Det blev ingen marknad i Säffle i fjol. Alla vet varför, men man kan oavsett anledningen slå fast, att det var unikt. Att det skall hållas marknad i Säffle är en tradition sedan flera hundra år tillbaka. Faktum är att det hölls marknad långt innan man ens kunde tala om Säffle som samhälle.
Det finns många dokument som vittnar om marknadsplatsen vid Knusesund eller Brobacken som var ett annat namn på platsen. Knusesund nämns redan 1547. Det är i ett privilegiebrev som handlar om Lidköpings medborgares rättigheter att driva handel i vissa hamnar vid Vänern och då ”besynnerligen Knusesund”. Det handlades med oxar och även med järn, hudar, skinn och fisk.
Det fanns mycket bestämda regler för hur handeln vid marknader fick bedrivas och av vilka. 1638 fick landshövdingen i Värmland i uppdrag att se till att marknadsplatsen i bland annat ”Knuse” blev omgiven av ett staket. Detta för att man skulle kunna ta tull av besökarna. Marknadsplatsen i Knusesund hörde till Sunds säteri och dess ägare fick ersättning för att upplåta plats för marknaden.
Mötte marknadsbesökare
Den 7 september 1666 färdades P M Gyllenius norrut från bron över Byälven. Om detta gjorde han en notering i den dagbok, Diarium Gyllenianum, som han lämnade efter sig och som finns att läsa.
- På wägen mötte oss myckit folk, som reste till Knusemarknan vidh Broobacken, skrev Gyllenius i dagboken.
Ibland kunde det vara svårt för ballongförsäljaren att hålla ögonkontakt med kunden, som dessutom kanske hade valt en speciell bland alla ballonger. Bilden är från marknade… Foto: S-E Dahlström En av de färgstarkaste profilerna bland alla återkommande marknadsförsäljare är korvhandlaren ”Vild-Hasse” Bengtsson. Bilden togs 1988 och här tycks affären redan vara uppg… Foto: S-E Dahlström Under många år var Säffle FF:s Stig Svensson självskriven marknadsgeneral. Det var han som hade kontakt med knallarna och som höll i trådarna i förberedelserna för marknade… Foto: S-E Dahlström Under flera decennier var Nytorget platsen för nöjesmarknaden, men 1978 hölls denna på Flå och då gjordes ett försök med att förlägga varumarknaden till det då lediga Nytor… Foto: S-E Dahlström Bland yngre marknadsbesökare har det alltid funnits ett speciellt intresse för stånden med leksaker. Det var naturligtvis så även 1981 när denna bilden togs. Foto: S-E Dahlström
Oxmarknaden vid Knusesund hölls årligen den 8 september, men 1722 hände något. Då flyttades marknaden till Varpnäs i Nors socken där den sedan skall ha funnits kvar till 1801.
Det sägs att marknadstraditionen återuppstod i Säffle 1887 efter ett uppehåll på 165 år. Om det stämmer är svårt att garantera, men 1887 skall man på nytt ha fått tillstånd att hålla marknad i den då ännu unga köpingen Säffle. Då liksom tidigare var det i första hand boskapshandel som förekom. Nu hade marknaden flyttats till första veckan i oktober.
Nytorget, som nu inte längre finns kvar, gick i äldre tider under namnet Kotorget. Det var där som hästar och nötkreatur bytte ägare.
Hästar kunde ges arsenik
Att köpa en häst på marknaden innebar vissa risker. Det fick många bittert lära sig. Alla hästhandlare var inte att lita på. Speciellt inte de som kom från Västergötland. Så sägs det åtminstone. De hade speciella knep. Om detta berättade en gång Elof Sjögren, som var redaktör på Säffle-Tidningen.
- Den gamle hästkraken, som säkert gjort sitt och mer till och var helt utschasad efter promenaden till Säffle, blev helt plötsligt som en ung fåle. Detta sedan de ”fräschats” upp av den tidens hästnarkotika, som bestod av en lämplig dos arsenik.
Ballongförsäljare har varit ett självklart inslag i marknadsvimlet. Den här bilden togs redan på 1950-talet. Foto: ST Arkiv De som 1986 hade tänkt köpa en korg bör ha hittat vad de sökte. Utbudet var stort. I bakgrunden ser man skylten som avslöjar att EPA fanns där då. I EPA-restaurangen kunde … Foto: S-E Dahlström Det är inte bara marknadskarameller, leksaker och kläder som man har kunnat köpa på marknaden. 1986 erbjöds även extra prima islandssill. Foto: S-E Dahlström Pratglada försäljare hör marknader till. Ibland har det handlat om putsmedel. Andra gånger om trasor med oöverträffad uppsugningsförmåga. Just den här gången 1982 var det k… Foto: S-E Dahlström Marknaderna har också gett föreningar och andra en möjlighet att visa upp sig. 1994 fanns Frälsningsarmén på Stortorget bland marknadsbesökarna. Foto: S-E Dahlström Kålsoppa hör till på marknadsdagen. Speciellt bra går försäljningen om man kommit på ett intresseväckande sätt att locka kunder. Foto: S-E Dahlström Marknadsdagarna har alltid haft karaktär av folkfest med mycket folk i rörelse. Så här såg det ut 25 år sedan. Foto: S-E Dahlström
Västgötaknallarna ansågs vara väl förtrogna med metoden. Hästarna blev piggare, men det var inte långvarigt. Det fanns också andra knep.
- En för mager häst blev av skojarna utfodrad dagarna före marknaden med kokt råg för att få anständigt hull och en någorlunda anständig magrundning. Dagarna efteråt sjönk den förstås ihop som en tom ballong till köparens stora förtrytelse.
Handel med djur upphörde
Egentligen skulle marknadstraditionen ha upphört i Säffle i början av förra seklet. I lokaltidningen kunde man 1905 läsa att det årets marknad skulle bli den sista med handel med djur. Marknadstraditionen upphörde emellertid inte för det. Marknaderna levde vidare, men de ändrade karaktär. Handeln med djur ersattes av annan handel. Vid dessa marknader var det ortens egna köpman som hade förtursrätt när stånden skulle placeras ut på torget, men naturligtvis lockade marknaderna också dit försäljare från andra håll. Behöver vi tillägga att speciellt västgötaknallarna sågs med mindre blida ögon bland ortens egna handlare? Detta trots att handeln nu skedde utan inblandning av arsenik och andra knep…
Marknadsdagen handlade inte bara om att göra affärer. Den blev en dag när människor samlades. Främst naturligtvis folk från Säffle och socknarna omkring, men också mera långväga besökare. Somliga återkom år efter år. Några var munviga rakbladsförsäljare. Andra ville sälja revolutionerande rengöringsmedel eller trasor med oöverträffad sugförmåga. Några lockade med ballonger. En som också brukade dyka upp var Svarta handen. Det var en kringresande fotograf, som ställde upp sin stora lådkamera där han kunde fotografera marknadsbesökare. Smeknamnet kom sig av att han oftast hade ena handen dold i ett svart fodral som ledde till kamerans inre.
En marknad blev två
På 1950-talet var marknaden koncentrerad till Stortorget. Där stod marknadsstånden tätt. Mellan dessa spreds den mycket speciella doften av de stinkbomber som gick att köpa och som lockade många yngre till inköp. Lyckobrev var ett annat självklart inslag i utbudet. Frågan är om de levde upp till namnet.
Med tiden blev de snabbpratande försäljarna färre till antalet samtidigt som antalet knallar successivt ökade. Det ledde till att stånden spreds ut längs såväl Västra som Östra Storgatan.
Ett undantag från traditionen skedde 1978. Då samlades marknadsstånden till Nytorget. Tivolit hade några år tidigare flyttats till Flået söder om Karlsborgsåsen så Nytorget var disponibelt. Där var det grus och efter regn hade det mera blivit lervälling. Det blev inte så lyckat som man hade hoppats. I fortsättningen blev det återgång till det som gällt tidigare.
Stig var marknadsgeneral
Säffle FF organiserade marknaderna och under många år med Stig Svensson som självskriven marknadsgeneral. Höstmarknaden kompletterades med en vårmarknad och från att tidigare bara ha handlat om en dag – marknadsfredagen - valde många knallar att stanna kvar även på lördagen. Marknaderna växte.
2020 skulle ha blivit första året med Säffle Sportklubb som värd för både varumarknad och tivoli. Detta efter sammanslagningen av SK Sifhälla och Säffle FF. Nu blev det inte så av kända orsaker. Det krävdes en pandemi för att bryta marknadstraditionen.
Inte bara vårmarknaden utan också höstmarknaden fick ställas in i skuggan av coronaviruset. Därmed försvann också en betydande inkomstkälla för den nybildade föreningen. Förhoppningsvis kan marknadstraditionen återupptas igen redan under 2021.