I ett par tidigare artiklar har vi följt ST:s sommarvikarierande reporter med signaturen Mats i fotspåren. Just sommaren 1958 publicerade tidningen en serie artiklar under samlingsvinjetten ”Vi promenerar”. Med anteckningsblock och kamera dokumenterade den promenerande reportern sina intryck. Nu hade han valt Rolfserud.
Promenaden inleddes vid mejeriet. Vid den tiden var mejeriet i högsta grad just ett mejeri. Många år senare skulle det göras om till färgfabrik, men det kunde ingen ana 1958. Det var förresten ett alldeles speciellt år för mejeriet. Det var nämligen det året som Kavaljersosten skapades just där. Det var en ostsort som blev populär under många år. Ett namn skulle den förstås ha och man ville ha något värmländskt. Selma Lagerlöfs roman Gösta Berlings saga handlar i hög grad om kavaljerer. Så fick det bli. En annan stor produkt var ädelost. En femtedel av all ädelost som producerades i Sverige 1958 kom från Säffle. Totalt cirka 240 ton! En del gick på export till Afrika.
Om den vandrande ST-reportern tänkte på ost när han startade sin promenad är ovisst. Däremot imponerades han av den stora skorstenen, som enligt artikeln 1958 var helt täckt av murgröna.
- En ganska enastående företeelse, noterade reportern och vandrade vidare.
Man kan fundera över om det var murgröna eller kanske klättervildvin, men skorstenen var i alla fall täckt av växtlighet.
Han fortsatte ner till Byälven och vidare in på Norra Tingvallastrand, som var kantad med tvåvåningshus omgivna av trädgårdar där fruktträden ”fullkomligt dignar under frukt.”
- Vid stranden ligger småbåtar och gungar lojt i den svaga brisen.
Samtidigt hördes ljud från andra sidan av älven.
- På andra sidan älven vid Billeruds kaj ligger en mindre lastbåt och lastar. Över den gnisslande kranens oljud hör man karlarnas rop när pappersbalarna far genom luften och ner i båtens lastrum.
En lantlig idyll
Promenaden fortsatte längs älven. I Rolfserud är det så att raka och relativt breda gator plötsligt tar slut och en smal gränd leder vidare. Åtminstone var det så 1958 och så var det där Matrosgatan tog över. Det kunde reportern konstatera och noterade att villorna på båda sidor av gatan låg inbäddade i en mycket rik grönska. Jättehöga björkar och yviga buskage var vanliga.
- Men det är inte bara vackra växter som frodas och på en del ställen kantas gränderna med meterhöga ”rabatter” av brännässlor.
Väl framme vid Norra Rolfserudsvägen stannade den vandrande reportern till inför en lantlig idyll.
- Röda lador, kreatur på bete i vidsträckta hagar och några lantarbetare som reparerar stängslet runt betesmarken.
Han noterade också att just där gick Säffles stadsgräns och hastigheten på vägen fick vara högst 50 km/tim. 1958 var det som bekant fortfarande fri hastighet utanför tätorten.
Promenaden fortsatte nu söderut och snart kom han till den järnvägsövergång som den gången skiljde Norra Rolfserudsvägen från Södra Rolfserudsvägen. Det var emellertid andra gatunamn som väckte hans nyfikenhet. Han tog fram kameran och fotograferade. Det fanns två gatunamn på skyltarna och de pekade i samma riktning. Båtmansgatan och Skepparegatan. Men det fanns bara en gata!
Detta krävde en undersökning.
Gatuskyltar förbryllade
Han upptäckte en man som han kunde fråga. Det var Rudolf Karlsson, bosatt på Båtmansgatan 2 och brovakt till yrket.
- Det är många som blir lite fundersamma när de ser den där skylten, men det ligger så till att Skepparegatan ännu inte är byggd och det är meningen att den skall börja lite längre bort på Båtmansgatan.
Det var förstås bara för reportern att promenera vidare i sökandet efter Skepparegatan.
- Efter en kort promenad kommer vi fram till en ny vägskylt som upplyser om att här är Skepparegatan. Det är bara det att skylten pekar rakt in i ”urskogen”. Det finns inte en antydan till stig en gång.
Ännu mer förvirrad blev reportern efter ytterligare rundvandring i Rolfserud. Han konstaterade att det var lite si och så med stadsplaneringen i denna stadsdel.
- Husen har byggts upp lite hur som helst och de smala gatorna får ringla sig mellan hus och trädgårdar. För att hjälpa främmande personer – och till dessa räknade han nog också sig själv – har man satt upp speciella skyltar.
På en av dessa läste han ”Till Långrevsgatan 9”.
- Utan den vägvisningen skulle man näppeligen kunna hitta den lilla röda stuga som har denna adress, för huset ligger en god bit från den ”ordinarie” Långrevsgatan.
Både lant- och sjöluft
Kanske kände han att det blev lite väl mycket negativt i texten. Man anar ett djupt andetag och en återgång till mer av idyll. Han slog fast att Rolfserud var en vacker stadsdel med en egendomlig blandning av lant- och sjöluft. Här gick korna på bete till och med innanför stadsgränsen.
Men sjöluft?
Här var det gatunamn som Styrmansgatan, Båtmansgatan och Sjömansgatan som satte fantasin i rörelse och förde tankarna till båtar och hav.
Ett par kunder med barn lät sig fotograferas när ST-reportern besökte Konsums filial i Rolfserud. Det har gått 63 år sedan den gången. Det var säkert inte utan viss stolthet som man visade upp det moderna kylrummet med mjölk tappad på glasflaskor. Detta var året innan mjölk i Tetra Pac introducerades, alltså mjölk i fö… Även om konsumfilialen inte var så stor så fanns där det mesta som man behövde vad livsmedel beträffar. I kassan hos Konsum i Rolfserud var det 1958 naturligtvis kontanter som gällde. Detta var långt innan alternativ som betalkort ens var påtänkta.
Kanske hade promenaden kunnat göras lite längre. Kanske hade några ord om Konsumbutiken kunnat få plats. Han var ju trots allt inne i affären och tog bilder. Eller varför inte ett besök i Thure Hasts affär? Där hade han säkert kunnat få en pratstund om schack, som var ett av köpmannens intressen.
Nåja. Han gick ju trots allt till fots och möter man gatuskyltar som till och med pekar rakt in i urskogen så kan det vara lätt att fastna i funderingar kring dessa. Och en del fotografier som kan väcka minnen ännu 63 år senare blev det.