Tivoli varje år tills pandemin satte stopp

Säfflemârten och tivoli är två begrepp som hänger ihop sedan mycket lång tid. Exakt när tivolitraditionen inleddes och hur det skedde är svårt att säga, men sannolikt började det med en karusell i anslutning till marknaden. Med tiden växte karusellen till ett tivoli. Så har det varit sedan dess.

Kanske kan man säga att det började med Stedenfeldt, vars pärlfransade karusell innebar ett populärt nöje. Hans positiv, upplyst i fyra färger, var också en attraktion. När Stedenfeldt kom med en ångdriven karusell ”trodde man nog att ett stort steg mot fullkomningen hade nåtts på detta underhållningens gebit” för att citera Säffle-Tidningen.

Nu visade det sig att nymodigheten hade sina brister.

- Dåliga slangar med hål för omättliga pysångor kom dock Stedenfeldt att tänka om och nästa marknad fick åter grabbarna mot fribiljetter kliva upp på andra våningen och sköta farthållningen.

Artistbesök och revyer

I ett tidigt skede var tivolit inhägnat med staket. Då fick man betala entré för att komma in på området. Det var entrén som gav arrangören intäkter. Då kunde man också bjuda besökarna på underhållning av olika slag, till exempel lokalrevyer och gästartister. 1949 var det Sandbergs tivoli som hade engagerats. Lindansarfenomenet Reino uppträdde på friluftsscenen och i varietétältet kunde man bland annat få se häxmästaren Mr X.

Spefåglarnas lokalrevy hette detta år ”Hotell Byälvs-Metropol”. Det gavs inte bara en föreställning. I annonsen läser man att det var premiär klockan 8 och sedan ”föreställningar ideligen – ideligen”. Dans på jättedansbana skulle det också vara. Annonsen i Säffle-Tidningen var inte enda reklamen. Från flygplan skulle 40 000 flygblad släppas även tätorter från Åmål i söder till Vålberg i norr. Snudd på nedskräpning kan tyckas, men man annonserade i förväg om när flygbladssläppet skulle ske så kanske blev detta en attraktion i sig. En del av flygbladen skulle också gälla som inträdesbiljett till tivolit så man kan gissa att de granskades av mottagarna på marken.

Året därpå stod en då 28-årig underhållare på tivolits scen. Namnet var Povel Ramel. Han skulle komma tillbaka till Nytorget på 1960-talet, men då med Knäppupps stora tält.

Annonserna avslöjar en stor förändring. 1949 pågick nöjesmarknaden under fem dagar – fredag till tisdag – med sista dagen som marknadsdag. En variant som också har förekommit är fredag-lördag och därefter marknadsdag åtföljande tisdag.1950 var det fredag till söndag som gällde och då med fredagen som marknadsdag. Så har det varit sedan decennier tillbaka även om knallarna på senare år även dröjt sig kvar en bit in på lördagen.

Ljuden man inte glömmer

Karusellerna hade förstås sin självskrivna plats även i senare tiders nöjesmarknader, men då blev nöjesutbudet mycket större. De som växte upp på 1950-talet minns säkert hur Björkmans tivoli bjöd på en rad olika åkattraktioner från spöktåg till radiobilar, Virvelvind, Bläckfisk och berg- och dalbana. Spelhall med enarmade banditer fanns också, men där fanns en åldersgräns som endast kunde kringgås om man kröp in under tältduken och hoppades hitta en och annan tappad pollett på marken.

Ljuden från tivolit glömmer man aldrig. Det var bland annat utroparen som försökte locka tivolibesökare att lösa entré till den show, som bjöds i ett av tälten. Där kunde man få se allt från magiker till jonglörer och magdans. Det förekom ibland att det visades mer än bara magen, inte minst på 1960-talet när det blev inne med striptease.

Inför varje föreställning ställde de medverkande upp sig utanför tältet. Lockade gjorde också det dånande ljudet från William Arnes motorshow. När den pågick hördes det vida omkring. Det var ljuset från motorcykeln och racerbilen, som kördes varv efter varv inne i en träcylinder med tio meters diameter. Publiken såg William Arnes framfart ovanifrån medan hela anläggningen skakade. Efter varje show gjordes reklam för nästa show. Då presenterades William Arne med den specialbyggda racerbilen uppställd utanför cylindern. Då blev det snabbt kö framför biljettluckan.

Många decennier med Björkmans

Sandbergs tivoli har redan nämnts. Ett annat var Miltons tivoli. Från 1950 och framåt har det mest handlat om Björkmans nöjesfält från Arboga. På senare år har Axels tivoli engagerats för nöjesmarknaden i Säffle, men Björkmans finns fortfarande. Coronaviruset har visserligen slagit hårt mot all tivoliverksamhet under 2020, men just i år kan Björkmans fira sitt 100-årsjubileum. Det är fjärde generationen i den familj som en gång startade företaget som driver det nu.

Hela tiden har det funnits en eller flera lokala arrangörer som har stått bakom. Annonser från 1940-talet avslöjar att det förutom SK Sifhälla också var Säffle Medborgarhusförening och Föreningen Solbad. En bit in på 1950-talet saknas Föreningen Solbad i annonserna och snart var Sifhälla ensam arrangör.

Många föreningsmedlemmar har genom åren varit engagerade i Sifhällas speciella nöjesmarknadskommitté. En av veteranerna var Tage Andersson. Han kom med i kommittén redan 1944 och var självskriven i marknadskontoret i åtminstone över fyra decennier. Gösta Widemalm, John Säveland, Tord Kihlander, Georg Johnson, Allan Svantesson, Lars Sköld och Gösta Ahlstrand är andra. Listan skulle lätt kunnat göras längre.

Till saken hör också att det var föreningsmedlemmar som år efter år bemannade biljettluckorna och var parkeringsvakter. Nöjesmarknaden har varit viktig för Sifhällas ekonomi. I fortsättningen har Säffle Sportklubb ansvaret för både varumarknaden och nöjesmarknaden, åtminstone när pandemin inte längre lägger hinder i vägen.

Fram till och med 1972 var det Nytorget som var den självskrivna tivoliplatsen. 1973 blev Säffle-Flå ny plats för nöjesfältet. Sedan 1994 har tivolit haft sin placering vid Medborgarhuset.