Lussenatten var inte som andra nätter. Åtminstone inte om man går långt tillbaka i tiden. Just den natten kunde djuren tala med varandra. Många kunde vittna om att de hade hört djuren samtala även om det inte gick att förstå vad de sa.
Och inte var det bara en ljusprydd lucia som man kunde möta den natten. Nej, då fanns både spöken och annat otyg i rörelse.
Bland annat från Värmlandsnäs finns nedtecknade berättelser om lussenatten och lussefirande långt tillbaka i tiden.
Det var viktigt att djuren fick sitt denna speciella natt. Korna skulle ha var sin havrenek, som kallades lussekärven, och hästarna skulle få hö. Det sägs att det fanns de som också unnade hästarna lite brännvin under lussenatten. På detta sätt ville man påminna även djuren om att julen närmade sig.
Under lussenatten gällde det att stiga upp tidigt. Åtminstone fick man inte vara den siste som lämnade sängen. Den som steg sist upp fick namnet "lusa" och fick stå ut med att bära det namnet en tid framöver.
Mitt i lussenatten brukade man stiga upp och sätta sig till bords för ett rejält mål, precis så mycket som magen orkade med. Redan kvällen innan hade bordet dukats med korv, kött och fläsk. Ibland brukade det först bjudas kaffe på sängen, men själva måltiden åt man vid bordet.
Dessutom skulle man förstås ha lusseglögg och lussesup.
Sedan gick man till sängs igen. Riklig förekomst av lussesupar gjorde kanske detta nödvändigt. Det sägs dock, att det en gång så grundliga supandet under lussenatten upphörde i takt med en frikyrklig väckelse på 1800-talet.
Traditionen med en lucia startade av allt att döma på herrgårdarna. Åtminstone om man skall tro gamla nedteckningar. En av alla berättare, en man född 1840 och bosatt i Bro, kom ihåg hur det hade gått till.
- Till Lucia ville de allt ha en vacker tös, och den valde de allt ut några dar förut. Och det var inte lite smickrande det att få bli lussebrud. De hade traktering med sig, kaffe eller något annat passande.
Lussebruden och hennes följeslagare började i en stuga och fortsatte sedan genom hela byn. De som inte fick besök kunde känna sig förbigångna.
Denna form av lussefirande var säkert ett första steg mot det som vi sedan länge förknippar med lucia.