedts konditori och döpt om det. 1959 hade han drivit konditoriet i cirka ett kvarts sekel. 1962 skulle en av de anställda, Lars Jansson, bli ny ägare.
Ett kapitel för sig
Holgers konditori är det enda av alla uppräknade som fortfarande finns kvar. Ett kapitel för sig. Dess historia går egentligen tillbaka till 1907 när Emilia Nilsson öppnade konditori i det då bara några år gamla huset. Ett par år senare blev det Klara Carlssons konditori och det var namnet tills Knut Ekstedt efterträdde och ändrade namnet till Ekstedts konditori.
Holger Andersson var inte främmande för sådant som kunde locka till besök. Vintertid var det ibland musikkonditori med besök av musiker, som underhöll. 1938 kom en annan sensation. I en annons från Holgers kunde man läsa detta: ”Får vi härmed meddela att vi installerat en ny modern radioanläggning, Marconi 16 rörs, kombinerad med radiogrammofon.”
Holgers var också först med en annan sensation. Det var redan 1938 som Holgers annonserade om en ”nyhet från Amerika”. Nyheten kallades Pop Corn eller Sweet Corn.
1944 återupptogs traditionen med gästande musikkapell. Sju vintrar på 1930-talet hade man tidigare varit musikkonditori, men sedan kom krigsåren med dess ransoneringar.
- Då nu svårigheterna ser ut att lätta har man ånyo engagerat ett musikkapell, ”Marions”, som spelat lite varstans i Sverige och gjort lycka. Besättningen är violin och bas med basisten som refrängsångerska.”
Sven-Erik Dahlström