• idag
    28 okt
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • torsdag
    29 okt
    10°
    • Vind
      4 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • fredag
    30 okt
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      SV
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • lördag
    31 okt
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      NV
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • söndag
    1 nov
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      NV
    • Nederbörd
      0.0 mm

Jag är Wonder Woman

Krönikor
PUBLICERAD:
Behöver en dålig egenskap alltid vara dålig? Eller kan den vara en superkraft i vissa fall? Genrebild.
Foto: Clay Enos

Som människor gör vi ofta något som kanske kan vara både bra och dåligt. Vi placerar människor i fack. Kategoriserar på olika sätt. Det är inte alltid så vackert, men jag tror att det i grundens natur ändå har en viktig funktion, nämligen att känna igen människor genom att komma ihåg vilka utmärkande karaktärsdrag en person har. Och tänker man efter så har de allra flesta nog något som de är igenkända för eller blir identifierade med. Förutom utseenden och namn som såklart är det vanligaste kan det också handla om egenskaper eller andra attribut. Ibland bra, ibland "dåliga".

Jag tror att jag har två sådana karaktärsdrag. Det ena är mitt avsevärt stora intresse för hundar och hundsport, som jag identifieras så mycket med att folk som jag inte träffat på flera år först frågar hur det är med mina hundar innan de vill veta vad som är nytt hos mig. Det andra är att jag är nåt så otroligt tankspridd.

Det är här jag hävdar att jag är Wonder Woman, och då menar jag inte den där coola bruttan i Justice League med guldlasso, utan snarare "den undrande kvinnan". För jag undrar alltid vart mina saker är. Telefon, bilnycklar, plånbok och så vidare. Anledningen till varför jag undrar är såklart att jag hela tiden tappar bort eller glömmer saker, precis överallt. Vi snackar ingen vanlig glömska här, vilket de som känner mig redan vet, men för er andra ska jag ta ett par exempel.

En gång glömde jag min plånbok på två olika ställen samma dag. Ett samtal från McDonald's där de hade hittat den mitt på kassabänken, och ett lite senare på kvällen från ICA-personalen som hade hittat en plånbok på rullbandet där man packar sina varor. Ett antal andra gånger har jag kört iväg med min mobil på biltaket, och innehar således ett personbästa på tre nya mobiltelefoner inom loppet av ett år.

Ja, jag har en svindyr drulleförsäkring..

Att vara så tankspridd är såklart väldigt påfrestande och det har drabbat mig så ofta att jag knappt blir stressad eller orolig när viktiga saker är borta längre. I min tidiga ungdom var det framförallt min mor som ofta fick sota för min notoriska vimsighet, men jag tror samtidigt att hon visste vart det kom ifrån (det finns en anledning till att min plastpappa har ett uttryck som lyder: "jaha, då var fröknarna Dragic igång igen", om man säger så). Det finns oändligt med anekdoter om oss båda, helt enkelt.

I vuxen ålder, när det var dags att börja ta ansvar själv, och också själv betala för alla de där mobiltelefonerna eller få stå till svars för att ha agerat oansvarigt så insåg jag till slut att det var ohållbart. På något mirakulöst sätt har jag varit någorlunda benådad i arbetslivet, men i andra fall har jag idag diverse strategier för att förhindra till exempel ovan nämnda företeelser, men det händer fortfarande att jag glömmer och tappar bort saker. Ganska ofta också.

Jaha, varför babblar jag om det här då, kanske ni undrar?

Jo, för att bortom den där ytan som andra människor ser. Alltså den där jag (i det här fallet) verkar ansvarslös, ouppfostrad eller kanske rent av dum i andras ögon, så finns det ju faktiskt en anledning till varför jag är så tankspridd. Det är bevisligen till viss del genetiskt, och min mor är som hos många andra döttrar min allra största förebild här i världen. Men jag vet också att min glömska delvis beror på att det i princip ständigt pågår en härva av andra saker i huvudet än vart jag för tillfället har mina ägodelar. Ett tumult av tankar och idéer som i slutändan gjort att jag hamnat där jag är idag.

Att jag skaffade hundarna, hittade min hobby, bestämde mig för att läsa upp gymnasiebetygen o.s.v. Jag tror med andra ord att om man bara gräver lite så kan man hitta fina egenskaper, eller "superkrafter" om man så vill, bakom de flesta ansett dåliga personlighetsdrag både hos sig själv och hos andra. För jag är inte bara den där undrande kvinnan när det kommer till mina borttappade saker. Jag undrar även över människor jag bryr mig om, över vad jag ska skriva i nästa krönika, och ibland undrar jag bara över vad jag ska köpa för gotta till kvällsmyset.

Därför är jag "Wonder Woman".

Vem är du?

Så här jobbar Säffle-Tidningen med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.