Orealistiskt vattenprogram drabbar landsbygden

Insändare
PUBLICERAD:
Vårt framgångsrika vattenarbete började långt innan EU:s vattendirektiv föddes, skriver LRF i insändaren.
Foto: Nora Lorek/TT
Öppet brev till länets kommuner:

När Sverige tog hem EU:s vattendirektiv så valdes en konfliktfylld väg. Med bristfälligt underlag ska tusentals åtgärder tvingas fram – framförallt på landsbygden. Det handlar bland annat om utrivning av dammar och ett kostsamt åtgärdsbeting för lantbruket. Programmet saknar verklighetsförankring.

EU:s vattendirektiv ska skydda vårt viktiga vatten från föroreningar. Detta är självklarheter för svenskt lantbruk. Vi lever med, av och på naturens villkor och tillgången till rent vatten är en förutsättning i alla våra verksamheter.

Lantbruket har därför bedrivit ett systematiskt vattenvårdsarbete i över fyra decennier. Genom ny kunskap, teknik och brukningsmetoder har vi minskat läckaget av näringsämnen och växtskyddsmedel.

Läser man åtgärdsprogrammet för vatten, får man dock en helt annan bild. Här beskrivs hotet mot det rena vattnet som akut och det föreslås ett åtgärdsbeting till en kostnad på drygt 24 miljarder kronor. Och allt ska vara klart 2027. I huvudsak handlar det om en teoretisk minskning av läckage av näringsämnen från jordbruket, en återställning av vattendrag, vilket bla berör 14 000 dammar. Samt ombyggnad av tiotusentals enskilda avlopp.

Nu är åtgärdsförslagen ute på remiss och vi tycker det är behäftat med många avgörande problem.

Målbilden orimlig. Den svenska definitionen av god status är alltför hög.

Underlaget är inte trovärdigt. Många av åtgärderna bygger på beräkningar som inte tar hänsyn till lokala förhållanden. De som tittar på förslagen för sin egen bygd kan därför snabbt hitta direkta felaktigheter. En del av åtgärderna är inte möjliga att genomföra.

Kostnaderna är höga. Det handlar om hundratals miljoner kronor per kommun och jämfört med beräknad miljönytta är kostnaderna mycket höga.

Finansieringen är oklar. Visserligen är Landsbygdsprogrammet en tänkt mottagare av lantbrukets åtgärder, men de pengarna kommer inte räcka till. Dessutom finns åtgärder som saknar finansiering. Och vem ska betala det beting som kommunerna får?

Konsekvenserna är inte analyserade. Hur kommer detta påverka framtidstron och investeringsviljan i svensk matproduktion? Hur påverkas landskapsbild, kulturmiljö och den biologiska mångfalden vid en storskalig utrivning av dammar?

Alla länder har möjlighet att anpassa direktivet till sin verklighet. Bland annat genom att tillämpa undantag. Riksdagen har också fattat beslut om detta, men de som ska verkställa arbetet i praktiken - vattenmyndigheterna – har hittills helt ignorerat undantagsmöjligheterna när det gäller synen på livsmedelsproduktionen. Detta tycker vi är anmärkningsvärt.

Vi i de gröna näringarna vill gå en annan väg.

Vårt framgångsrika vattenarbete började långt innan EU:s vattendirektiv föddes. Vi har gjort stora framsteg och vill fortsätta på den inslagna vägen. Då kan vi öka produktion av bra mat, samtidigt som vi värnar vattnet. Vi hoppas därför att politiken – i form av regeringen - återtar kontrollen och gör den avvägning som Vattenmyndigheterna inte klarar av.

Ett första steg i detta är att exempelvis kommunerna – i sin roll som remissinstanser – begär att åtgärdsprogrammet överprövas av regeringen. För visst ska vi ha ett bra vatten, men såväl åtgärder som prislapp måste vara rimlig och verklighetsförankrad.

Ola Axelsson

Ordförande, LRFs kommungrupp i Säffle

Patrik Ohlsson

Ordförande, LRF i Värmland

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.