Mats tar med hästarna till Rättvik

Efter tiotusentals varv på travbanan i Backa och turer i skogen lastar Mats och Eva Andersson nu sitt pick och pack och drar till Rättvik. Därmed är en travepok till ända i just Backa, vid Prästgården, där Mats och Eva bedrivit sin verksamhet. Nu lastar man alltså åtta hästar som skall få boxar på Rättvikstravet och ett hus fem minuters väg därifrån har inköpts.

Mats har sjuttio år på gården och Eva har varit i Långserudsbygden i över trettio år.

Blir det att leva ”Svensonliv” nu?

– Nja, det blir lite av en ny start för vår verksamhet och för Eva blir det ju att ”komma hem”, säger Mats.

Eva som hette Agnas som barn har mer eller mindre växt upp i Rättviks hästvärld. Redan som fyraåring hade hon en ponny hemma i trädgården. Dessutom var hon som trettonåring i kretsen av stjärnhästen Ego Boy. Passande nog är en av Mats nya boxar just den som Ego Boy en gång hade.

Hästlivet i och omkring Långseruds prästgård har varit omfattande och rikt. Där fanns i äldre tider Mats pappa Gösta och morfar Alfred Roman, grannar var Evert och Sören Jakobsson och på ”Berget” fanns i äldre tider Erik och Bertil Johansson.

– Mitt första hästminne är när jag som trettonåring fick ta ut pappa Göstas ögonsten Adrian på träning, ibland till och med innan han bad mig, minns Mats.

Första vinsten med Bull Joy

Första tävlingsstarten skedde som sjuttonåring i Arvika.

– Jag och kompisen Sixten var tvungna att låtsas som vi var ett år äldre än vi var för att få licens på två banor och kunna tävla.

– Det är väl preskriberat nu? Tävlingslicensen klarades av i Vången 1999.

Första segern kom med Bull Joy, ett varmblod, till oddset 90.00 och vinstpengarna var 10.000 kronor.

– Men du sade till Sixten Jakobsson och Bengt Malmqvist att kallblod skall jobba i skogen och inte tävla på bana, skojar Birgitta Jakobsson.

Legendarisk häst

Så blev det dock inte, och Mats bedöms av bland annat av Travsällskapets Patrik Sandin och Kjell Ericson som Värmlands mest framgångsrike kallblodstränare. Mats hade alltså travet i blodet och hela familjen var ofta inblandad.

I ett lopp på åttiotalet vann till exempel Mats med Lundsätra före broder Nils-Ola med Karpen och pappa Gösta som blev fyra med Ulunda. Det är ofta hästar från mindre ställen som blir mest populära och kallblodet Ulunda blev en legendrisk häst och början på Mats framgångsrika karriär.

Hemma hos Gerd Widing i Häljebol finns ett helt rum med fotografier och hederspriser av olika slag efter Ulundas framgångar.

– Jag minns speciellt när jag åkte till Rättvik för att delta i Midnattssprinten vid Siljanstravet 1989 med Ulunda. Loppet var nummer elva och sent, och det blev både vinst och svenskt rekord, minns Mats.

Problemet var att dopingkontrollanten åkt hem, men Åke Sundberg räddade situationen eftersom man måste ta dopingprov vid svenska rekord, påminner sig Mats. Det blev fem svenska rekord med Ulunda och ägarna Elsie och Sven Andersson i Säffle var stolta och nöjda med både häst och träning. Ulunda körde in över halvmiljonen i prispengar vilket idag säkert motsvarar över miljonen.

Höstbo Fredrik

När ST hälsar på är Mats ute på travbanan i Backa där han säkert kört tiotusentals varv.

– Ja, så är det och jag brukar tänka på allt möjligt under tiden jag kör.

– Jag tycker det blir ganska tjatigt, skojar Eva. Banan mäter 750 meter och ett normalt pass brukar kanske bli 20-25 varv för en häst.

Andra lyckosamma hästar var Karpen, Lundsätra, Jerker och Erk Tron. Den häst som dock hittills är kronan på verket heter Höstbo Fredrik. I augusti 2012 blev det en skrällseger när hästen tillsammans med Jorma Kontio vann Kallblods-SM på Bergsåker.

– Vi tittade på tv men Sara Agnas var där och naturligtvis var vi enormt glada, minns Mats.

Glad var även hästens ägare Victor Isaksen som på stående fot lovade Mats och Eva en resa till Paris. Just Victor har varit en trogen hästägare i Mats hästverksamhet och han har betytt väldigt mycket.

Hästbo Fredrik blev en stor succé med över 2,5 miljoner kronor inkört. Mats är dock en stor vän av alla slags trav både bygdetrav, istrav och andra mindre lopp. Därför tog han stjärnan Höstbo Fredrik till Hagfors bygdetrav där han bland annat vann Lennart Nilssons minneslopp och avslutade med sin sista seger i karriären. Då var det hustru Eva som körde.

– Då grät vi lite till mans, säger Eva.

Stora lopp?

– Ja, men jag kan glädja mig lika mycket åt att lyckas kvala in en ”omöjlig häst” till ett litet lopp som att vinna storlopp, säger Mats.

Kanske är det just detta som gör en travtränare och hästmänniska stor? ”Man blir bedömd efter hur man behandlar sin häst” är ett bevingat ord som väl gäller Mats Andersson.

Åtta till Rättvik

En annan häst som betytt mycket både för ett antal människor och media är Bilbo B.S, Mats första andelshäst som hittills kört in 1,2 miljoner kr.

– Det bildades en entusiastisk hästfamilj av andelsägare runt Bilbo B.S och denne häst följer med till Rättvik, säger Mats.

Hästen rehabiliteras just nu för en besvärlig skada och det kanske är 4-5 års tävlande kvar.

– De sju återstående trogna andelsägarna kommer att hyra en buss och hälsa på hos Bilbo B.S i Rättvik och det är ju fantastiskt, säger Mats.

Det är alltså åtta hästar som följer med och en av dessa, tvååriga Eliza, blir lite extra intressant eftersom det är den häst Mats och Eva äger tillsammans.

– Hon skall bekosta inköp av en herrgård i Rättvikstrakten, skojar Mats.

En annan som tar hästtransporten upp är Västerängs Aragon som Sara Agnas har ett gott öga till.

Treårige Vime Ceasar fastnade i ST:s kamera vid ett av de sista varven i Backa och det blir Rättvik liksom för Douglas B.S, bror till Bilbo B.S, samt Madelein och Victoria, sex år. Även Z Hegero, fyra år, får Rättvikschans.

Varför Rättvik?

– Där finns väldigt bra förutsättningar för kallblod, menar Mats och Eva nickar.

Fina träningsbanor, bara 10 mil till Bollnäs och även Hudiksvall inom räckhåll. Det har blivit otaliga resor och bortåt 3-4000 mil årligen och nu blir det betydligt mindre miltal, konstaterar båda. Sedan har ju Eva sina rötter i Dalarna.