• idag
    28 okt
    • Vind
      8 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • torsdag
    29 okt
    10°
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      SV
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • fredag
    30 okt
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      SO
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • lördag
    31 okt
    11°
    • Vind
      4 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • söndag
    1 nov
    11°
    • Vind
      6 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm

Rena rama ryskan

Krönikor
UPPDATERAD:
PUBLICERAD:
Det ryska språket är ungefär lika logiskt som Underlandet i Lewis Carrolls bok, tycker skribenten.
Foto: Diana Dragic
"Jaha din mamma är från Ryssland! Kan du någon ryska då?"

Vissa kan nog relatera till att någon gång ha fått frågan om man kan prata sina föräldrars modersmål, eller ett annat språk än svenska generellt. Andra har med största sannolikhet åtminstone ställt frågan. Av någon anledning blir vi ofta fascinerade när någon kan tala ett främmande språk. Varför vet jag inte.

Kanske beror det delvis på att vi vet hur svårt det faktiskt är att lära sig ett nytt språk? Till en början är det ju ett enda stort virrvarr av glosor, grammatiska regler och vad som kan liknas vid akrobatiska rörelser med såväl tunga som läppar för att försöka locka fram nya, obekanta ljud ur munnen.

Spola tillbaka tiden några veckor och där har ni mig, sittandes med en penna vågrätt i munnen för att uttala ett svårt ord på rätt sätt. En kurs i ryska skulle bli mitt sommarprojekt, och ett projekt kan man verkligen kalla det, trots att jag sedan innan är bekant med språket.

För er som däremot inte känner till det så tänkte jag att jag skulle förklara vad det jag har utsatt mig själv och min stackars hjärna för varje gång jag öppnat böckerna med den välbehövliga, motiverande parollen: ”Det är möjligt!” tryckt på framsidan (och på ryska förstås).

För det första har ryskan som väl känt ett helt annat alfabet än vi svenskar är vana vid. De kyrilliska bokstäverna liknar allt från kinesiska tecken till romerska siffror, och de flesta är för ett ovant öga fullständigt obegripliga.

Ja ja, men några bokstäver är ju åtminstone samma som våra svenska, kanske ni tänker när ni ser bilden som ni vid det här laget säkert har googlat fram.

Haha! Jag önskar att det var så enkelt.

Diana Dragic.
Foto: Claes Österman

Exempelvis så uttalas ett ryskt B som V, ett H som N, X som H och P som R. Det som ser ut som ett spegelvänt, svenskt N, det är ett I (som i Ingvar) och det upp och nervända L:et, ja det är ett G, såklart! Jag skulle kunna fortsätta lite till, men jag tror ni har fattat galoppen. Bara att lära sig det ryska alfabetet är alltså som att kliva in i Alice i Underlandet, där exakt ingenting är logiskt.

För det andra har ryskan en annan typ av genus för substantiv. Artiklar som "en" eller "ett" finns inte, och en stol är istället antingen maskulin, feminin eller neutral. Å ena sidan finns det några regler att förhålla sig till när det kommer till att sortera in substantiven i rätt fack. Å andra sidan finns det också väldigt många undantag, som man mer eller mindre måste gissa sig fram till.

För det tredje (och det här mina vänner, tar nog priset i absurditet) så används två olika sätt att skriva på i ryskan. Tryckskrift (tidningar, böcker osv.) samt skrivstil, som används till vardags. Förvisso är inte det så hemskt i sig, men problemet är att bokstäverna i den senare har ytterligare en annan variant av utseende.

Ni vet de där bokstäverna som ser bekanta ut? Det finns faktiskt några få som också uttalas likadant som vi är vana vid. T är ett exempel (so far so good). Men i den ryska skrivstilen skrivs ”t” plötsligt som ”m”, trots att det uttalas som "t". Och om vi tar det spegelvända N:et, så skrivs det som ett "u", men det är och förblir fortfarande ett "i".

Fundera över det i ett par sekunder.

Liknar i text ett N, uttalas som ett i, skrivs ut som ett u.

Som ni säkert förstår så är dessa utmaningar bara ett axplock av allt spännande som ryskan har att erbjuda, och jag kan bekänna ett och annat utbrott, flera förtvivlade samtal till min mamma och tillfällen då jag stirrat på textbokens peppande framsida och tänkt "nej, det här är fan helt jävla omöjligt!". Men har man tagit fan i båten får man ro honom i land, som en säger.

Klipp till nutid och det är fortfarande en utmaning, men fem veckors studier har ändå gjort sitt. Bokstäverna omvandlas snabbare, orden ligger bättre i munnen, meningarna har ett helt annat flyt och på köpet har jag onekligen övat upp både mitt tålamod och mitt fokus. Sen är det ju coolt och tillfredsställande att börja förstå och kunna använda ett nytt språk också! Jag kan numer kommunicera enklare fraser med min mamma på hennes modersmål i både tal och skrift, och en dag kanske jag rakryggad kan svara ja när någon frågar:

"Kan du någon ryska då?"

Så här jobbar Säffle-Tidningen med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.