När Säffle köping blev stad för 70 år sedan firades det stort på nyårsaftonen. När staden för 50 år sedan förvandlades till kommun var det betydligt lugnare. Men visst var det en stor förändring, inte minst för alla i Gillberga, Svanskog och Värmlandsnäs. Från att ha bott i en egen kommun blev de på nyårsnatten plötsligt Säfflebor.
Det var ju detta som var den stora förändringen. Begreppet stad upphörde. I stället bildades storkommuner där små kommuner införlivades. Säffle stad som hade cirka 12 000 invånare blev Säffle kommun med 20 213 för att vara exakt.
Stadsfullmäktige höll sitt sista möte i december 1970. När de styrande nästa gång samlades var det i kommunfullmäktige och då fanns ledamöter även från Näset, Svanskog och Gillberga. Naturligtvis också från Långserud, som dessförinnan hade ingått i Svanskogs kommun.
Befolkningen ökade
Säffle hade haft en stabil befolkningsökning under lång tid och det trodde man skulle fortsätta även med den nya storkommunen. Det gjorde det också, men bara ett par år. Sedan började befolkningen minska. I dag är den i runda tal 15 400. Under de 50 år som har gått sedan kommunsammanslagningen har Säffle kommun med andra ord tappat i runda tal en fjärdedel av folkmängden.
Kommunsammanslagningen 1971 var inte den första. 1943 hade Säffle köping slagits samman med omkringliggande By socken. När Säffle blev stad 1951 blev det också en sammanslagning Då blev nämligen Tveta en del av den nya staden.
Klar borgerlig majoritet
Hösten 1970 hölls det val. Det var förstås ett speciellt val när det gällde blivande fullmäktige i den blivande storkommunen. Det blev en klar borgerlig majoritet med 18 centerpartister, fem folkpartister, fyra moderater och en från KDS på den sidan. Oppositionen kom att bestå av 19 socialdemokrater och två från VPK.
Det fanns i landskommunerna en oro för att de inte skulle få tillräckligt inflytande i den nya storkommunen. Så blev det inte påpekade Gunnar Jansson, stadsfullmäktiges ordförande före sammanslagningen.
- I den nya kommunstyrelsen har vi fem lantbrukare, alltså nästan hälften. Ser man det mot bakgrunden av att 8,2 procent av den yrkesverksamma befolkningen i vårt land har sin utkomst från jord- och skogsbruk kan man anse alla farhågor för underrepresentation undanröjda.
Till det kan också läggas, att det första kommunalrådet efter sammanslagningen blev David Olsson, centerpartist från Källås nära Nysäter. I kommunfullmäktiges presidium blev det däremot bara stadsbor. Allan Gustafsson (c) blev ordförande samtidigt som han var riksdagsman, Harry Jansson (s) blev 1:e vice och Gunnar Jansson (fp) 2:e vice ordförande.
Första ”storbudgeten”
Sammanslagningen hade naturligtvis krävt noggranna förberedelser. Företrädare för de Säffle stad och för de olika landskommunerna hade tillsammans arbetat fram en budget, som skulle bli storkommunens första.
I dag handlar kommunens budget om i runda tal en miljard. Rubriken i Säffle-Tidningen 14 oktober 1970 när sammanläggningsdelegerade hade sitt budgetförslag klar var denna: ”Säffle första storbudget slutar på 63 miljoner kr”.
Man kan konstatera att det har hänt en del under de femtio åren som har gått sedan dess, inte minst med penningvärdet. Men inte bara penningvärdet. De 63 miljonerna 1970 motsvarar i dagens penningvärde cirka 525 miljoner.
I budgeten för 1970 låg bland annat utbyggnad av ett nytt bostadsområde i Norelund. Det skulle göras gatuarbeten, dras el och göras ledningar för vatten och avlopp. Allt för att man skulle kunna börja bygga villor där 1972. Ett idrottsområde skulle förberedas i Höglunda även om bollplanerna skulle få vänta till 1972. Kommunens andel i det nya riksvägsbygget skulle också kosta pengar, nämligen 150 000 kronor. Asfaltering av gator var en tung investering. Och visst fanns de nya kommundelarna med i budgeten.
Nöjda med vad som gjorts
Några fyrverkerier och festligheter på Stortorget som när Säffle blev stad var det aldrig tal om när staden blev Säffle kommun. Men visst firades det i samband med det sista sammanträdet med stadsfullmäktige. Klokt nog hade man bara sex ärenden på dagordningen och de klubbades snabbt. Sedan begav sig ledamöterna – och för första gången även deras make eller maka – till stadshotellet Royal.
Det delades ut nejlikor till avgående fullmäktigeledamöter och till de avgående nämndordförandena. Det hölls tacktal och av referat att döma var man berömmande även över partigränser.
Harry Jansson såg tillbaka på stadens då 20-åriga historia och vad som åstadkommits. Han räknade upp stadshuset, Medborgarhuset, Björkbacken, polishuset, Lugnadalsskolan, Tegnérskolan, den påbörjade sporthallen, reningsverket och de nya bostadsområdena Sundstorp, Treabackarna, Sundsområdet för egnahem (Tuva), flerfamiljsbebyggelsen i Höglunda och Norelund med mera.
Optimismen var stor. Att de kommande decennierna skulle innebära slutet för flera stora industrier anade man inte då.
Där jobbade många Säfflebor
Var jobbade Säffleborna för 50 år sedan? Det finns statistik från året efter kommunsammanslagningen som ger svaret. Här är några exempel som gäller industrier: Billerud (huvudkontor, forskningsinstitution och bruket) 843 anställda, AB Electrolux 548, Svaneholms AB 388, AB Källe-Regulatorer 240, Seffle Motorverkstad AB 108, Hällsbäcks sågverk 90, String-Seffle Möbelfabrik 75, Karosseri AB H Höglund (senare Volvo Bussar) 71, Säffle Gjuteri & Mekaniska verkstad 49, Högboda industrier 45, Säffle Tegelbruk 29, Nordverk AB Viksfors verkstad 24, AB Farson 20, Sifhälla Möbel 17, Gösta Cementgjuteri 16, Seiwes Mek verkstad 16, Svenska Reklambandfabriken 10…
Vad har alla dess företag gemensamt? Jo, att de med undantag för bruket, nu Nordic Paper, inte finns längre. Lägger man till detta nedläggningen av akutsjukhuset, som var en mycket stor arbetsplats, så får man en förklaring till att folkmängden minskat med en fjärdedel.
Det fanns förstås större företag som fortfarande finns kvar, till exempel Somas, Värmlands Trä, Bronäs Industri (nu Moelven Byggmodul) och Höglunds Industrier (nu OP Höglunds), men sammantaget är det ett enormt bortfall av industrier som har ägt rum och därmed också förlorade arbetstillfällen. Lyckligtvis har det tillkommit nya under halvseklet som har gått, men de kompenserar naturligtvis inte de jobb som försvunnit.