Innan namnet Säffle ens förekom fanns namnet Sund – eller kanske skall man säga säteriet Sund. Det hävdas att det en gång var ett eget härad. En sak är säker, det mesta på östra sidan av Byälven tillhörde säteriet Sund. Dess anor sträcker sig tillbaka till slutet av medeltiden och listan över tidigare ägare omfattar många spännande personligheter.
Redan 1359 skall Sund ha omtalats i ett dokument, som skall finnas bevarat i Norge, men vi kan väl börja på 1500-talet. Förste ägaren som är nämnd vid namn är Jöns Bonde. Han var guvernör över Västergötland och Dal. Näs härad i Värmland hade han fått i förläning. Sonen Tord Jönsson Bonde, född 1550, är ännu mer spännande än fadern. Han stod kungahuset nära, vilket naturligtvis innebar inflytande – och risker. Han deltog i kröningen av kung Sigismund, men skall samtidigt ha försökt ha bra relationer till hertig Carl.
Det skulle visa sig ha betydelse. Kanske räddade det hans liv när Linköpings blodbad ägde rum. Tord Bonde skall visserligen ha hamnat i fängelse på Kalmar slott och berövats alla sina egendomar, men blev med tiden fri och fick också vissa egendomar tillbaka.
Han kom att bo på Sund där han 78 år gammal avled 1628. Där finns ännu idag en minnessten till minne av Tord Bonde. Någon knackade en gång i stenen in texten som tolkats som ”Anno 1628 affsomnade Tor Bonde her i Sund”.
En sondotter till Tord Bonde bodde också på Sund, Hon hette Christina och var gift med Anton J. Nieroth (1609-cirka 1660), som en gång var landshövding i Nöteborgs län i Finland, som då ännu tillhörde Sverige. Makarna är begravda på By kyrkogård.
Tegnér kom till Sund
Med tiden efterträddes ätten Bonde på Sund av ätten Uggla. Det skall ha skett genom en kombination av arv och äktenskap. Vi är då på 1700-talet. Släkten Uggla var sedan tidigare ägare till bland annat Averstad på Värmlandsnäs. Från mitten av 1700-talet ägdes säteriet Sund av Johan Gustaf Uggla, född 1709.
Det var han som 1761 anställde en ung informator. På det viset kom Esaias Tegnér till Sund. Senare blev han prästvigd och bosatt på Kyrkeruds komministerboställe. Tillsammans med hustrun Maria Seidelius från Kila fick han åtta barn. Ett av dessa fick samma namn som fadern. Det var den blivande skalden och biskopen Esaias Tegnér.
Samma namn som sin far fick också Johan Gustaf Uggla, som föddes 1734. Han gjorde karriär som militär och deltog också i krig innan han fick en helt annan uppgift. 1779 blev han Värmlands förste landshövding. Dessförinnan hade Närke och Värmland haft gemensam landshövding. Johan Gustaf Uggla var landshövding mellan 1779 och 1793. Han avled 1798.
Enligt uppgift skall den nuvarande huvudbyggnaden på Sund ha byggts i slutet av 1700-talet. Släkten Uggla i olika led var ägare till mitten av 1800-talet.
Flera ägarskiften
När Sunds säteri hade sålts var den långa epoken med adliga eller friherrliga ägare över. Löjtnant Palm följdes av Mikael Koch och därefter dennes bror Arthur Koch som ägare. 1895 flyttade kronolänsman Oscar Wilhelm Lindh in på Sund. Han var inte bara kronolänsman. En annan titel var riksdagsman. Redan 1902 valde han att sälja. Köpare blev Enoch Jonasson och August Sjödahl.
Redan i januari 1905 kunde man emellertid i Seffle-Tidningen läsa en överraskande notis: ”Godsegaren hr Aug. Sjödahl har försålt sin andel i det vackert belägna säteriet Sund i By socken till den andre delegaren i samma egendom, godsegaren hr Enoch Jonasson. Priset är ej bekantgjordt.”
Jonasson blev visserligen ensam ägare till Sund, men August Sjödahl blev genom avstyckning ägare till ett större markområde, cirka 50 tunnland, norr om Sund, nämligen det som i dag omfattar Tuvaområdet och Sifhällaparken.
Tomter skänktes av Sjödahl
Bland det första som August Sjödahl gjorde var att skänka en tomt på Sifhällaåsen till det som redan i slutet av 1905 blev en folkhögskola. Just det året arbetade konstnären Otto Hesselbom med en altartavla i missionshuset. Sjödahl erbjöd Hesselbom en tomt vid sidan av folkhögskolan om han ville bygga och bosätta sig där och så blev det. Båda fastigheterna byggdes med andra ord på mark som kort tid innan hade varit en del av Sunds säteri.
Enoch Jonasson var kvar på Sund i tre decennier.
1931 köptes Sund av Hans Christian Dyster-Aas, som kom från Norge men som 1917 blev Billeruds skogschef och från 1922 var vice VD vid sidan av likaledes norskfödde Christian Storjohann. Det blev ett uppsving för gården, som utvecklades till något av ett mönsterjordbruk. Sund var kvar inom familjen Dyster-Aas i flera decennier efter Hans Christians död 1947. Hustrun Ruth bodde kvar och gården drevs av förvaltare, först C Einar Johansson och senare Erik Kisberg. Den senare skulle med tiden bli kommunalråd. 1970 lämnade de sista korna Sunds ladugård.
Ruth Dyster-Aas hade avlidit 1983 och det hölls senare en stor auktion på Sund. Säffle kommun blev ägare till den anrika gården och dess mark. Samtidigt väcktes förstås frågan vad byggnaderna på Sund skulle användas till. Svaret på den frågan dröjde. Huvudbyggnaden stod öde i tiotalet år.
Matkultur fick ta över
Åsa och Hans-Göran Järpegård drev vid den tiden företaget Matkultur. Verksamheten hade haft sin fasta punkt bland annat i Sundstorp och hade även hyrt kök hos Nordiska Bibelinstitutet på Krokstad och hos Nybronäs i Värmlandsbro. De såg stora utvecklingsmöjligheter på Sund och ville köpa.
Det var inte helt enkelt att komma till ett beslut. En del politiker motarbetade försäljningen och det ställdes villkor som i princip innebar att det skulle bli nödvändigt att bygga en helt ny köksdel. Paret Järpegård stod fast vid sitt anbud och till slut tog kommunfullmäktige 1992 ett beslut att godkänna försäljningen. Redan samma kväll skall Hans-Göran Järpegård ha satt igång arbetet med renoveringen.
- Jag jobbade så ögonen blödde, men 1 november 1992 kunde vi öppna, berättade Hans-Göran Järpegård långt senare i en intervju i ST. I början hade vi kvar köket hos Nybronäs och körde maten med minibuss till herrgården, men vi hade 3 000 nöjda matgäster den första tiden.
Det nya restaurangköket var snart färdigbyggt och därefter genomfördes det ena stora byggprojektet efter det andra.
Sund blev Knusesund
För att undvika sammanblandning med andra Sund i landet valde nya ägarna att marknadsföra herrgården med namnet på den gamla marknadsplatsen, alltså Knusesund.
Åren som följde innebar en rad om- och tillbyggnader. I en tillbyggnad blev det en pub i markplanet och ovanför denna en större salong. Entrén byggdes om och mot baksidan blev det en inbyggd veranda. Flygelbyggnaderna upprustades och den ena, den västra, växte med en andra våning för att inrymma fler hotellrum. En pergola byggdes liksom en extern konferenslokal i en äldre byggnad. Detta förutom allmän renovering.
Även verksamheten växte och förutom lunchservering hölls det bröllop och andra högtider, utställningar, konserter och mycket annat.
Sommaren 2010 avled Hans-Göran Järpegård hastigt. Att i det läget driva verksamheten vidare blev övermäktigt för familjen.
I över ett år kom herrgården att stå stängd. Hösten 2011 blev det klart med ny ägare. Tom Hermansen från Norge köpte herrgården och är fortfarande dess ägare och driver verksamhet där även om coronaviruset naturligtvis i år har lagt hinder i vägen.