Hoppa till huvudinnehållet

Irländsk röd och vit setter – den vackra fågelhunden från Irland

Publicerad:
Reporter Lena Fosselius-Peterson
Lena Fosselius-Peterson
lena.fosselius@vf.se
Kersti och Per-Olof Öholm föder upp Irländsk röd och vit setter under kennelnamnet Mac Gordon´s på gården i Västra Ämtervik.
Kersti och Per-Olof Öholm föder upp Irländsk röd och vit setter under kennelnamnet Mac Gordon´s på gården i Västra Ämtervik. Foto: Jeanette Dahlström

Irländsk röd och vit setter är en av de fyra setterraserna. Kersti och Per-Olof Öholm som nu föder upp rasen under kennelnamnet Mac Gordon's på gården i Västra Ämtervik föll för deras charm och vackra utseende.

Det är tämligen säkert att irländsk röd och vit setter är en äldre variant av den helt röda irländska settern. Vid slutet av 1800-talet hade den röda så gott som helt tagit över efter den röda och vita settern som blev så ovanlig att man trodde den var utdöd.

Men runt 1920 upptäcktes hundar som liknade denna gamla ras på Irlands västra landsbygd och 1944 hade man kommit så långt att rasen fick en egen rasklubb. Rasen är än så länge liten men har fått ett säkert fotfäste på Irland.

Sju kullar

I Sverige finns det ett fåtal uppfödare av den stående fågelhunden som trivs med att jaga på fjället men även lika mycket visa upp sig på utställning som att ligga på soffan och mysa.

– Vi startade vår kennel 2006 och hade vår första kull 2009 och sedan dess har vi haft sju kullar. Det är lika spännande varje gång att se valparna växa upp och hur de utvecklas, berättar Kersti Öholm.

Tiken "Zita" Mac Gordon´s Eas Geititine, fick sju valpar. Här är de en vecka gamla.
Tiken "Zita" Mac Gordon´s Eas Geititine, fick sju valpar. Här är de en vecka gamla. Foto: Jeanette Dahlström

Det är en lagom varm sensommardag när vi besöker Kersti och Per-Olof Öholm och deras hundar. På övervåningen i villan så tar vi oss en snabbtitt på de veckogamla valparna – små, söta valpar som ska växa upp till ståtliga irländsk röd och vita settrar.

– Redan innan valparna flyttar till sina nya ägare så börjar vi leka fram att de ska apportera. Men bara lek, några krav kan du inte sätta förrän en valp är runt sex månader. Men det är jätteviktigt att leka fram jaktlusten och apporteringen tidigt, berättar Kersti Öholm.

Vittring

Mac Gordon's Call my Name, ”Sally”, nio år, vet vad som ska hända när Per-Olof Öholm sätter på henne selen och en lång spårlina.

– Sally tycker detta är jätteroligt, bland det bästa hon vet. Vi tränar med en spårlina i dag och då vi inte har några marker att träna på så använder vi oss av våra brevduvor. Nu kommer vi att använda oss av en kastare som skickar upp en död duva, samtidigt som det ligger två levande i en bur så att Sally för en bra vittring efter fågel. I vanliga fall brukar vi träna med levande duvor men de ruvar och då får de bli en död duva istället, förklarar Per-Olof Öholm.

Brevduvor används ofta vid träning av stående fågelhundar, eftersom de flyger tillbaka hem och då spar man fågelbeståndet och kan på så sätt träna många gånger utan att behöva skaffa nya fåglar.
Brevduvor används ofta vid träning av stående fågelhundar, eftersom de flyger tillbaka hem och då spar man fågelbeståndet och kan på så sätt träna många gånger utan att behöva skaffa nya fåglar. Foto: Jeanette Dahlström

Brevduvor används ofta vid träning av stående fågelhundar, eftersom de flyger tillbaka hem och då spar man fågelbeståndet och kan på så sätt träna många gånger utan att behöva skaffa nya fåglar. De stående fågelhundarna används främst till att jaga hönsfågel (ripa, rapphöns, fasan, tjäder och orre).

Per-Olof och Kersti Öholm har ett duvslag med runt 40 duvor som de använder i träningen av sina hundar.

– Vi har varit på några kurser, bland annat hos ett fasaneri i Arvika, där de satt ut fasaner. Det var väldigt intressant och lärorikt. Det blir ju lite mer som en riktig jakt, säger Kersti Öholm.

Lydnad

Den viktigaste träningen är lydnaden. En jakthund måste ha en god grundlydnad innan den släpps ut på jaktprov och jakt.

– Du måste ha en bra lydnad på din hund. Den måste veta vad det handlar om när du ger ett kommando. En stoppsignal är jätteviktig i alla sammanhang, det måste din hund veta och stanna på sekunden och att de ska sitta så skytten kan skjuta fågeln i fritt läge. Du ska aldrig ta ut en hund på riktigt jakt om inte lydnaden sitter, säger Kersti Öholm.

En röd och vit irländsk setter har en liten egen vilja. Men det är också det som gör det så roligt att jobba med en setter. Det tar sin tid att lära upp dem, men sen får du så mycket tillbaka menar Kersti och Per-Olof Öholm.
En röd och vit irländsk setter har en liten egen vilja. Men det är också det som gör det så roligt att jobba med en setter. Det tar sin tid att lära upp dem, men sen får du så mycket tillbaka menar Kersti och Per-Olof Öholm. Foto: Jeanette Dahlström

Per-Olof Öholm laddar den automatiska uppskjutningsanordningen och tar bort skyddet för duvorna som sitter i buren strax bredvid. Han går en bit bort på den öppna gräsplanen och kommenderar fram Sally, som strax markerar med stånd att det finns fågel längre fram.

– Nu markerar hon med ett fint stånd, sen kommenderar jag henne att stöta upp fågel samtidigt som Kersti då trycker på knappen så att duvan flyger upp. Då ska hunden stanna och att ge skytten möjlighet att skjuta. Detta är ett viktigt moment där hunden måste stå still. När fågel är fälld ska hunden apportera, berättar Per-Olof Öholm.

Frysta fåglar

Apportträningen börjar i tidig ålder och då en del hundar tycker det är lite äckligt att ta en varm fågel i munnen är det bra att börja med frysta fåglar.

– Det tog oss ett år innan vi fick Sally klar att apportera. Men sen har hon klarat det galant, säger Kersti Öholm.

På gården finns det stora inhägnade ytor för Zorro och Zita och de andra hundarna att röra sig på.
På gården finns det stora inhägnade ytor för Zorro och Zita och de andra hundarna att röra sig på. Foto: Jeanette Dahlström

Det krävs mycket träning och tålamod för att få ett godkänt jaktprov och det gäller att hålla liv i intresset för både hund och förare.

– En röd och vit irländsk setter har en lite egen vilja. Men det är också det som gör det så roligt att jobba med en setter. Det tar sin tid att lära upp dem men sen får du så mycket tillbaka. Att se en stående fågelhund jaga är en fröjd för ögat, säger Kersti och Per-Olof Öholm och ger Sally beröm för en lyckad träningsdag.

Irländsk röd och vit setter

• Användningsområde: Irländsk röd och vit setter är en stående fågelhund, som används vid jakt på hönsfågel (ripa, rapphöns, fasan, tjäder och orre). Den är energisk och snabb och ska i en friktionsfri och elegant galopp söka och finna fågel, fatta stånd för kroppsvittring, på order resa viltet och efter skott på kommando apportera och avlämna fågeln till jägaren.

• Egenskaper / Mentalitet: Rasen ska vara nobel, intensiv och intelligent, samt mjuk och vänlig till sättet. Under den vänliga framtoningen ska den vara märkbart beslutsam, ha kurage, livlighet och stor jaktlust. Den kan vara något reserverad mot främlingar. Om den får utlopp för sin stora energi och jaktlust kan dess vänliga natur också göra den till en tillgiven familjemedlem. Bäst mår den när den får arbeta inom områden där dess rastypiska egenskaper får komma till användning.

• Storlek och utseende: Irländsk röd och vit setter ska vara stark och kraftfull, välbalanserad och proportionerlig. Den ska ge intryck av att ha mer muskulös kraft än senig snabbhet, men får inte vara tung och klumpig. Grundfärgen är vit med klart avgränsade, enfärgade röda fläckar. Mankhöjd för hanar är 62–66 cm och tikar 57–61 cm.

Svenska Irländsk Setterklubben är officiell rasklubb för rasen i Sverige.

Olika kommandon

• Apport: På kommando letar hunden upp den fällda fågeln, bär den till föraren och avlämnar den. Hunden ska inte tugga på fågeln eller visa ovilja att lämna den ifrån sig.

• Fågelsituation: Samlingsnamn som fågeljägare brukar använda för att beskriva att hunden hittat fågel, stått för den, avancerat och skapat en skottchans.

• Knallapport: Hunden startar apporten direkt när skottet gått istället för att invänta apportkommando. Det är inte bra eftersom det kan förstöra nya fågelsituationer i samma område och det drar ner betyget på prov.

• Rapportering: När hunden lämnar ett stånd och går tillbaka till föraren för att visa att den hittat fågel och leder föraren tillbaka till platsen där fågeln ligger. Rapportering är något man gärna vill lära sin hund och det underlättar jakten där det är tät vegetation.

• Sekundera: Vid prov på fjäll och fält släpper man normalt två hundar samtidigt. När den ena hunden fattar stånd ska den andra hunden stanna där den befinner sig, eller på avstånd från hunden med stånd. Där ska den respektera den första hundens stånd, avance, fällning och apport. Om en hund springer in i den andra hundens stånd blir man diskvalificerad på prov.

• Stoppkommando: På jägarens signal ska hunden stanna, sitta eller lägga sig ner oavsett vad som händer. Stoppkommando är viktigt inte bara vid jakt utan i alla situationer då man måste stoppa våra snabba hundar som t.ex. vid en väg eller när det kommer en häst eller ren etc.

• Utreda: Efter en fågelsituation brukar man låta hunden söka vidare i samma område eftersom det ofta kan ligga fler fåglar i närheten. En rutinerad hund ska utreda försiktigt och noggrant. När utredningen av området i närheten är klar ska hunden fortsätta att söka och inte fortsätta att rota eller gå tillbaka till platsen där man utrett.

• Avance: På förarens kommando går hunden raskt fram från sitt stånd mot den tryckande fågeln och får den att lyfta. Hunden ska stanna eller sitta när fågeln går upp och den får inte springa efter den lyftande fågeln.

• Löpa: Markvittring efter fågel som gått eller betat där tidigare. Hunden ska följa löpan, men inte fastna och rota runt. Det händer att hunden har för hög fart när de väl kommer till legan och springer upp fågeln utan att hinna stanna.

• Reviering: När hunden snabbt och effektivt söker över det område där man ska jaga. Vanligtvis ska hunden söka i ett brett zick-zackmönster över t.ex. ett fält eller en fjällmark. I motvind söker hunden rakt från föraren, i medvind ska hunden gå rakt fram och söka tillbaka mot föraren i motvind. Kom ihåg att vänta in hunden och ge den tid att hitta rätt vind när du går i medvind. Hunden kan också söka bra i sidvind från bägge sidor. En bra reviering är viktigt vid bedömningen av betyget på ett fältprov.

• Precisera: Att hunden visar var fågeln finns genom att peka med nosen eller hela kroppen direkt mot det ställe där den ligger.

• Stånd: När hunden känner färsk vittring av det vilt man jagar ska den stanna och stå helt stilla som en staty. Hunden ska stanna tills föraren kommenderar avance.

• Stöt: Hunden springer av misstag rakt på en fågel och skrämmer iväg den. En rutinerad hund stannar om den råkar göra en stöt eftersom det kan finnas fler fåglar i närheten. I tät terräng och medvind ökar risken för att hunden ska stöta fågel.

Artikeltaggar

JaktMeraVästra Ämtervik

Så här jobbar Säffle-Tidningen med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.