Strålande sommarväder, som gjort för en utflykt, och ett uppdämt behov av kultur. Kanske var det kombinationen som gjorde att årets upplaga av Säffle konstrunda blev så lyckad, trots att corona hade kunnat sätta många käppar i hjulen.
– Det har varit väldigt positivt – en fantastisk dag! säger Marianne Wenneberg, Galleri 2.
På Galleri 2 i centrala Säffle ställde Ulrika Skog ut sina skapelser i stengods: figuriner föreställande fåglar, hästar och hattar. Hon var jättenöjd med öppningsdagen när lördagen led mot sitt slut.
– Första timmarna kom det folk hela tiden, så det blev till och med kö utanför.
Sann lycka
Galleristen Marianne Wenneberg berättar att det normalt sett brukar komma ett 25-tal på vernissagerna. På första dagen av konstrundans två kunde man räkna in över 40 besökare, trots pandemin och ett väder som kanske kunde ha lockat med badstrand snarare än att vara inomhus.
– Det har varit väldigt positivt – en fantastisk dag! Jag känner mig så genuint lycklig över att kunna göra det här igen.
Hela livets uttryck
Nöjd var också Johnny Alfredsson, som huserade i Silvénska villan. Där hade han satt utställarrekord med antal verk i en enskild utställning. Akrylmålningar samlades med några skulpturer och lampor som fyllde upp hela den stora salen.
– Det har varit mycket folk hela tiden, och de verkar ha gillat vad de sett. Jätteroligt.
Måleriet har hjälpt Johnny genom flera svåra händelser och perioder i livet, och varje sådan avspeglas i en särskild fas i hans måleri. Materialet är dock alltid detsamma – akryl på canvas.
– Om det är ett konkret motiv som jag vill måla behöver jag tänka på det i flera månader. Men det abstrakta kommer bara till mig.
Ett genomgående tema och inspirationskälla är hur kontraster i livet ofta går hand i hand. Glädje och sorg, mörker och allvar – och hur något nytt och levande kommer ur det gamla och döda.
– Jag tänker mycket på lidande och det mänskliga psyket. Varje tavla är som en dagboksanteckning för vad jag känner i mig just då.
Pizza och pålar
Till Wiksfors bruk hade besökarna snart sagt vallfärdat för att njuta av det fina vädret över pizza eller våfflor. De flesta tog även chansen att delta i konstrundan och titta på bildhuggare Lotta Boholm Walls verk. Konstnären själv la sista handen vid de 15 meter höga totempålar som reses under veckan som kommer.
– Vilken otrolig dag det blev, konstaterar hon.
Ett gudomligt uppdrag
På Värmlands vikingacenter möts två religioner, när Marcus Gunnar Pettersson ställer ut. Den arvikabördige illustratören har inte ställt ut på Säffle konstrunda förut, däremot har han en permanent installation i kommunen som nog de flesta har sett – trappan upp till barnavdelningen på biblioteket pryds av hans uttrycksfulla insekter.
Nyligen utförde Marcus Gunnar uppdraget att illustrera nyutgåvan av Barnens bästa bibel, bearbetad av biskop Sören Dalevi. Originalen från boken finns nu att beskåda på Värmlands vikingacenter, ihop med många andra axplock från Marcus Gunnars karriär.
– Jag är själv uppväxt i en pingstkyrklig familj, så de här texterna kan jag ju. Det är det absolut roligaste jag har gjort som tecknare.
Man kan tro att ett sådant uppdrag lätt sätter mycket press, när det handlar om ett verk som alla känner till och som genomsyrar hela kulturen. Men för Marcus Gunnar blev det tvärtom.
– Det här är nog det jobb där jag brytt mig allra minst om vad vuxenvärlden ska tycka. Jag tycker att det är upplevelsen av berättelsen som är det centrala, och karaktärerna kan egentligen se ut hursomhelst. Det ståt till exempel ingenstans i Bibeln att en ängel har fågelvingar, även om det oftast har blivit så i bilderna. Jag har mest tänkt på att målgruppen – att den är för barn – och vad de tycker är underhållande och fängslande. Då ska det gärna vara spänning, humor och även lite allvar.
Och det ska inte vara så perfekt – inte ens när det handlar om gudomligheter.
– Jag är trött på att Jesus alltid lyfts fram som så lysande och vacker. För mig är det skavankerna som får en att inse att man är värd något, och vad som gör en människa unik.
Boken har tagits emot precis så väl som han hade hoppats på.
– Föräldrar har hört av sig till mig och sagt att "mina barn har aldrig velat läsa Bibeln förut, men nu tar de fram den självmant och tittar i". Det är ju jätteroligt!