Det började med en utredning och en vild idé: att bygga ett vikingaskepp. Nästan 30 år senare har den värmländska föreningen Vikingaleden vuxit till ett helt vikingacenter.
Nu föräras föreningen NWT:s kulturpris.
– Man får en varm känsla inombords, säger Peter Olausson, som varit med från starten.
Han blev mycket glad och minst lika överraskad när beskedet kom, att Föreningen Vikingaleden är en av NWT:s två kulturpristagare i år.
Han är universitetslektor i historia vid Karlstads universitet, men också en av grundarna av det som med åren vuxit till ett stort besöksmål.
Runt 5000 besökare per år kommer till vikingacentret i Nysäter. Ytterligare 8000 till 10 000 brukar komma när det är Vikingating.
Starten var betydligt mer blygsam.
Visionen: bygg ett skepp
– Runt 1990 gjordes en utredning om Värmland och vad man skulle utveckla som besöksmål. I vår del av Värmland var forntid det som framförallt skulle vara något att bygga på, berättar Peter Olausson, som även är föreningens ordförande.
Han tyckte det var en bra idé, men insåg att det inte skulle räcka med att sätta upp informationsskyltar på några gamla gravkullar.
– Det intresserar en viss grupp, men vi måste ha något som är handfast och som binder ihop det. Då var vi några stycken som sa att låt oss nu bygga ett vikingaskepp. Och så bildade vi föreningen i det syftet. Det var grejen!
Skeppet öppnade världen
Det tog tre år att bygga skeppet Glad af Gillberga.
– Och sedan öppnade sig världen för oss! Vi fick kontakt med andra föreningar runt om i Norden och i andra länder. Vi fick inbjudan tämligen omgående att vara med på tusenårsfirandet i Nordamerika, vilket vi var. Man märker att det är något slags biljett in i en ganska speciell värld, säger Peter Olausson.
Skeppsprojektet ledde också sömlöst över i nya projekt.
"Ville en massa saker”
– För att skeppet verkligen skulle vara ett vikingaskepp behövde man utrustning, man behövde ha kläder, redskap och vapnen som hörde till, sköldar, tält... Idén växte och sedan måste vi ha någonstans där vi är till vardags och då blev det en by också. Och sen blev det av en slump också ett museum efter några år, räknar Peter Olausson upp.
– Det har verkligen gått steg för steg och det fanns liksom ingen masterplan på 90-talet, utan vi ville en massa saker och mycket har varit att ta tillfället när det har yppat sig och så har det kunnat gå vidare.
Hör hemma här
Däremot är det ingen slump att det blev just vikingafokus, just här, för visst har det väl funnits vikingar i trakten?
– Vi har mängder av ortsnamn och lämningar från järnåldern. Det finns så pass mycket att det finns goda skäl att lyfta fram det här området. Det har funnits folk här under vikingatiden, likaväl som före och efter. Sedan är det hur du definierar vikingar. Om man bara ska tala om vikingar som våldsverkare och pirater, då har vi inga belägg för det, men räknar vi med att vikingar är både det och fredliga jordbrukare, hantverkare och handelsmän, då hör de absolut hemma här, likaväl som överallt i Norden.
Från föreningens sida är det inte det våldsamma i vikingahistorien som betonas.
– Definitivt inte. Det handlar väldigt mycket om vardagshistoria för tusen år sedan: män, kvinnor och barn.
Uppenbarligen är det spännande nog. Även under coronatiden har Vikingacentret lockat till sig besökare.
Vad är det med vikingar som fascinerar så många?
– Jag tror att det är äventyrligheten och sagorna. För mig var sagorna ingången i det hela. Det finns dramatik, det är ond, bråd död och det är kärlek och upptäcktsfärder. För oss som bor där vi bor är det här så nära. Vi kan gå ut i terrängen och säga ”här är ju en sån där hög” och fundera på vad som hände här då.
Pålästa barn
Peter Olausson har gott hopp om framtiden när det gäller historieintresse, för även yngre besökare visar prov på både kunskap och nyfikenhet.
– Vid skolbesöken är en del av barnen som kommer så väl pålästa och de kan det här med Freja, Tor och Oden. Det är ganska fascinerade att det här berättelserna är levande även i nutid.
Framtidsplanerna för föreningen handlar om nya handfasta projekt.
– Det mest konkreta är att vi har ritningar på ett långhus, ett större hus som kunde funka som samlingslokal och gilleslokal och som övernattningsutrymme för lägerverksamhet för barn och ungdomar. Det är en tanke vi har och vi har bygglov och lite virke att börja med. Sedan håller vi just nu på och ska göra bordsbyte på vårt skepp. Det är också ett stort projekt och ska vara klart till våren. Då öppnar sig återigen världen.
Det låter som att prispengarna kommer att komma till användning, men om du kunde köpa en tidsmaskin för pengarna istället, skulle du göra det och ställa in den på vikingatiden?
– Ja, men jag skulle också se till att jag fick en returbiljett! säger han och skrattar.
– Det är mycket jag är nyfiken på och med det sagt vet jag så pass mycket att jag absolut inte skulle vilja stanna och leva livet under vikingatiden. Det var hårda villkor i ett väldigt ojämlikt och våldsamt samhälle. Det var verkligheten för alla som levde för tusen år sedan någon annan stans också.
Men, gärna en snabb tidsresa dit och sedan hem igen, alltså:
– För att se hur det faktiskt var när man byggde upp de här husen och gravkullarna, hur man byggde skeppet och hur man seglade och hur man talade. Det vore ju fantastiskt!
Fotnot: NWT delar i år ut två kulturpriser. Förutom föreningen Vikingaleden prisas Säffleoperan. Representanter för båda kommer att få ta emot sina priser vid en liten ceremoni den 17 december.