På vinden huserar fantasieggande varelser och utställningshallen fylls av fotografier som tänjer på verklighetens gränser.
På söndag, den 16 maj, öppnar Sliperiet i Borgvik för säsongen.
– Jag hoppas att det här kan bli en snackis och något som det kommer att surras om, säger Oscar Magnusson.
När Oscar Magnusson på söndag öppnar den stora porten till Sliperiet för årets första besökare, gör han det väl medveten om att inte heller årets sommar kommer att bli en vanlig sommar.
Han gör det också med känslan av att kunna bjuda besökarna på en annorlunda upplevelse, med en djupdykning i två helt olika konstnärskap, som båda kommer att skapa känslor.
Fejkad sanning
När NWT hälsar på inför nystarten står den brittiskfödda fotografen Alison Jacksons bilder utplacerade i den stora utställningshallen. Oscar Magnusson är i full färd med att packa upp och den ena ögonbrynshöjande bilden efter den andra kommer ut i ljuset.
Där är Englands drottning som tar en selfie med delar av sin kungliga familj, där är Lady Diana som ger en fotograf fingret och där är Donald Trump i sällskap av en grupp Ku Klux Klan-medlemmar.
Eller rättare sagt: det är bilder som ser ut att visa just dem och detta, men i själva verket är alla bilderna iscensättningar.
Alla de kända ansiktena på bilderna tillhör look-a-likes, personer som liknar celebriteterna, och alla scenerna har Alison Jackson regisserat. Bilderna ser dokumentärt ”äkta” ut, men är alltså något helt annat.
Fejkad sanning
Fake truth heter utställningen och bilderna väcker skratt, avsky, kanske ilska, men också funderingar kring vad som är äkta, vad som är sannolikt och vad vi egentligen kan tro på.
Det är viktiga tankegångar i dessa tider, tycker Oscar Magnusson:
– Det är bara att sätta sig på Facebook i 33 sekunder; för att se det här konstanta flödet av bilder där vi både generat och ogenerat, ogranskat tar till oss bilder. På tio år har alla människors förhållande till bild förändrats. Bilder är så direkta och det är ett snabbt samhälle vi lever i, säger Oscar Magnusson.
En bild kan lura oss rejält. Direktheten i bilden kan ta ett budskap rakt in i oss, utan att passera våra vanliga filter.
– Det är intressant och både fascinerande och skrämmande på samma gång. Här blir det så tydligt och uppenbart hur lätt vi kan luras.
Alison Jackson leker också med vår fascination för kändisar. Vi hajar till inför bilder där drottningar, presidenter och popstjärnor gör oväntade saker.
Andeväsen
På Sliperiets vind är det helt andra bilder som visas, med färgstarkt måleri signerat Mark Frygell i utställningen Kobalos attic.
– Kontraster är nästan ett ledord på det här stället! säger Oscar Magnusson.
Mark Frygells uttrycksfulla väsen spelar på en annan sorts fantasi än den Alison Jackson leker med i sina bilder. Figurerna han målar har rötterna i den grekiska mytologin.
– Kobalos var följeslagare till Dionysos, njutningens gud. De har ingen egen själ utan visar bara sitt sociala jag. Sen visade det sig att de är kopplade genom språket också till europeisk folktro och det vi kallar för vättar och trolltyg.
Mark Frygell är född i Umeå, bor i Stockholm och nu får hans väsen möta Värmland. Han tror att de kommer att känna sig hemma:
– Det finns den här typen av väsen i värmländsk folktro och där finns närheten till naturen och det jordnära, och folkkonsten.
Han har rötter i Värmland på sin mammas sida, så faktum är att han också själv känner sig hemma i landskapet.
– Det känns nästan som att komma hem, att ha utställning här.
Chans att djupdyka
Nytt för i år är att utställningarna helt ägnas åt två konstnärer, istället för som tidigare flera stycken.
– Jag har tänkt ganska mycket på det, egentligen i flera år. Jag gillar ju att visa olika konstnärer och olika typer av verk, men jag har känt att man tappar konstnärskapen i viss mån då. Här får man förkovra sig och fördjupa sig i två stycken konstnärskap och för tillgång till fler alster och en mer djuplodande presentation av två konstnärer istället för litelitegrann av tjugo. Jag tror att folk kommer att gilla det, säger Oscar Magnusson.
"Man måste våga”
Han förbereder sig nu för sin andra säsong i pandemin.
Var det självklart att satsa i år också?
– Ja. Eller självklart... vad är alternativet? Någonstans måste man ju också våga, säger han.
Musikscenen står tom och inga bussresor är inbokade, men kanske kan det komma igång senare. Här och nu ligger fokus på utställningar och matsalen och att ge folk en bra och trygg upplevelse, betonar Oscar Magnusson.
– Det är väldigt mycket frågetecken, men dem vet man ingenting om, om man inte provar. Jag tar hellre reda på vad det blir än ger fan i det. Det är jättemycket frågetecken kring hela säsongen, vad vi får göra och det vi vill göra. Det är fortsatt mycket att tänka på med restriktioner och att människor ska känna sig trygga. Det är ett stort ansvar.
Vad lärde du dig av förra sommaren här?
– Det man lärde sig handlar inte så mycket om den här verksamheten. Det man lär sig är väl att inte ta något för givet och att saker och ting kan förändras på ett väldigt oförutsägbart sätt och väldigt snabbt. Det är mer en generell livsåskådning, men det påverkar ju.