Det började med förslag om förändringar inom den värmländska sjukvården. Samtidigt kom rykten som väckte frågor, men då var det inte många som anade vad som skulle komma. Det blev några år med växande oro och till sist en protestvåg av stora mått. Protesterna hjälpte inte.
Den 3 september 2001 – för 20 år sedan – stängdes akutsjukhuset i Säffle.
Det började med en utredning om en organisationsförändring. Den byggde på visionen LIV 2002. Där såg man en framtid med oförändrat fem sjukhus i Värmland, men kanske med en förändrad verksamhet på vissa sjukhus. Bland annat talades det om att akutkirurgi kanske skulle koncentreras till Karlstad.
Det var tre mål som skulle uppnås: Nöjda värmlänningar, nöjd personal och en ekonomi i balans.
Med facit i hand kan man konstatera att slutresultatet blev ett valresultat 2002, som åtminstone visade något annat än det första målet.
Öppet brev redan 1998
När protesterna mot de befarade förändringarna började var det inte nedläggning av två sjukhus som man såg som en hotbild. Det hade ju getts vallöften om att alla fem sjukhusen skulle finnas kvar. Oron gällde statusen som akutsjukhus, till exempel att operationsberedskap dygnet runt skulle upphöra och begränsas till enbart planerad kirurgi under dagtid.
I slutet av 1998 kallades det till en presskonferens i Säffle. Det var företrädare för Säffles och Åmåls kommunledningar som var på plats tillsammans med representanter för näringslivet. Ett öppet brev till ledningen för landstinget i Värmland presenterades och undertecknades. Överskriften på brevet var ”Värna Säffle sjukhus – skydda akutsjukvården”.
Att Åmåls kommun och näringsliv engagerade sig var inte märkligt. Säffle sjukhus var också norra Dalslands sjukhus. När det byggdes på 1960-talet var Norra Älvsborgs län med och finansierade bygget och år efter år bidrog man medmångmiljonbelopp till driften av Säffle sjukhus. Faktum är också att sjukhuset i Säffle var Åmåls tredje eller fjärde största arbetsplats. Många Åmålsbor arbetade där.
Det pågående utredningsarbetet i landstingshuset i Karlstad skapade oro och den minskade inte när det ibland kom rykten om kommande nedskärningar. Våren 1999 gjorde pensionärsföreningarna i Säffle – såväl PRO som SPF – gemensam sak och tog initiativ till en gemensam namninsamling.
- Pensionärsföreningarna PRO och SPF i samarbete med Näringslivet och Säffle kommun ber om din underskrift i vår gemensamma kamp att bevara ett komplett Sjukhus i Säffle, läste man överst på listorna.
Det var inte svårt att få underskrifter. Det gällde oavsett partitillhörighet.
Socialdemokraterna i Säffle stod inte bakom planerna på nedskärning – senare till och med nedläggning – av sjukhuset i Säffle. Det är värt att påminna om detta med tanke på det som hände senare.
Det blev ett uppror
Det gick rykten om att det allt mer började handla om stängning av ett eller ett par akutsjukhus, men diskussionerna fördes inom landstinget och utåt var det tyst. Det var först när millennieskiftet passerats som dåvarande sjukvårdschefen Lennart Nordström fick i uppdrag att utreda överflyttning av akutsjukvård från Säffle till Arvika. Då blev det början till en proteststorm som successivt växte. Inte bara i Säffle var oron stor. Även i Kristinehamn började motståndet ta form.
Det spreds namnlistor med krav på en folkomröstning om planer på eventuell stängning av akutsjukhus. 22 000 i Värmland skrev på listorna. Landstinget avslog kravet.
Sommaren 2000 skickades ett flygblad till alla hushåll i Säffle, Åmål och Grums med uppmaningen ”Rädda sjukhuset i Säffle”.
Nu var det som kom att kallas sjukvårdsupproret igång på allvar. I augusti 2000 tog sjukvårdspersonal i Säffle initiativ till en demonstration. Ett demonstrationståg skulle utgå från sjukhuset med Stortorget som mål. Där skulle det hållas ett protestmöte. Ingen visste hur många som skulle komma. Alla förväntningar överträffades. När de som gick längst fram i demonstrationståget svängde in på Östra Storgatan hade de sista ännu inte lämnat startplatsen vid sjukhuset. Man uppskattade antalet deltagare till cirka 4 000.
Aktionsgrupp bildades
Det var vid den tiden som Aktionsgruppen Bevara Sjukvården, ABS, bildades. I spetsen för ABS stod Styrbjörn von Stedingk som snart omgavs av en rad andra eldsjälar och inte minst medlemmar. Som mest hade ABS flera tusen medlemmar. Aktionsgruppen var opolitisk och samlade medlemmar från alla politiska läger, även socialdemokrater och vänsterpartister som var besvikna på deras partiers agerande i landstinget.
Styrbjörn von Stedingk fick en idé – Speaker´s corner! Om det fungerade i London så skulle det väl kunna gå även i Säffle. Vecka efter vecka fylldes Stortorget. De som ville fick ta mikrofonen och säga vad de ansåg om nedläggningsplanerna. Det var många som använde sig av möjligheten. Det demonstrerades också i Karlstad och till och med på Sergels torg. Den sistnämnda demonstrationen var en nationell manifestation för rättvis fördelning av sjukvårdsresurserna i landet. Företrädare för Säffle deltog.
Sjukvårdsupproret satte stark prägel på Säffle vintern och våren 2000-2001. Praktiskt taget varje nummer av Säffle-Tidningen innehöll något om den heta sjukvårdsfrågan – nyhetsartiklar, reportage och otaliga insändare.
I landstingshuset i Karlstad arbetade man med att forma ett kommande beslut. Mer om detta i andra delen.