20 år som Baren-Tommy

För 20 år sedan i morgon var Tommy Öhver Collin från Säffle namnet på alla svenska nöjestidningars läppar. Då stod det mellan honom och Alex Stevic i finalen av dokusåpan Baren, som Tommy gick segrande ur. Han blev en av Sveriges första dokusåpakändisar, och i dag ser han tillbaka på det äventyret med stolthet över att han alltid var sig själv i tv.

– Man kommer alltid längst på det.

20 år sedan kan kännas både långt och kort. I backspegeln känns det ganska länge sedan, tycker Tommy.

– Det är klart att den tiden innebar både positiva och negativa saker för mig, men mestadels väldigt positivt får jag ändå säga.

Sökte äventyr

När Tommy sökte till Baren var han 31 år och vid ett vägskäl i livet. Han hade nyligen skilt sig och kommit hem från ett år i USA, där han jobbade på en bondgård. Han var ännu inte riktigt redo att rota sig tillbaka i hemstaden Säffle.

– Jag ville testa att göra något annat, medan jag hade möjligheten och inte var för gammal.

Dokusåpor var ett ganska nytt begrepp 2001, men Tommy hade redan hunnit söka till Robinson ett år tidigare. Då kom han till slutaudition men plockades inte in i programmet.

– Jag tror att jag var för ärlig, och hade för bra kondition! Det var jag och en tjej som inte kom med, och vi var i bäst form och hade mest vana av friluftsliv. De ville kanske ha någon som kunde göra bort sig mer på ön.

Spinden i nätet

En kompis tipsade honom att i stället söka till den nya dokusåpan Baren, som gick ut på att driva en riktig bar i Gamla stan i Stockholm. Då hann Tommy inte ens göra klart sin audition förrän produktionen signerade honom. Där fanns det verkligen en plats för en "go och glad" värmlänning.

– De gillade nog att jag var avslappnad och lugn, och bara mig själv. Jag är social och har lätt att prata med folk. Jag skojar mycket, men känner alltid vilka jag kan göra det med eller inte. Jag blir också lätt den som håller i trådar och kan driva projekt.

Ständigt bevakad

Det blev några månader fulla av kontraster på alla tänkbara sätt för Tommy. Flytta till Stockholm, bo ihop med främmande människor, jobba i en bar – och framför allt bli filmad 24 timmar om dygnet. Den sortens tv var svenskarna obekanta med då, och det blev uppståndelse när deltagarna Karin Delkvist och Sonny Gustafsson – som blev ett par under inspelningen – var först med att ha samlag i svensk tv.

– Det var knepigt i början med kamerorna, när man skulle äta middag och man visste att man filmades hela tiden. Men jag lärde mig snabbt att inte tänka på det. Annars skulle det aldrig gå.

Tommy gick genom rutan och blev snabbt en publikfavorit. Många spådde honom tidigt som vinnare.

– Det var faktiskt flera under produktionens gång, och flera gäster i baren som sa att "det kommer att vara du och Alex i finalen, och jag tror att du vinner". Jag skakade av mig det, men det blev ju faktiskt så.

Värmlandsikon

Han tror själv att det berodde på att han aldrig gick in för att bli en vinnare.

– Jag ville bara göra programmet, lära mig något nytt och ha en ny erfarenhet. Jag har aldrig varit ute efter att marknadsföra mig själv eller bli kändis. Jag visste att jag aldrig skulle gå in för att spela en roll: då ljuger jag för mig själv och andra. Därför gick jag i mina vanliga kläder, pratade som jag gör och var som jag är. Min kompis som fick mig att söka sa att det var så skönt att se att jag var likadan i rutan som hemma.

Tittarna älskade Tommys värmländska, naturliga framtoning och "bonnighet", och det skämtades bland annat om att han var bror till Roy och Roger i tv-serien Macken.

– Men det var bara jargong, och glimten i ögat. Jag upplevde aldrig att någon gjorde narr av mig eller så.

Saknaden efter hembygden gjorde sig påmind emellanåt – inte minst när finalisterna skulle gå på vett-och etikettkurs på en exklusiv restaurang.

– Det var ingen vanlig bonnmiddag. 3800 gick det på och det var inte mycket mat. Då längtade jag hem till Säffle och att få äta en ordentlig kôrv!

Avundsjuka

Tommy berättar att stämningen bland deltagarna nästan var för bra, så att programmet slängde in några jokrar i leken halvvägs in i programmet för att röra om i grytan. Men Tommy höll sig utanför drama och gräl.

– Det var ju några som bildade pakter för att få bort mig och Alex, när vi blev för populära. Men synden straffade sig själv, för de åkte själva ut i stället.

Tommy fick också en anmälan på sig för att ha sålt sprit till en som var för full, men det skulle sedan visa sig att han inte ens hade varit i baren.

– Det var ju inte alla som ville att det skulle gå bra för en.

Det märktes också när det strax före finalen kom en gatsten genom fönstret efter att några ropat "hata Göteborg!" från gatan.

– Jag tror att det var riktat till Alex, som kommer från Göteborg. Det var ren tur att den inte träffade någon. Det var otäckt att se att det finns folk som gör såna grejer bara för att de inte tycker om programmet, eller inte tycker om någon som är med i det. Det var också lite sorgligt att en journalist från Expressen var där före polisen, i centrala Stockholm.

Kändischocken

Tommy själv förväntade sig aldrig att vinna, men precis som många förutspådde var det han som tog hem checken på 1 000 000 kronor.

– Fast egentligen var det bara 430 000, när allt var skattat och klart. Det enda jag ångrar med Baren så här långt efteråt är att jag inte var mer rädd om pengarna, investerade dem.

En ganska stor del gav han faktiskt bort till tvåan Alex och trean Karin, som han än i dag har kontakt med.

– Men Alex gick och blev miljonär i poker sen, så honom hade jag inte behövt ge något, skrattar Tommy.

Den verkliga utmaningen kom när Tommy var ute i det "verkliga" livet igen, med ett kändisskap. Förfrågningar om konferencierskap och andra uppdrag samt erbjudanden om medverkande i andra tv-program och tidningar fullkomligt strömmade in en lång tid efteråt.

– Först sa jag ja till det mesta och det blev snabbt för mycket, speciellt då jag nästan aldrig tog betalt. Men roligast för mig personligen var att jag fick träffa min idol Lill-Babs.

Tre timmar genom stan

Det dök också upp en hel del nya "vänner", som ville utnyttja kändisskapet. Han minns ett jobbigt tillfälle när en grupp personer tyckte att han borde utnyttja sin ställning till att de skulle få gå före i kön till ett uteställe.

– Sånt tycker jag är så pinsamt. Ingen person är värd mer än någon annan och det skulle aldrig falla mig in att försöka gå före i en kö för att jag synts i tv. Jag har samma vänner i dag som innan jag var med i Baren.

Och vårmarknaden i Säffle bara ett par veckor efter finalen glömmer han aldrig.

– Det tog mig tre timmar att gå från ena sidan marknaden till den andra. Jag nekade aldrig någon en autograf, kram eller pratstund.

Trots att han alltid var sig själv i tv, blev till slut bilden av honom som snäll, glad och social svår att leva upp till.

– Jag är ju sån, det stämmer, men man kan inte alltid ha bra dagar. Jag tror att jag aldrig har varit otrevlig mot folk, men vissa dagar har man kanske inte haft lust att prata och då har jag bara hälsat vänligt. Då har man ju hört bakom ryggen att man var "otrevlig" och "han tror att han är nåt".

Mobbning-tv

En kort tid efter Baren kände Tommy att han aldrig skulle göra något liknande igen. Nu är han mer öppen för idén, men det ska i så fall vara under rätt omständigheter.

– På den tiden skulle man ändå prestera något. I dag går det ju mest ut på att skapa konflikter och bete sig som svin. Det allra mesta är ren vuxenmobbning, och jag hatar mobbning i alla former.

Även om det är "spelets regler" och sker inom programmets ramar, menar Tommy att det bidrar det till en normalisering av det beteendet i samhället i stort.

– Så som världen ser ut i dag, behöver vi ingen sån skit. Som det här idiotprogrammet Paradise Hotel!

Just Paradise Hotel blev nyligen anmält då flera misstänkta våldtäkter ägt rum under inspelningen, men som produktionen inte ingrep i och inte anmälde förrän ett halvår senare.

– Det är sinnessjukt och vansinne.

Men även på Tommys tid fanns en förväntning åtminstone från dokusåpastjärnorna själva att skandaler skulle löna sig. I ett panelprogram tillsammans med andra dokusåpadeltagare fick Tommy kritik för att han var ”för bra” för att vinna.

– Det fattar jag inte. En tävling går ju ut på att den bäste vinner, så hur kan man vara ”för” bra? Ta Farmen till exempel, det borde ju handla om att vara bra på att ta hand om djur och skörd. Vad har att vara snygg eller starta gräl med det att göra?

Men direkt blev han försvarad av en annan paneldeltagare: Qristina Ribohn, mer känd som Farmen-Qristina.

– Hon sa det att ”äntligen var en riktig karl med i en dokusåpa”, skrattar han åt minnet.

Äkta och värdigt

Gradvis lugnade det ner sig för Tommy, som dock fortfarande får vara Baren-Tommy ibland. Men nu är det i mer lagoma doser och därför oftast bara kul.

– Jag anser mig inte vara kändis, men det är ju kul att någon uppskattar det jag har gjort. Jag var i Turkiet för tre år sedan och då blev jag stoppad av en strandförsäljare som sa på hygglig svenska "det är ju du som vann Baren!". Det visade sig att han hade bott i Stockholm det året och följde programmet. Vad är oddsen?

Det är skönt att kunna se tillbaka på tv-programmet och känna att man har rent samvete och kan stå för allt som var.

– Man kommer alltid längst på att vara sig själv och den som beter sig värdigt mot andra kommer långt i livet. Det är min fasta övertygelse.

Du låter trygg i dig själv?

– Ja, jag tänker kanske inte på det på det sättet, men det är jag nog. Jag har ett bra liv, med min familj och mina vänner, och kör mitt race.