Djurjobb är min akilleshäl

Krönikor
UPPDATERAD:
PUBLICERAD:
Att det tydligen finns folk som får betalt för att bara sitta och gosa med sådana här krabater är väl bland de tydligaste exemplen på vad orättvist livet är.
Foto: TT Nyhetsbyrån
Jag vill gärna intala mig själv att jag inte är någon särskilt avundsjuk person.
Fast det är jag ju. Jag avundas folk en massa saker.

Jag är avundsjuk på alla som kan spela gitarr, alla som har varit i Kanada, alla som är duktiga på matte, alla som kan korttrick, alla som lär sig språk snabbt och alla som har minsta form av händighet.

Det är nästan svårare att komma på saker som jag inte är avundsjuk på.

Men det är viktigt att komma ihåg att avundsjuk inte är samma sak som ogin. Jag kan lyssna på Tommy Emmanuel och avundas att jag inte kan spela gitarr som han, men fortfarande njuta av att ta del av hans talang och skicklighet. Jag kan vara frustrerad över att jag har tummen mitt i handen och ändå verkligen unna min händiga kompis stoltheten i att bygga sina egna möbler.

Jag kan därför ärligt säga att jag oftast är klädsamt avundsjuk. Önska att jag också hade eller kunde, men samtidigt känna glädje över att någon annan har och kan och inte vilja ifrån denne detta.

Men ingen regel utan undantag, som ni vet. Det finns ett par saker som förvandlar mig till Snövits onda styvmor. Ni vet, hon som inte fixar att styvdottern anses ha gått om henne i skönhet och som borde ha gått i terapi för detta i stället för att leja en mördare.

Nej, jag blir aldrig så avundsjuk att jag får lust att röja personen ur vägen. Men den där giftiga, frätande avundsjukan man ser brinna i styvmoderns ögon kan jag känna små stänk av vid vissa tillfällen.

De handlar ofta om folk som har djur. Och mer specifikt folk som jobbar med djur.

Marina Johansson
Foto: Alexander Lindhe

För ett tag sedan läste jag en artikel om en kvinna i Kina som jobbade som pandamysare.

Ja, pandamysare.

Hennes jobb gick ut på att sitta och gosa med pandaungar om dagarna i en djurpark. Hennes arbetsbeskrivning var ”ge pandaungarna fysisk närhet, ingjuta en känsla av trygghet och visa en vilja att dela deras glädje och sorg”.

Till artikeln var en bild på hur hon satt med en pandabebis nergosad i hennes knä och en som burrat in sig vid halsen.

Tårar brände bakom mina ögonlock. Jag önskar att jag kunde säga att jag bara var rörd över hur bedårande pandorna var, men jag är så förfärligt dålig på att ljuga. Det var rent flytande, svavelosande avund som smetade ut min mascara. Jag blev förbannad över att det tydligen finns människor som får betalt för att kramas med pandor. Jag vill bli pandamysare även om jag så tvärtom måste betala en dyr slant för det. Dela deras glädje och sorg? Ring mig när som helst, pandabebis, när som helst!

Samma typ av vitglödgade avund kan väckas i mig även vid andra typer av djurjobb. Även om det så bara är en vanlig kennel eller kattpensionat. Kan man någonsin bli olycklig om man jobbar med att köra hundspann? Och ja, jag förstår naturligtvis att varje jobb har sitt slitgöra, men min avundsjuka ser bara rosenskimmer, fluffig päls och stora ögon.

En gång såg jag en jobbannons för vad som beskrevs som världens värsta sommarjobb. Det var att sköta postkontoret på Antarktis. Jag var så nära att maila den ansvarige och beskylla denne för fake news. Det är ju världens bästa sommarjobb – säger jag trots att jag är inbiten vinterhatare. Hur många får chans att besöka Antarktis? Och när arbetsdagen är slut: massor av tid öronmärkt för att läsa böcker, titta på film och dricka varm choklad i stugvärmen. Men framför allt: hänga med 20 000 pingviner. Hur mycket kul kan man inte hitta på med 20 000 pingviner! Förutom att ta mitt livs selfie tänker jag mig att vi skulle bygga igloor, marschera och fånga krill.

Jag vet inte vem som fick jobbet.

Men jag vet att jag är avundsjuk. Giftigt avundsjuk.

Så här jobbar Säffle-Tidningen med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.