För 50 år sedan pågick ett större och delvis också komplicerat arbete i Säffle. Det arbetet skulle resultera i en ny väg och en ny bro över Byälven. All trafik genom Säffle hade tidigare passerat centrum över Strömbron och Kanalbron. Nu väntade snart andra tider.
Först färdig blev nya riksvägen från länsgränsen till avfarten till Billerudsgatan. Plötsligt slapp bilisterna köra på det som nu kallas Gamla Åmålsvägen Plötsligt öppnades en ny bred väg, som då hette Riksväg 45. Det skedde, för att vara exakt, klockan 14 den 30 juli 1970.
Över älven kom emellertid inga bilar då, men brobygget pågick. Det hade påbörjats i januari 1970 med pålning för bron, men skulle inte vara färdigt förrän i november 1971.
All trafik leddes via Billerudsgatan, Västra Storgatan, Östra Storgatan och Karlstadsvägen. För att klara trycket sattes det upp trafikljus i korsningen Billerudsgatan – Västra Storgatan.
Den nya vägen var förstås efterlängtad av många, men alla var inte glada. Den skulle byggas rakt genom Rolfserud. Vissa hus skulle hamna väldigt nära nya riksvägen och några hus fick rivas för att ge plats för vägen. Rolfserud skulle också komma att avskärmas från centrum på ett helt annat sätt än tidigare.
Sprängde för väg
1970 var emellertid diskussionen om vägsträckning ett passerat stadium. Då gällde det att bygga ny väg från Göstakrog till den nya bron och att få vägen färdig innan bron stod klar.
I april kunde man i Säffle-Tidningen läsa, att sprängningsarbeten pågick vid Sommarro, alltså en bit norr om OKQ8 där det nu är en parkeringsficka. När det var klart skulle ytterligare 5 000 kubikmeter berg sprängas bort vid Granbäcksvägen.
Ett 60-tal man arbetade med vägprojektet, varav drygt ett 40-tal med brobygget. Och det var inte bara över älven som det byggdes bro. En bro över Tingsgatan var redan färdig i april. En bro över järnvägen och en bro över Styrmansgatan arbetade man med och senare skulle det också byggas en gång- och cykelväg under riksvägen strax intill Sporthälla.
Avgörande för när trafiken skulle kunna släppas på var det stora brobygget.
- Vi skall bara se till att vara färdiga senast fem minuter före bron, sade platschefen Oskar Hult till ST.
Ett precisionsarbete
Ett par avgörande dagar för brobygget var 26 och 27 augusti 1971. Då lyftes brospannen på plats. För det handlar om två delar, som vardera väger cirka 60 ton. De kan öppnas var för sig även om det naturligtvis inte ser så ut i samband med ”vanlig” broöppning.
Anledningen till att man lät brohalvorna bli öppningsbara var för sig var, att det skulle kunna underlätta vid eventuella reparationer. Ena brohalvan skulle kunna stå öppen medan reparation pågår samtidigt som trafiken kunde ledas över på andra brohalvan.
Två jättekranar användes när brohalvorna lyftes på plats, en på västra och en på östra sidan. Den på västra drog sakta ut brodelen över älven samtidigt som den på östra höll emot. Till sist hjälptes kranförarna åt att lägga brohalvorna på plats. De passade på millimetern. Därefter kunde svetsarna börja sitt jobb.
Landshövdingen invigde
I november 1971 var allt klart för högtidlig öppning av nya riksvägen inklusive nya bron över Byälven. Landshövding Rolf Edberg var på plats. Det var också vägdirektör Walter Carlevi och kommunfullmäktiges ordförande Allan Gustafsson. Det var landshövdingen som fick äran att förklara bron öppnad, men dessförinnan gjorde han en återblick på det som hade varit.
- När man för ett par decennier sedan passerade länsgränsen yvdes det värmländska hjärtat över den fina vägen på den värmländska sidan, ett förnämligt prov som den var på 30-talets vägbyggnadskonst.
På dalsländska sidan var det sämre väg.
- Men så kom älvsborgarna och ersatte sin slingrande och dammiga grusväg med en bred asfalterad väg ut mot gränsen. Det blev snart inte lika roligt att vara värmländsk vägtrafikant.
Den väg som man hade varit så stolt över var plötsligt inte mycket att hurra för, tyckte Rolf Edberg.
Ändå var det samma väg.
- Det var inte så mycket vägen som vårt eget synsätt som hade ändrats. I själva verket har våra krav på vägstandard stegrats oerhört kraftigt sedan krigsslutet. Vad som för 25 år sedan var toppen betraktas idag gärna ofta som botten, sade landshövdingen.
Bro slut dig!
Rolf Edberg såg stora fördelar med den nya vägen. Den skulle underlätta samarbete mellan Säffle och Åmål över länsgränsen och underlätta kontakter söderut. Det hade då nyligen tagits beslut om att förbättra vattenleden mellan västerhavet och Vänern.
- Tillsammans kommer då de båda förbättrade vägarna, kanalvägen och landsvägen, att underlätta den orientering mot sydväst, som Värmland med allt större målmedvetenhet eftersträvar.
Så var det dags.
- Bro slut dig, sa landshövdingen och alla såg den öppnade bron stängas och bron var invigd. Strax därefter avlägsnades avspärrningarna och första bilen kunde rulla över bron. Som förare i den bilen satt för övrigt Richard Andila, pastor i Säffle.
Samtidigt började man vandra över bron från två håll, säkert med en känsla att det var en mycket speciell händelse.
Kritik från Rolfserud
Allan Gustafsson gladdes åt den nya vägen, men beklagade samtidigt att många hade fått finna sig i obehag av vägens framdragande.
- Utvecklingen måste dock gå vidare och det ankommer på samhället att lindra skadeverkningarna så långt det är möjligt.
Redan dagen efter vägens öppnande fanns i lokaltidningen stark kritik. Föräldrar oroades över att skolbarnen skulle behöva ta sig över nya riksvägen för att komma till skolan. Det fanns förstås en gångtunnel nära Sporthälla, men den trodde man inte skulle bli särskilt mycket använd.
- Människorna är ju trots allt så funtade att de helst väljer närmsta vägen.
Skoldirektör Kurt-Elof Rejnö förstod kritiken och oron.
- Högsta hastighet är ju 70 kilometer och då vet man att trafikanterna håller den farten, minst.
Det har gått nästan ett halvt sekel sedan dess. Någon lösning på just det problemet har det aldrig blivit.
Hur gick det med trafikljusen i hörnet av Billerudsgatan och Västra Storgatan? Jodå, de blev kvar. Först tre år efter nya riksvägens öppnande insåg man att de inte längre behövdes. Trafikflödet gick ju då sedan länge över nya bron.
Het vägdiskussion
På 1990-talet diskuterades ytterligare en väg längre norrut. Olika alternativ presenterades, bland annat en ny bro över älven ungefär vid Källarbacken. Diskussionerna var stundtals heta såväl inom de politiska partierna som hos allmänheten. Man kan konstatera att de planerna med tiden lades på is. Om de kan dyka upp på nytt återstår att se, men behovet av en ny väg genom eller norr om Säffle känns väl inte speciellt stort. Möjligen kan frågan om ny sträckning förbi Värmlandsbro aktualiseras igen, men det återstår att se.
Nästa höst kan vi i alla fall fira älvbrons 50-årsjubileum. Och Riksväg 45 har med tiden blivit Europaväg 45.