För 70 år sedan tillverkades det gitarrer i Säffle. Tusentals instrument lämnade fabriken, ofta för en kundkrets nere i Europa. Lennart Henningsson var en av de anställda – och sannolikt är han den siste som kan berätta om verksamheten.
Mitt på den nuvarande hotellparkeringen låg Gerdins Musikinstrumentfabrik. Där finns det idag överhuvudtaget inga spår av den lilla verkstaden. Men gitarrerna finns kvar. Med jämna mellanrum dyker de upp på loppmarknad och auktion – till varierande priser.
Lennart Henningsson var som sagt en av de anställda. En annan som kan bidra med material är Sven Gerdin. När det begav sig var han en mycket ung son till gitarrfabrikören.
Det var alltså vid Skolgatan som säfflegitarrerna tog form, i en rödmålad länga på urmakare Olssons gård och med gavel mot Kungsgatan. Ett foto visar en byggnad med stora smårutiga fönster. Närmast Kungsgatan låg pannrum och brygghus. Därinnanför låg tre rum som inrymde gitarrfabriken.
I maskinhallen fanns bandsåg, bandputs, fräs, hyvel och klyv. Albert Hedlund skötte maskinparken. I nästa rum skedde monteringen. Där arbetade Helge Hernhag och Sigvard Berglund. I det tredje rummet skedde lackeringen.
Det är Lennart Henningsson som berättar. För 70 år sedan var han yngst bland de tiotalet medarbetarna. Han höll till inne på monteringen och minns hur han lade de tunna sargerna i blöt. Därefter bockade han dem över ett varmt element innan de kunde limmas fast mot gitarrkroppens ovan- och bakstycke. Noggrannhet var A och O, sällan kom instrumenten i retur.
Startade 1944
Tillverkningen startade 1944. Harald Gerdin tog därmed upp sin fars yrkesbana. Sven Peter Gerdin var baptistpastor och hade börjat med gitarrbyggeri i Åmål redan 1888. Sonen Harald Gerdin flyttade i unga år till Göteborg där han vid sidan om handelsskola och Chalmers studerade cellospel. Snart var han både ingenjör och cellist med en internationell karriär.
Under några år var han förstecellist på Svenska Amerikalinjens båt Kungsholm. Han började så småningom studera instrumentmakeri och gjorde studiebesök i amerikanska fabriker. 48 år gammal sadlade han om och blev alltså instrumentfabrikör i Säffle.
1944 annonserade Harald Gerdin i Säffle-Tidningen: ”Skickliga snickare erhålla välavlönad anställning.” I början av 1950-talet var ett tiotal man sysselsatta med tillverkningen. Lennart Henningsson räknar upp ytterligare namn: Stig Ström, Vidar Österberg och en gosse från Sunne. I måleriverkstaden huserade Tyko Svensson, en skicklig yrkesman. Verkmästare Gustaf Wester hade slutat något år tidigare.
Det var full fart på tillverkningen. I december 1951 gjorde Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning (GHT) ett besök i verkstaden. I reportaget berättas det om hundratals instrument per månad. Gerdin planerade för nya lokaler och för att utvidga med stråkinstrument. Detta förblev en dröm. Fabriken blev kvar vid Skolgatan. För att få loss utrymme flyttades poleringen och färdigmonteringen till ett gårdshus vid Västra Storgatan 7.
Det var åtskilliga arbetsmoment innan gitarrerna var färdiga. Virket köptes hem i form av plank. Douglasgran var ett mycket stabilt virke och fungerade bra till locket. Till sarg och botten användes mahogny eller björk. I verkstaden var det tidvis kapacitetsbrist. För att klara av leveranserna fick de ta hjälp utifrån.
Grovt tillyxade
Lennart Henningsson minns hur gitarrhalsarna köptes från en verkstad i Lysvik. De var grovt tillyxade. Hedlund fräste dem till önskat utseende. Stämskruvarna kom från Bröderna Miller i Bankeryd, medan strängarna hämtades betydligt närmare. De tillverkades hos Bertil Olsson, i Säffle strängfabrik. Där fanns den speciella utrustning som fordrades för att kunna spinna gitarrsträngar. Slipmaskin och virkestork lånades hos Jakobssons Industrier.
Ibland fick Lennart Henningsson specialuppgifter, som exempelvis den lilla randen av intarsia som löpte runt ljudhålet. Han monterade även kantlister, ofta av celluloid. Dessa köptes hem i form av ark och kapades till smala remsor innan de värmdes fast längs kanterna. Där fick man se upp, celluloiden var mycket brandfarlig.
En halv månadslön
I Sortimentet ingick ett tiotal gitarrmodeller. I 1951 års prislista kostar de enklaste varianterna hundralappen, den lyxigare A-modellen 240 kronor – eller ungefär en halv månadslön. Mandoliner tillverkades i en lite mindre omfattning. Den riktigt exklusiva produkten var lutorna, så kallade scholanderlutor. Harald Gerdins far hade på sin tid kommit i kontakt med den berömde lutsångaren Sven Scholander och tillverkat den luta som Scholander turnerade världen runt med. Det här var en tillverkning som Harald Gerdin tog upp i säfflefabriken.
På fredagarna tittade Gerdin igenom veckans produktion. Han provspelade instrumenten – och sedan var det dags för leverans. Enligt reportaget i GHT gick en stor del av produktionen på export, till Holland, Belgien och Schweiz. Hemma i Sverige – även i Säffle – var det alltfler som började spela gitarr. Men vad hjälpte det. Med åren tilltog konkurrensen. I Sverige hette den klassiska tillverkaren Levin. Nu dök det även upp en hel del importerade instrument.
Orosmoln tornade upp sig
Lennart Henningsson minns hur orosmolnen tornade upp sig. I det läget sökte han sig till arbete vid järnvägen. På vårvintern 1953 tillverkades de sista gitarrerna på Skolgatan. Ungefär samtidigt bör lokalerna ha tömts. Sven Gerdin var fyra år och har bara vaga minnen av sin pappas verksamhet. Däremot har han i sin ägo både gitarrer och en mandolin.
För Lennart Henningsson väckte tiden hos Gerdin det intresse som han nu har ägnat sig åt i över 70 år. Han gjorde en djupdykning i spargrisen, köpte en begagnad Gerdingitarr och hoppade på en ABF-kurs för Tore Jonasson. Året hos Gerdin minns han med glädje. – Det var mitt första arbete och jag hade 80 öre i timmen.
Genom åren bör det ha tillverkats över tiotusen gitarrer och mandoliner i Säffle. Med jämna mellanrum dyker de upp på marknaden. I diverse internetforum diskuteras Gerdingitarrerna. ”Av Levinklass”, menar någon som samtidigt lyckades sälja sin gamla Gerdinmandolin för 510 kronor.
Foto: Sven Gerdin
I en annan annons talas det om ”Ett vackert instrument som låter väldig bra”. Här blev priset 300 kronor. Hos Myrorna i Stockholm kostar Gerdingitarren, modell A1 från 1946, 3500 kronor men så har den också ”jättefina sarger och botten i kraftigt flammig lönn, större och djupare kropp än de flesta gitarrer och väldigt kraftiga ribbor på både lock och botten” – allt enligt annonsen.
2016 fick Gerdins en liten renässans. Visklubb -67 lånade ihop fem gitarrer och ordnade konsert. Silvénska Villan var fullsatt när de bjöd på en blandad repertoar med inslag av gitarr och tramporgel. Det senare var givetvis en Säffleorgel, från Berggren & Bengzons på Bergsgatan.
Medan Gerdins instrumentfabrik slog igen 1953 så fortsatte orgelfabriken ytterligare ett par år. Det blev det definitiva slutet för det musikaliska inslaget i Säffles industrihistoria. Gitarrfabriken vid Skolgatan revs i slutet av 1960-talet.
Claes Åkerblom