I Säffle uppmärksammades under förra året att det var 70 år sedan Säffle blev stad. Det skedde som bekant 1 januari 1951. Nu är det alltså 71 år sedan. Centrum i Säffle såg vid stadsbildningen helt annorlunda ut jämfört med i dag. Det var ju först efter stadsbildningen som centrum förvandlades i takt med att en betydande del av den gamla bebyggelsen revs och nya fastigheter byggdes.
Vid Kanaltorget – som ju då inte gjorde skäl för att kallas torg – hade förvandlingen börjat. Det så kallade B-huset, alltså det som innehåller både lägenheter och affärslokaler, var under uppförande, men inflyttning skulle inte ske förrän i slutet av 1951. Stadshuset var inte ens påbörjat. Det stod färdigt först 1954. Den kommunala förvaltningen fick fortfarande plats i före detta Lotsstugan inte långt från kanalbron, som också var en annan än i dag. Äldre Säfflebor minns säkert bron med en gigantisk betongklump. Det var under den som folk vandrade den magiska nyårsnatten i väntan på tolvslaget.
Där biblioteket finns i dag låg den gången fortfarande Hygerthhuset. Det skulle snart rivas och ersättas med ett nybygge. Det stod färdigt 1953, men först 1963 flyttades biblioteket dit. Från början var det möbelaffär i huset.
Vid Västra Storgatan fanns biografhuset och fastigheten som ligger mitt emot Hamngatan. Längre upp längs gatan fanns också några byggnader som fortfarande finns kvar, men många fastigheter har tillkommit efter 1951.
På andra sidan av Byälven låg kvarnbyggnaden och ovanför denna ett mindre trähus som bland annat inrymde Porslinsmagasinet. Det huset förstördes i en brand 1952 och 1953 revs kvarnen. Nu går gatan precis där kvarnen låg.
Mitt emot låg ett hus med bland annat guldsmed, tobaksaffär och kappaffär. Det skulle inte heller stå kvar länge till. Just där skulle första EPA-varuhuset öppna 1958.
Hela kvarteret försvann
Längre upp i backen fanns också en husrad som väntade på att rivas. 1957 försvann hörnhuset mot Perssons gränd. Husen från Tingsgatan och uppåt stod kvar till 1968.
Faktum är att av kvarteret Banken – det som omges av Perssons gränd, Bryggerigatan, Tingsgatan och Östra Storgatan – finns inget kvar från 1951. Då låg fotograf Ludvig Åbergs ateljé vid Perssons gränd. Inne i kvarteret fanns till och med ett stall vars hästar med vagn användes för transporter inom Säffle. En av kuskarna kallades Meck-Meck. Alla äldre Säfflebor minns Meck-Meck. Han hette Knut Olsson, men det var det ingen som kallade honom.
Vid torgets södra del låg Apotekshuset och träfastigheten som en gång hade varit Hotell Kristiania. Träfastigheten med Handels-Centrum – granne med Holgers konditori – skulle så småningom brinna, men inte förrän ett drygt decennium efter stadsbildningen. Mellan Silvénska villan och Wermlandsbankens hus låg ett hus med en pappershandel och en blomsteraffär.
Centrumkyrkan fanns inte. Den byggdes först i slutet av 1950-talet. Där låg 1951 en liten träfastighet där sadelmakare Forslund hade sin verksamhet.
Tveta valde Säffle
Man skall också komma ihåg att Säffle till ytan var väsentligt mindre än i dag. Visserligen hade sammanslagningen med By 1943 gjort att köpingen hade växt, men Värmlandsnäs, Gillberga och Svanskog var fortfarande egna kommuner och skulle vara det fram till kommunsammanslagningen 1971. Däremot valde Tveta att bli en del av Säffle stad 1 januari 1951. Det var inte självklart att det skulle bli så. Många förespråkade i stället en sammanslagning med Kila. Den avgörande omröstningen i Tveta slutade 12-4 för alternativet Säffle stad och så blev det.
Den nya staden fick 9 345 invånare. I köpingen bodde 8 500 personer och Tveta bidrog med ytterligare 845.
Sven-Erik Dahlström
Nyårsnatten när Säffle blev stad firades det som aldrig förrNär Säffle blev stad - nyhetstorka på ST låg bakom förslaget