En sommardag för 62 år sedan gick en sommarvikarierande reporter på promenad i Annelund. Han tog också svängen förbi Lugnadal. Han var utrustad med anteckningsblock och kamera. Den promenaden resulterade i två reportage, som man kan gissa åtminstone delvis motverkade årstidens nyhetstorka. Negativen finns kvar och reportagen hittar man i tidningar från 1958.
Den första reportagepromenaden började vid Billeruds bruk. Reportern var inte imponerad av det som han såg.
- Det är här de gamla röda brukshusen står kvar, det är här man hittar de smala gränderna med små, fula träkåkar som numera endast används som vedbodar om de överhuvudtaget är i bruk. I denna del av Annelund finner man också en och annan ovårdad park där folk sällan sätter sin fot, ja, här är det gamla Annelund som inom en snar framtid kommer att försvinna och ersättas med ny bebyggelse.
Många av dessa brukshus är i dag rivna, men inte alla. Några finns kvar fortfarande.
Mitt emot de gamla brukshusen låg en park ”vars storhetstid” för länge sedan tycks vara förbi, noterade reportern, som i alla fall tyckte att det fanns vackra silvergranar där.
Promenaden fortsatte in på Holländaregatan.
- Vacker är den inte, den gamla gränden, men ändå har den en viss egenartad charm, läser man i reportaget.
Mötte 80-årig vedsågare
Nästa mål på promenaden var Annevigatan. Den föll mer i smaken.
- Här är det en ren villabebyggelse med vackra trädgårdar och en hel del nyuppförda hus.
Utanför ett av de äldre husen mötte den promenerande reportern 80-årige Karl Lehrman, som stod på vedbacken och sågade för vinterns vedbehov.
- Bortsett från hans nedsatta syn och hörsel är han en pigg 80-åring och han berättar med stolthet att han varit korpral vid Trossnäs i unga år.
Kameran togs fram och Lehrman lät sig fotograferas. Tyvärr vände man negativet upp och ned när bilden kopierades. Ingen tänkte nog på det när de läste reportaget, men misstaget gjorde den forne korpralen vänsterhänt i tidningen.
En ren oförfalskad idyll skrev ST:s reporter om Calvertsgatan. Det enda liv han kunde se var ett tidningsbud som delade ut dagens Säffle-Tidning. I huset till vänster hade Oskar… Foto: ST Arkiv Så här ser det ut i dag från den plats där ST-reportern tog sin bild för 62 år sedan. Före detta skomakeriet finns kvar till vänster och på huset till höger kan man känna i… Foto: S-E Dahlström
Nästa stopp gjordes på Calvertsgatan. När han riktade kameran mot gatan råkade ett tidningsbud komma med i bild. Säffle-Tidningen kom ju på den tiden senare på dagen och tidningsbuden var inte sällan skolpojkar som efter skolan fick lite extra inkomst till biobiljetter och andra nöjen.
- En ren oförfalskad idyll, skrev ST-reportern. Hela gatan ger en känsla av middagsvila.
På bilden ser man en skylt som ändå antyder annat. ”Skomakeri Kihlander” kan man läsa på skylten. Det var Oskar Napoleon Kihlander som där hade sitt skomakeri. Tidigare hade han också haft skoförsäljning, men det hade han slutat med redan 1947. Men lagade skor gjorde han även efter det. Huset finns fortfarande kvar.
Här besegrades Färjestad
Anneviplanen passerades. Skådeplatsen för spännande ishockeymatcher, men nu var det sommar och rinken var nedmonterad. Endast belysningen vittnade om vinterns bataljer.
Just 1958 stod Sifhälla för en speciell bravad, nämligen att i en seriematch besegra ett lag som skulle låta tala om sig ett antal år senare, nämligen Färjestad. 5-2 till Sifhälla blev det. Matchen spelades förstås på Annevi.
Vid Follinsgatan noterade reportern att nästan samtliga hus hade ”sin entré prydd med rosenrabatter, som tjusigt bryter mot de saftigt gröna gräsmattorna och de grå grusgångarna.
En oas för mammorna
Den vandrande ST-reportern besökte sommaren 1958 även andra Lugnadal. Han utgick från Annelundstorget.
- Runt omkring torget reser sig stora moderna hyreshus med eleganta affärslokaler där Annelunds- och Lugnadalsborna kan göra sina inköp, läser man i tidningen. I ett hörn av torget har stadens fäder ordnat med blommor och några soffor, som ger piff åt den annars ganska gråa stenöknen.
Inte så långt från torget passerades Parkhaget, en liten park med välskött gräsmatta, blommor, höga lummiga träd, sandlådor och gungor.
- En verklig oas för mammorna som här med förtjusning slå sig ner på en soffa och låter ungarna leka och rasa i parken.
I Parkhaget fanns något speciellt, nämligen en pergola och ur en av takstolarna sprutade till barnens förtjusning en vattenstråle.
Men allt var inte frid och fröjd konstaterade reportern.
- Mammorna är inte riktigt så förtjusta när ungarna kommer tillbaka genomvåta efter att ha stått under vattenstrålen en stund.
Det byggdes nya villor
Det hade byggts och det byggdes. Vid Trollstigen hade det byggts ”stenvillor” med två våningar. Vid Lugnadalsgatan dominerade trävillor. Nya hus var på gång. Det fanns ännu obebyggda tomter.
Lugnadalsparken var det senaste tillskottet i stadsdelens parkanläggningar. Där hade det varit ett djupt dike som hade kantats av snårig buskvegetation. Även om allt arbete med att förvandla detta till park inte var färdigt så var den ändå redan en prydnad för Lugnadal.
En av de boende i området, Royan Salomonsson, var också nöjd. Han konstaterade att det tidigare hade varit både översvämningar och annat elände och vegetationen hade varit så tät att man inte kunde se andra sidan.
Så var det inte nu och det är uppenbart att ST:s vandrande reporter gillade det han såg.
- När man gjort den här promenaden kommer man osökt att tänka på ordet ”sovstad”. Inte i bemärkelsen tråkig, utan man tänker på något stilla och rofyllt. Lugnadal är en vacker och trivsam stadsdel där man verkligen kan njuta av sin fritid när arbetet är slut för dagen. En stadsdel som Säffle med stolthet kan visa upp.
Följer man ST-reportern i spåren drygt sex decennier senare så kan man konstatera, att de flesta av de hus som han såg ganska nybyggda den gången fortfarande finns kvar även om de naturligtvis har förändrats en del genom åren.