Från spad- och sängfabrik till kulturcentrum - på gamla Wiksfors bruk i Långserud är stora saker i görningen.
Det gäller inte minst i verkstaden där träskulptören Lotta Boholm Wall huserar. Hon skapar just nu två 15 meter höga hyllningsskulpturer.
Lotta Boholm Wall har valt en konstnärsbana inriktad på storverk.
Med motorsåg som främsta verktyg och trästockar som material gör hon skulpturer i form av björnar, örnar, hästar och mycket mer. Lite här och var i miljön på Wiksfors bruk finns spår av hennes skaparkraft.
Där finns sittgrupper formade ur trästockar, där den som sätter sig får sällskap av diverse djur, som hon också skurit ut ur stockarna. Där finns skulpturer som en stor örn och en simmande kvinna(!). En totempåle står i hörnet av en gräsmatta och har en imponerande höjd - men högre verk än så är på gång i Lottas verkstad.
Hyllar dräng och piga
I verket hon just nu jobbar med, hyllar hon forna tiders drängar och pigor med två träskulpturer i storformat. Det blir två femton meter höga träpålar, fyllda med motiv hämtade från gammalt bondeliv.
– Det här är en hyllning till drängens liv. Det är som en historielektion, säger hon när vi tar en promenad längs det ena av de två praktverken.
Kraftfulla verktyg
De ligger än så länge vågrätt ner i verkstaden och i drängens skulptur har hon huggit in hästar, skogsbruk, redskap från lantbruket med mera. Pigan får kor och textilt hantverk - bland annat.
Allt är skapat med hjälp av motorsåg, vinkelslip och bildhuggarjärn.
– Jag var rädd för motorsågen från början! Men ju mer jag höll på desto mer säker blev jag. Nu är jag inte rädd längre, men jag har respekt för motorsågen, säger hon.
När NWT hälsar på hörs dock ingen sågkedja äta sig in i trä, utan det är stillsammare aktiviteter som pågår. Lotta och dottern Sanna målar några av de snidade motiven.
Det är småskumt inne i lokalen och mycket varmt denna soliga sommardag - trots att det är öppet rakt ut i ena kortänden av lokalen. De båda pelarna ryms inte inom väggarna!
Kulturcentrum
När dessa monumentalverk är färdiga, är tanken att de ska resas upp någonstans nära infarten till bruksområdet.
I det som tidigare varit spadfabrik och sängfabrik finns nu istället våffelcafé, kläd- och inredningsbutiker, Lottas verkstad och flera företagslokaler. Det är ett kulturcentrum och företagshotell som byggs upp här på landsbygden.
Wiksfors bruk ligger alldeles nära E18 och förhoppningen är att pelarna ska visa trafikanterna att det är dags att stanna till.
– Min tanke är att det ska bli ett landmärke som folk reagerar på, säger Lotta Boholm.
Exakt hur det ska gå till att resa upp dem och när det ska ske är inte bestämt.
– Nästa sommar vid den här tiden ska de vara uppe tänker jag mig, säger Lotta.
Hon berättar att när totempålar reses på traditionellt vis kan det vara en stor ceremoni där pålen reses med hjälp av rep och mänsklig kraft.
– Lyftkran är bra annars!
"Vill göra något stort"
Det var när hon själv besökte USA och såg totempålar hon fick en ny inriktning i sitt konstnärskap.
– Jag blev helt såld och kände att jag vill göra någonting stort! Jag blev inspirerad av att man kan bygga upp en historia i stocken.
Lotta Boholm Wall hade då redan varit igång som träsnidare i några år. Hon mötte denna konstart på Skinnskattebergs folkhögskola, där hon gick en konstutbildning 1986 och blev fast.
– Träsnideri passade mig. Jag kände mig ett med materialet direkt.
Efter USA-resan har hon - bland annat - hyllat var och en av sina tre döttrar med tre meter höga totempålar som de fått i födelsegåvor.
– Tre meter kändes stort då men sen har jag bara ökat på, säger hon.
Andlig dimension
Hon poängterar dock att det inte bara handlar om att göra stora verk och att få till dekorativa utsmyckningar.
– Konsten har betytt mycket andligt också. Jag försöker koppla ihop det i mitt skapande. Det finns en djupare mening. Jag vill förmedla historia och besjäla de här stockarna med liv, från förr.
Inspiration till 15-metersverken hämtar hon från sin farfar och farmor och nog finns det historia att förmedla.
– Som sjuåring fick hon börja som piga, när hennes mamma dog i barnsäng, berättar Lotta.
När historia skrivs och statyer reses, handlar det oftare om kungligheter än bondeliv, konstaterar hon.
– Pigan och drängen var väl inte de som blev hyllade, säger hon.
Men nu är det dags - i storformat.