Säffleoperan får kulturpris: ”Vi har alltid varit underdog och uppstickare”

På Säffleoperan avslutas i helgen en succésäsong, efter en storsatsning mot alla odds. Vid horisonten väntar nästa utmaning, men först: ett pris. Säffleoperan är en av två mottagare till NWT:s kulturpris för 2021.

– Säffleoperan har alltid varit lite underdog och uppstickare. Vi är ganska kaxiga som organisation, att vi vågar oss på saker, säger Tobias Norelius.

I helgen spelas den sista föreställningen i Säffle av musikalen Billy Elliot, som fått publiken att gråta – av rörelse.

Inte ens en härdad teaterman som Tobias Norelius kan stå emot, visar det sig. Han har sett alla föreställningar i år utom ett par, tre stycken...

– ...och jag har inte sett den en gång hittills utan att börja gråta, erkänner han.

Så är det också en uppsättning med potential att rycka i hjärteroten: det är medryckande musik i en berättelse om en ung pojke med en skör dröm i ett hårt samhälle och, inte minst, ett stort antal ytterst talangfulla barn agerar på scenen.

Uppsättningen har fått bra recensioner och publiken har strömmat till.

Över 10000 besökare

– Det har varit en jättebra säsong. Vi kommer att landa på över 10 000 besökare. Med Chess nådde vi 14000 och jag tror att den här hade haft den bärkraften också. Hade det inte varit coronan och vi hade varit mer förberedda, hade vi sålt minst lika mycket biljetter som till Chess, säger Tobias Norelius och berättar att den säsongen kunde man sätta in fler extraföreställningar.

Årets säsong blev annorlunda när pandemin och restriktionerna satte frågetecken. Förra året fick man ställa in helt, men nu chansade man och hade flytet att restriktionerna lyftes precis till premiären.

– Jag är bara glad egentligen att vi får spela och att det blivit av! säger Tobias Norelius.

200 från Göteborg

När NWT hälsar på en kväll på operan är ett lämmeltåg på väg genom Säffle. Det är tågresenärerna som kommer; närmare 200 personer har tagit sig från Göteborg till den västvärmländska teatermetropolen.

– Det är roligt att de kommer från Göteborg med det stora utbud som finns där, säger Tobias Norelius.

Lämmeltåget av glada göteborgare når fram till entrén och genom en air av handsprit slussas de elegant ner till garderoben och vidare upp till stora salen, som står dukad med långbord och en liveorkester på scenen.

Skapar energi

Bakom scenen är det också full aktivitet. Det sjungs upp och läggs sista handen vid sminket och i takt med att klockan närmar sig showtime förändras atmosfären från sprallig till fokuserad. I hallen närmast scenen står två gruvarbetare med sotiga ansikten redo och i barnens loge blir Bruno Fovaeus allt mer Billy och allt mindre Bruno.

Energinivån är hög och så brukar det vara, berättar Helen Hagström, som både står på scenen och är ordförande i operans styrelse.

– Det är något särskilt. Ofta när jag kommer hit efter en dag på jobbet och är trött, räcker det med tio minuter här så är jag pigg igen, berättar hon.

”En nytändning”

En av Säffleoperans specialiteter är att ensemblen till stor del består av amatörer. I Billy Elliot är det egentligen bara Petra Nielsen som är proffs.

– Man känner sådan laganda här, säger hon.

Det brukar heller inte bli någon klyfta mellan proffsen och amatöraktörerna.

– Här får även proffsen en nytändning om varför de började med teater en gång. Det finns en extra glöd här, säger Helen Hagström och berättar att många av de lokala aktörerna varit med i många år.

– Det är något särskilt med Säffleoperan-familjen. Vi älskar teater! säger hon.

Söt och gullig

Tobias Norelius som idag är producent och teaterchef började själv på operan som barnskådespelare. Han var sju-åtta år vid debuten.

– Man var söt och gullig och fick jättemycket applåder och sen var man fast!

Han har lön på operan, men det är inte hans heltidsjobb.

– Jag jobbar som polis i centrala Göteborg och det kan bli lite skarpa kontraster. Den här veckan har jag varit chef för en insats, berättar han.

Räddad två gånger om

Tobias är född 1981. Säffleoperan ”föddes” redan 1974, men han har koll:

– Vi är äldre än Wermland opera! Det var en del av gröna vågen som gick då. Ett gäng skådespelare och musiker flyttade ut från Stockholm och knöt till sig lokala förmågor, berättar han.

Namnet ”Säffleoperan” kom via en recension i Svenska Dagbladet och har hängt med, även om det spelats såväl opera som operett och musikal genom åren. En period ingick Säffle i Musikteatern i Värmland som en del av dåvarande Värmlandsoperan. På 90-talet lades Säffledelen ner, men efter ett års uppehåll blev det omstart i ny regi.

2011 var operan också nedläggningshotad, när kommunen ville spara. Då klev en stor företagare på orten in med en rejäl summa, en miljon, till föreningen och utmanade kommunen. Tio år har gått sedan dess och omsättningen har gått stadigt uppåt, men visst är det en utmaning att driva en så stor verksamhet på en liten ort.

– Säffle är egentligen för litet för en teater av det här slaget, säger han. Vi har starkt stöd av Säffle kommun, som ger ett årligt anslag på 1,3 miljoner.

På regionnivå är det svårare:

– Vi har funnits i 45 år, men måste fortfarande söka pengar varje år som projekt. Det kan jag tycka inte är riktigt rimligt, säger Tobias Norelius.

La in en extra växel

Säffleoperan är etablerad och att göra riktigt stora produktioner har blivit något av ett signum.

– Vi la in en extra växel 2019 med Chess, och sen är det svårt att backa! säger Tobias.

– Säffleoperan är som en humla. Den kan inte flyga egentligen, men det vet den inte om, så den flyger ändå, säger Helen Hagström.

– Säffleoperan har alltid varit lite underdog och uppstickare. Vi är ganska kaxiga som organisation, att vi vågar oss på saker, säger Tobias.

– Som stora produktioner, fyller Helen i.

– Som egentligen inte är möjliga. Det kanske ligger lite i kulturen att vi kämpar på, säger Tobias.

Ni har satt upp jättemycket stort och roligt här. Har du några drömuppsättningar kvar?

– Absolut har jag drömmar kvar, säger Tobias, men flaggar också för att han överväger att lämna sin roll som producent inom ett par år, kanske 2023.

– Livet har förändrats. Jag har varit producent sedan 2012. Då bodde jag i Karlstad, hade inga barn. Nu har jag tre barn, en fru och bor i Göteborg.

Nästa säsong bestämd

För nästa år är det redan bestämt att det är Såsom i himmelen som ska spelas. Biljetterna är släppta och rollbesättningen pågår, medan nuvarande säsong går mot final.

– Det blir en väldig tomhet och då är det ganska skönt att få börja tänka på nästa!

Kulturpriset landar som en pärla i det där vakuumet mellan säsongerna.

– Alla sådana saker betyder ett erkännande att det vi gör uppmärksammas, för teatern och alla som är med och lägger ner ideell tid och kraft här, säger Tobias Norelius.