Att mötas och skiljas är livets gång

Familj
PUBLICERAD:
Anette Westermark är församlingspräst i Kila/Gillberga.

Så här års är det allt vanligt att man kanske längtar sig framåt i tiden. Det som i regel är ett säkert vårtecken är både gökens och tranans välkända stämmor. Åkrarna i våra bygder har sedan länge varit välbesökta och den enkla föda såsom mask är det rikligt med. I den egna trädgården dyker det även där emellanåt upp en och annan proteinrik varelse!

En händelse som maken blev vittne till kom att äga rum under ett projekt då vi utökade vårt elsystem. Bland annat krävde förberedelserna att gräva en 50 meter lång sträcka, vilket kom att utföras för hand med spett och spade som enda verktyg.

Under skinande sol grävdes jorden upp och lades varsamt upp om vardera sida. Plötsligen känner den arbetsglade maken sig iakttagen och skymtar något som rör sig i ögonvrån. Där var en ensam liten rödhake som hade stannat till. Troget följde den lilla varelsen varje spadtag, stundom pickande i jorden för att fånga in en och annan liten mask.

Detta kom att utspela sig under vad som måste ha varit en ömsesidig respekt och förståelse mellan denna nyfunna vänskap. Trots allt var rödhaken fri och kunde ha flugit sin väg och det när som helst, dock gjorde den inte det. Istället valde rödhaken att stanna kvar från den tidiga morgontimman till sena eftermiddagen.

Att mötas och skiljas är livets gång. Vem, vad, när och hur vi möts vet man inte alltid. Därtill, hur bra man än förberett sig inför vissa möten och avsked så blir det kanske inte alltid som man tänkt sig. Det kanske till och med resulterar i allt annat än det som man förväntat sig. Mötet med andra är och förblir värdefullt, särskilt under pandemins grepp när många ”riktiga” möten ställts in eller helt uteblivit (det vill säga icke digitala sådana).

När vi får uppleva och dela gemenskapens gåva med varandra, är det naturligtvis med en oerhörd glädje. Tillika blir glädjen fullkomlig då vi med Guds Ande får uppleva och upptäcka den på nytt. Någonting nytt finns det alltid att upptäcka hos oss själva, varandra och Gud. Nuets plats är här, en slags avsats vi får utforska med vårt ögas inre spegel. Därtill får vi upptäcka allt mer om vår Skapares fantastiska värld, mycket mer än vad vi ens kan föreställa oss. Med detta sagt; den lilla rödhakens besök är bara ett sådant vackert exempel.

Anette Westermark

Församlingspräst Kila/Gillberga

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.