På valborgsmässoaftonen 1954 var det högtidlig invigning i Säffle. Mellan busscentralen och Nytorget stod ett nybygge färdigt. Anläggningen hade visserligen tagits i drift en tid tidigare, men nu var allt på plats. Det var Säffle Bilaktiebolag som bjöd in till invigning.
I anläggningen fanns en verkstad med plats för ett 30-tal bilar och ett rejält tilltaget reservdelslager. Under samma tak fanns smörjhall, tvätthall och gummiverkstad. Dessutom hade en bärgningsbil inköpts, som enligt Säffle-Tidningen i fråga om kapacitet var något alldeles extra. En speciell traktorservicebil fanns också. Med den kunde man erbjuda service till traktorägare hemma på gården.
– En i ordets rätta bemärkelse rullande verkstad, skrev ST.
Vid sidan av verkstaden fanns en bensinstation där man kunde tanka bensin av märket Nynäs.
Bilförsäljning
Inte minst viktig var förstås bilförsäljningen. 1954 var det Ford som man kunde köpa hos Säffle Bilaktiebolag. I en annons gjordes reklam för bilar i alla prislägen och storleksklasser – från ”marknadens billigaste 4-cylindriga bil Ford Popular till den nya amerikanska Ford Six och nya V-åttan.
Bilden är tagen 1955. Längst ner till höger kan man se Säffle Bilaktiebolags nya verkstadsbyggnad, som stod färdig 1954. Mitt i bild ses det hus som innehöll blomsterhandel, frisör och … Inför invigningen i april 1954 annonserade Säffle Bilaktiebolag i Säffle-Tidningen. Då var det Fords bilar som man lockade med och den nybyggda verkstaden. Om man inte hade råd att köpa bil så var alltid en Vespa ett alternativ. Även sådana såldes hos Säffle Bilaktiebolag. Gunnar Söderqvist var en av delägarna i Säffle Bilaktiebolag. Han och hans bror Allan tog i början av 1950-talet över företaget efter deras far Yngve. Foto: S-E Dahlström
Förutom detta fanns en verkstadsdel för tillverkning av elektriska vulkaniseringsformar. Dessa så kallade Säffleformar såldes till och med på export. Med hjälp av dessa formar kunde däck av alla dimensioner repareras. Under krigsåren hade det varit stor efterfrågan och intresset fanns kvar även på 1950-talet även om det hade mattats något.
Sönerna tog över
Det var inget nystartat företag som investerade i nya lokaler. Det hade startats redan 1936 av Yngve Söderqvist. I början av 1950-talet överlät han företaget till sönerna Gunnar och Allan och det var när den yngre generationen tagit över som nybygget blev verklighet.
Säffle Bilaktiebolag växte och skall som mest ha sysselsatt ett 40-tal anställda. Under 1950-talet var det fortfarande Ford som gällde. Hade man inte råd med bil så sålde Säffle Bil AB som ett alternativ också Vespa, som på två hjul kom upp i 80 km i timmen och kunde köras fem mil på en liter bensin. Från början av 1960-talet var det Volkswagens bilmodeller som erbjöds bilkunderna.
Nytt firmanamn
Så var det också när man 1970 annonserade om det årets VW-modeller – dock med en viktig skillnad. Nu var firmanamnet inte längre Säffle Bilaktiebolag. Nu var det Söderqvists Bil AB och förutom i Säffle fanns bilfirman också i Arvika och Årjäng. Gunnar Söderqvist var chef i Säffle. Allan Söderqvist drev företaget i Arvika. Någon gång på 1970-talet avvecklades verksamheten.
På bilden från 1987 kan man se att nya vägkorsningen är på plats där Ingmans bussgarage tidigare låg. Gamla busscentralen finns ännu kvar och till höger ses en del av Söder… Foto: S-E Dahlström För 23 år sedan togs denna bild på vad som redan då sågs som ett rivningsobjekt på Konsum Värmlands tomt. Det har inte hänt mycket sedan dess. Nu skall den gamla verkstadsl… Foto: S-E Dahlström
Nu – snart ett halvt sekel senare – skall lokalerna rivas. De har stått öde länge. Det skall byggas affärslokaler på marken. Pekås skall flytta dit. Den nya byggnaden och dess blivande parkering kommer att hamna på mark som tidigare gett plats åt såväl gata som busscentral, bensinstation och bilverkstad.
Gatan fick ny sträckning
Man skall komma ihåg att på 1980-talet skedde en viktig förändring. Husen mellan busstorget och Nygatan revs 1983. Det var bland annat Ingmans bussgarage. Östra Storgatan fick ändrad sträckning. ICA skulle bygga och den nya affärsfastigheten hamnade delvis där Östra Storgatan och Karlstadsvägen tidigare möttes. Det blev en helt ny korsning, alltså den som gäller ännu idag.
Den gamla busscentralen fick en nådatid, men sedan Östra Storgatan förlängts kom busscentralen att hamna lite på snedden på den nyskapade tomtmarken och anknytningen till bussverksamhet var snart också ett avslutat kapitel.
Bussterminalen viktig
Busscentralen spelade en gång en viktig roll. Den hade byggts 1928 när busstrafiken på allvar hade kommit igång. Det var knutpunkten för busslinjerna och en samlingspunkt för bussresenärer. Den var emellertid mer än så. Där fanns förutom godsmagasin också en kiosk och på ena gaveln låg ett café. Det var Centralkaféet, som drevs av ”Agge” Gustafson, som var bror till konditor John Gustafson, som hade Gustafsons konditori vid Östra Storgatan. Efter ”Agge” drevs kaféet vidare av hans änka Elsa.
När busstrafiken med tiden försvann från platsen fick före detta busscentralen ny hyresgäst. Där det hade varit café blev det lampaffär och dessutom fanns kontorslokaler i byggnaden. Inne på gården fanns ett hyrcenter där man kunde hyra bland annat presenningar och släpvagnar. Snart försvann även den gamla busscentralen ur stadsbilden.
Konsum Värmland blev ägare
Det är Konsum Värmland som sedan länge äger marken. Konsum Värmland blev ägare någon gång på 1980-talet. Då fanns det planer på affärsbygge. Åtminstone var det vad man uppgav den gången. Somliga trodde nog mer på teorin att marken köptes för att förhindra att någon konkurrent skulle kunna bygga där. Hur som helst har tomten sett likadan ut sedan dess. En skamfläck är ett omdöme som har upprepats genom åren. Flera gånger har ett kommunalt övertagande varit på tal, men utan resultat.
Nu skall som sagt den gamla verkstadslokalen från 1954 rivas. Äntligen är det säkert många som känner. Det är på tiden.