Frågorna på Allas läppar

Krönikor
PUBLICERAD:
Vissa läsarfrågor i veckotidningar roar och oroar krönikören i lika mån. Genrebild.
Foto: PONTUS LUNDAHL / TT
Så länge jag kan minnas har min mamma prenumererat på Allas veckotidning. När jag hälsar på plöjer jag det senaste numret. Hon köper tidningen framför allt för recepten, och jag gillar korsorden – i synnerhet 20 frågor.

Men gradvis har intresset för 20 frågor flyttats till jag-vet-inte-hur-många frågor till matsidorna och "fråga experterna" på teman som sex och samlevnad, sjukdomar och kosthållning.

Att läsa vad folk vänder sig med till frågespalter i veckotidningar är en sorts studie i det komplicerade mänskliga psyket.

Eller på ren svenska: folk frågar så jäkla konstiga saker.

Vi kan börja med matsidorna.

Mycket ofta förekommer frågor om ersättningsprodukter, i stil med "Jag tänkte laga en gryta som det ska vara sötpotatis i, men jag har ingen hemma. Vad kan jag ersätta den med?". Innan personen högst eventuellt fått svar i tidningen har väl denne hunnit besöka en mataffär igen? Varför väljer någon att skriva ett brev till en matskribent och kanske inte ens få svar, i stället för att helt enkelt åka till affären igen? Jag förstår verkligen inte.

Förvånansvärt ofta kommer frågor som "vi ska ha ett enkelt adventsmingel hemma – hur mycket glögg ska vi köpa?". Hur i hela fridens namn ska matskribenten kunna veta hur mycket deras sällskap dricker – speciellt om de inte specificerar om "vi" innebär två eller tjugo personer!

Och så har vi alla frågor som "kan du ge mig ett bra recept på köttfärslimpa"? Jag är kanske fördomsfull, men jag trodde att Allas primära läsarkrets tillhörde en generation som har kokböcker, och definitivt ett recept på något så klassiskt som köttfärslimpa. Och har man inte det trodde jag att vi hade kommit till den nivå i den digitala åldern att alla googlar recept. Jag googlade just "köttfärslimpa" och fick 544 000 träffar på en sekund. Vi får tro att åtminstone något av de fem översta är bra nog åt skribentens smaklökar.

Marina Johansson
Foto: Alexander Lindhe

Ibland får frågor en att undra hur vissa människor ens kommer ihåg att andas. Som frågan från signaturen Nysambo, som kom hem från jobbet redan vid halv fyra medan sambon inte gjorde det förrän vid sju. "Hur ska jag undvika att förgås av hunger innan vi äter middag ihop senare på kvällen? Jag känner mig trött och grinig om jag inte äter nåt innan middagen och det blir dålig stämning här hemma".

Mellanmål har funnits i det kollektiva medvetandet ett bra tag och att man behöver vända sig till en dietist för att lösa detta ofantliga problem övergår åtminstone mitt förstånd. Jag är blott en enkel allmänreporter men tror mig ändå ha luskat ut gåtans svar: att äta botar hunger (det är synd att vi har slutat med löpsedlar för den nyhetsbomben hade ju varit fin för Säffle-Tidningen att vara först med). Kära Nysambo, har du hört talas om bananer? Kokta ägg, yoghurt, kanske smörgåsar? Testa att äta något av detta om du är småhungrig när du kommer hem, så ska du se att du inte behöver starta något tredje världskrig innan middagspotatisen kokat klart. Du behöver inte tacka mig.

Men det finns också frågor som präglas av tragikomik, och ibland får skrattet att fastna i halsen. Man kan skratta åt det, men det är på riktigt oroväckande hur många människor det finns som verkar kunna diskutera sex med alla utom den de faktiskt har sex med. "Jag önskar att vi låg med varandra oftare. Hur ska jag få min man att förstå det, utan att tvinga mig på honom?" (ja, det stod faktiskt så). "När är ett samlag för långt?" Svar: när någon av er inte längre tycker att det är kul, har det pågått för länge. "Jag vet inte hur jag ska säga detta till min fru, men hon läser Allas så att jag hoppas att hennes nyfikenhet väcks av min anonyma fråga".

Herregud.

Jag älskar läsarfrågor. Både till min tidning och andra.

Men snälla – skriv inte till tidningen i stället för att prata med varandra.

Så här jobbar Säffle-Tidningen med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.