Det var Stenmark-feber i Sverige. Hans framgångar hade skapat ett enormt intresse för utförsåkning. Alla nöjde sig inte att följa denna på TV. Inte minst bland de yngre fanns många som ville prova på. Det var då, 1978, som Säffle fick sin egen slalombacke med lift och belysning.
Platsen var Höglundabacken. Diskussioner om att kunna placera en skidlift där och anlägga en mindre teknikbacke hade pågått en tid – inte minst efter den snörika vintern 1977 – och Lions Club var positiv, men kunde inte klara hela investeringen på egen hand. Priset för anläggningen var 35 000 kronor, vilket i dagens penningvärde motsvarar närmare 150 000 kr. En rad företag ställde emellertid upp med bidrag och när Friluftsfrämjandet lovade att sköta driften var saken klar. Beställningen gjordes först i december 1977, men det var en snöfattig vinter så det gick att få skidliften på plats trots förseningen. Både gatukontor och elverk hjälpte till. Lagom till att anläggningen skulle börja användas kom snön.
Intresset var stort
En vecka in i februari togs skidliften i drift. En vecka senare var det högtidlig invigning med slalomtävling. Intresset var stort. Första öppningsdagen fanns ett hundratal åkare på plats och dagen därpå ännu fler trots Ingemar Stenmark-konkurrens på TV. Alpina VM gick just då. Ingemar tog guld.
När skidliften togs i drift i februari 1978 var det en jämn ström av unga som ville provåka. Intresset var stort. Första dagen var det ett hundratal som köade för en tur i … Foto: S-E Dahlström Vid invigningen talade bland annat Sigurd Klang, som representerade fritidsnämnden. Ulf Hellborg, ordförande i Friluftsfrämjandet, höll i högtalaren. Foto: S-E Dahlström Gunnar Lindblom hade garderat sig mot alltför hög fart. Han hade för säkerhets skull en uppbromsande fallskärm bakom sig. Foto: S-E Dahlström Lions Gunnar Lindblom premiäråkte med texten ”Störtfaren” på bröstet. Foto: S-E Dahlström Ulf Hellborg berättade vid invigningen varför Friluftsfrämjandet hade tagit ansvar för driften av skidliften. Bakom honom väntar Sigurd Klang, fritidsnämnden, på att få ta … Foto: S-E Dahlström Det var många som köade för att använda skidliften, men den klarade 12-14 åkande per minut så det blev sällan långa väntetider. Foto: S-E Dahlström De som testade skidliften på premiärdagen bör i dag vara medelålders män och kvinnor. I dag går gång- och cykelvägen mellan Jupiterområdet och Höglundaskolan strax framför … Foto: S-E Dahlström En av invigningstävlingens vinnare var Patrik Rask i klassen 14-15 år. Foto: S-E Dahlström I dag finns inte mycket kvar som kan påminna om den skidlift som en gång fanns på Höglundabacken. Detta är sista spåren av den. Foto: S-E Dahlström
Invigningen hölls i bitande nordanvind och lätt snöfall, vilket naturligtvis påverkade en del. Ett 50-tal tävlande hade i alla fall anmält sig och tävlade i olika åldersklasser mellan 7 och 15 år. Medaljer till de bästa delades ut och diplom.
En som åkte utför backen utom tävlan var Lions specielle glädjespridare Gunnar Lindblom. Han åkte på ett par nästan förhistoriska träskidor, försedd med texten ”Störtfaren” på bröstet och dessutom, för säkerhets skull, utrustad med en specialfallskärm för att bromsa upp farten. Det var ett populärt inslag i invigningsprogrammet.
Lions största satsning
Det var Lars Engdahl, aktiv i Lions, som invigde Säffles nya slalombacke. Han konstaterade att detta var den hittills största enskilda ekonomiska satsning som Lions i Säffle hade gjort.
Sigurd Klang representerade fritidsnämnden och gladdes åt att det skapades fritidssysselsättning för barn och ungdomar. När kommunen inte hade ekonomiska möjligheter att genomföra projektet tackade han Lions och Friluftsfrämjandet som ändå hade gjort det möjligt.
Friluftsfrämjandet var en tämligen ny förening i Säffle, men hade inom loppet av bara fem år vuxit till cirka 600 medlemmar av vilka hälften var med i barn- och ungdomsverksamheten. Ordförande var Ulf Hellborg och han förklarade att man först hade varit tveksam till att ta ansvar för driften, men att man tänkt om. Intäkterna från skidliften skulle kunna användas till att finansiera en fjällresa för TVM-arna, som var en ungdomsgrupp inom främjandet.
TVM står för Tre vildmarksmål – skogen, vattnet och fjället – och TVM-arna var ett 30-tal högstadieelever som tillsammans med sina föräldrar skulle sköta driften av liften.
När skolan använde skidliften på friluftsdagar skulle den enkelt kunna skötas av lärarna var tanken.
Ordnade skidskolor
Nu passade förstås detta in i Friluftsfrämjandets verksamhet och målsättning.
- Vår ”gröna” verksamhet har fungerat bra, sade Ulf Hellborg. Den ”vita” har inte varit så stor hittills. Nu kan vi utöka vår vinterverksamhet.
En del i den satsningen var att anordna skidskolor. Där skulle man lära ut elementära grunder när det gäller åkteknik. Skidskolorna fylldes redan första dagen som backen var öppen. Tre kvällar i veckan skulle det tränas slalomteknik. Några skidlärare hade man redan tillgång till och man hoppades på ännu fler kommande vintrar.
Starten för Säffles egen slalombacke blev lyckad. De som den gången blev vinnare i premiärtävlingen bör nu vara män och kvinnor i medelåldern. Vi kan väl avslöja klassvinnarnas namn från de yngre till de lite äldre: Anna Edeskog, Fredrik Hermansson, Fredrik Hesseborn, Ulrika Hermansson, Patrik Rask, Mikael Nilsson och Björn Winberg. Det var betydligt fler pojkar än flickor som tävlade.
Korta väntetider i liften
Att backen var kort var egentligen inget problem tyckte man i Friluftsfrämjandet.
- Med en kapacitet på 12-14 åkare per minut blir väntetiderna i kön aldrig mer än 2-3 minuter. Detta innebär att man hinner med åtskilliga åk per timme och det kompenserar den korta längden på backen. Väntetiden i de större backarna blir ofta 10-15 minuter.
Fortsättningen för Höglundabackens skidlift blev inte så problemfri som man räknade med vid invigningen. Visst fanns den i drift, men dess livslängd blev ändå begränsad. Nu är det mycket länge sedan några tog hjälp av skidliften för att ta sig upp till backens topp.
I dag är det inte mycket som påminner om det som en gång invigdes för 42 år sedan. Tittar man noga så kan man inne bakom uppvuxna buskage och träd skymta resterna av ett litet skjul från skidliftens tid. Nu ligger ett omkullblåst träd dessutom rakt över ”ruinen”. Borta är skidliften och den belysning som en gång gjorde det möjligt att träna slalom i backen även på vinterkvällarna.