På fredag lanseras The Hebbe Sisters nya platta Jazz it up and move på de digitala plattformarna. Det betyder att denna utmärkta platta kommer att få sin berättigade uppmärksamhet. Utan att kunna genren tillräckligt väl, kan jag tänka mig att detta är ett album som på något sätt kommer att uppmärksammas när det är dags att sammanfatta skivåret 2020.
Den fysiska plattan släpptes redan i våras men det skedde olyckligtvis i samma veva som pandemin utbröt och lade en blöt filt över allt vad musik, nöje och kultur heter. Jag fick själv ett signerat ex av plattan vid systrarna Emelie, Josefines och Marias konsert hos Seffle Jazz Club på hotellet i Säffle i början av mars. Sedan dess har tjejerna också hunnit släppa flera singlar från albumet men man kan väl kalla morgondagens digitala release för det stora skivsläppet.
Systrarna har själva producerat plattan i samarbete med Peter Asplund. Storasyster Emelie har dragit ett tungt lass som arrangör, en roll som hon verkligen bemästrar och gör att hon kan sätta sin och systrarnas tydliga prägel på musiken. Det är imponerande vilken samklang som tre individuella sångröster skapar i hennes arrangemang.
Emelie visar sig också styv som låtskrivare genom titelspåret Jazz it up and move som passar mycket väl in i ett sammanhang som i övrigt färgas av namn som Duke Ellington, Hoagy Carmichael och Ella Fitzgerald. Inte dåligt...
På plattan söker sig The Hebbe Sisters tillbaka till den musik som starkast har präglat deras musikaliska liv, nämligen jazzens och swingens gyllene era på 30- och 40-talen, och de lyckas sannerligen förmedla den puls, glädje och vitalitet som präglade denna epok. Just den musikaliska glädje och energi som de här utomordentligt tonsäkra och skickliga sångerskorna förmedlar på scenen, lyckas man också förmedla på plattan och det skapar en livekänsla och närhet som berör och smittar.
Trion har, precis som vid konserten i Säffle i våras, uppbackning av Jan Adefeldt Swingtime Trio som består av Stefan Gustafsson (piano), Bengt Stark (trummor) och kapellmästaren Jan Adefeldt (bas). Peter Asplund medverkar också med både sång och trumpet och dessutom gör självaste Gunhild Carling ett inhopp på blås i låten Do do do som hon själv har skrivit.
Systrarna ger sig på flera odödliga klassiker och gör det med stor värdighet och skicklighet. Själv faller jag pladask för Emelie när hon sjunger Stardust men faller tungt även för Marias version av Fly me to the Moon. Josefines smäktande version av Elsa Fitzgeralds It's a pity to say goodnight är en annan av plattans höjdpunkter.
Betyg: 4