En som funnits med under en stor del av Säfflehälsans historia är Maud Sinclair. Hon började som sekreterare 1987 och är numera vd för företaget som snart firar 50 år. Och 74-åringen tänker vara med om många fler.
– Folk har slutat fråga när jag ska gå i pension, skrattar hon.
För 34 år sedan befann sig Maud vid ett vägskäl i arbetslivet när telefonen plötsligt ringde och Säfflehälsan erbjöd henne ett jobb som sekreterare.
– Jag hade tidigare arbetat som läkarsekreterare. Stan är ju liten och det var väl någon som kände till detta och tänkte att jag kunde passa för den tjänsten. Själv tänkte jag först att det var så länge sedan att jag nog hade glömt hur man gjorde.
"Fascinerande"
Hon gav ändå beskedet att hon kunde hoppa in och arbeta fram till sommaren – men 34 år senare har hon ännu inte lämnat bygget. Maud gick vidare från sekreterare till kamrer och när hon blev ägare 2005 hade hon hunnit syssla med det mesta inom företaget utom det rent medicinska. Hon har också utbildat sig parallellt med jobbet och alltid kunnat praktisera sina nya kunskaper.
– Jag blev tidigt så fascinerad av verksamheten och arbetssättet på Säfflehälsan. Att det är så komplext med hälsa och att arbetsmiljön spelar så stor roll för vårt välbefinnande. Och att fyra, fem olika kompetenser alla kan bidra till att lösa samma problem. Det slutar aldrig fascinera mig och det är väl därför som jag aldrig tröttnat på min arbetsplats.
Speglar samhället
Men mycket har hunnit hända på 34 år, även om mycket också är sig likt.
– På 80-talet och tidiga 90-talet var det mycket mer fokus på fysisk belastning och skador som till exempel hörselpåverkan. Ju renare arbetsmiljöerna har blivit och ju mindre buller vi utsätts för på jobbet, desto mer fokus har det i stället blivit på psykisk ohälsa.
På 90-talet kom en våg av arbetslöshet i Säffle och även Sverige i stort. Innan dess hade Säfflehälsan knappt haft en beteendevetare i teamet, men då blev den psykiska ohälsan ett begrepp som tyvärr kom för att stanna.
– Så är det fortfarande, tragiskt nog. Inte minst just nu med pandemin, som får många att må dåligt på olika sätt. De som arbetar hemifrån och känner att de missar mycket socialt, och andra som är oroliga för smitta.
1993 försvann statshälsobidraget som utgjorde 30 procent av omsättningen.
– Det var ett hårt slag såklart, men vi klarade det. I dag får vi inga bidrag alls.
"Ett äpple om dan..."
2005 var året som Maud utsågs till vd.
– Det är såklart ett speciellt minne. Det var väldigt hedrande att bli tillfrågad.
Det är också Maud som ligger bakom Säfflehälsans nuvarande estetiska profil, bland annat med äpplet som symbol.
– Äpplet står för hälsa men också kunskap och närhet. Och jag ville byta företagets tidigare röda färger mot grönt. Det känns "friskare".
Kavlade upp ärmarna
2008 slogs Etage 5 ihop med Säfflehälsan och 2011 flyttade man till de nuvarande lokalerna i Säffle hälsocenter på Sundsgatan. En blomstrande tid, men bakom hörnet lurade en smärre katastrof. År 2013 la Volvo ner bussfabriken i Säffle.
– Vi är väldigt beroende av industrin. I slutet av 80-talet var 4500 industriarbetare anslutna till oss. Ett jättehårt slag när vi tappade den kundkretsen.
Samtidigt valde kommunen en annan leverantör för företagshälsovård. Den här perioden var enda gången som Maud haft tankar om att sluta, men det stannade vid flyktiga tankar och hon stretade på med företaget. Pendeln svängde, som den ju oftast gör, och man kom på nytt köl igen. I dag har Säfflehälsan många regelbundna kunder också i Dalsland, och att inte förlita sig på kunder i en och samma kommun gör verksamheten mycket mindre sårbar.
– Det har inte alltid varit lätt, men vi har klarat oss. Jag är själv en person som inte ser mycket bakåt. Jag är mer intresserad av att titta framåt. Jag tror att man orkar hålla på mycket längre då.
Bästa teamet
Och länge till tänker hon hålla på. Över 30 år på samma arbetsplats är ovanligt i dag, och likaså att man arbetar nästan tio år efter den vanliga pensionsåldern.
– Att man är kvar så länge på en och samma arbetsplats handlar framför allt om fantastiska medarbetare. Vi brinner alla för att människor ska få ett hållbart liv. Framtiden känns kul och jag vet inte när jag ska sluta. Folk har slutat fråga när jag ska gå i pension!
Själva begreppet pension känns till och med främmande för henne.
– Jag är född i en småföretagarfamilj, så det här med pension är något som jag aldrig tänker på. Det har liksom inte funnits i min värld.
Det finns ofta starka normer för allt, och Maud tror att många äldre går i pension vid 65 bara för att man "ska", utan att reflektera så mycket kring alternativet.
– Det finns mycket kunskap och resurser som går förlorade på det sättet. Ålder är inte bara en siffra, men har man kompetens, lust och engagemang slår det alltid hur gammal man är.
Tacksamhet
Tanken på pension må aldrig slå Maud, däremot återkommer hon ofta till tanken på hur tacksam hon är som känner som hon gör inför sitt jobb.
– Vi på Säfflehälsan träffar ju ofta de som inte trivs på sina arbeten, och då tänker jag på vad jag är privilegierad som alltid tycker att det är roligt att gå till jobbet.
I skrivande stund är det svårt att föreställa sig att det blir något kalas för 50-åringen Säfflehälsan, men Maud håller alla tummar för att pandemisituationen är annorlunda i höst.
– Man vill ju självklart kunna ha en ordentlig fest med skumpa och ballonger!
Vad hoppas du för Säfflehälsan när det fyller 100?
– Jag hoppas naturligtvis på att det ännu är ett framgångsrikt företag, och att man då kommer att jobba ännu mer med hälsofrämjande arbete än rehabilitering. Helt i hamn kommer man aldrig, men man ska alltid sträva efter det man tror är bäst.